Lönepåslag för en god vård viktigt steg mot bra kvalitet

Allmänheten klagar på att tillgängligheten inom sjukvården inte är tillfredsställande. Köer, inte minst till operation, finns trots vårdgarantier. I valrörelser lovas det ena och det andra, men hur det ska uppfyllas framgår inte. Mer pengar, kravlöst givna som i dag, lär inte hjälpa utan det krävs andra lösningar.

I en debattartikel i Dagens Nyheter den 25 oktober påpekar Lars Werkö och Christer Enkvist att det inte finns för få läkare, tvärtom. Problemet är att man gör för litet. Författarna har inga lösningar mer än att detta faktum bör genomlysas. De framhåller att påståendena gäller läkarkåren och att även andra personalgrupper måste skärskådas. Detta är för allmänheten mest uppenbart i primärvården, men i slutenvården finns samma fenomen.

Orsakerna till den bristande funktionen är emellertid i en del aspekter enkel att förstå och påverka om man inser följande:

I offentlig sjukvård finns inga drivfjädrar. Detta gäller både individ och enheter, som sjukhus, kliniker och vårdcentraler. Lön och budget är densamma oavsett prestation, även minskad sådan.

Skötsamhet honoreras inte, det är över huvud taget inte med bland lönekriterierna. Att villigt ställa upp när någon kollega blir sjuk, det vill säga att vara extrajour eller ta hand om många extrapatienter är inget plus. Och dessutom, att ha många, välskötta patienter är egentligen negativt, eftersom tiden för möten, projekt med mera i så fall inte kan maximeras. Ju mer man syns med overhead, Power point och pärmar desto säkrare är lönepåslagen. Projekt ger säker utdelning, oftast innan ens någon nytta av projektet kan anas.

Det är verkligen annorlunda för privat verksamhet, inklusive sjukvård, i stort som smått. Inga kunder (eller patienter) – inga intäkter.

Slutsatserna är givna:

￭  Gör god sjukvård, inbegripande både bra kvalitet och rimlig kvantitet, till det främsta kriteriet för lönepåslag! En sådan policyrevolution kan göras utan minsta förändring av kollektivavtal. Att återinföra prestationsersättningar är långt ifrån enkelt och har hittills rönt mycket stort motstånd de gånger frågan kommit upp.
￭ Alla chefer, läkare som sjuksköterskor, ska ha en viss del sjukvård, till exempel 25 procent, i sitt uppdrag. I dag vill många sjukvårdshuvudmän inte att läkare i chefsställning utför sjukvård, ja, de till och med förbjuder det. Arbetsgivaren visar här att sjukvård inte är viktig.

Resultatet av förändringarna blir att sjukvårdspersonalen snabbt kommer att förstå att i första hand ska god sjukvård utföras.

Johan Fischer

Johan Fischer
 är narkosläkare och tidigare landstingspolitiker (m)
i Landstinget i Jönköpings län