Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Mats vill slå igen kulturdörren!”

Publicerad: 31 oktober 2014, 11:30

Mats Reimer fick morgonkaffet i vrångstrupen när han läste avslutningen av Ola Sigurdsons artikel ”Konstens roll som läkemedel” i Göteborgs-Posten tisdagen den 2 september. Kanske var det först då han vaknade.


Ty själva huvudbudskapet i Sigurdsons artikel hade gått honom alldeles förbi. Nämligen att åtgärder, utöver de traditionellt medicinska, har betydelse för välbefinnande och återhämtning efter sjukdom. Till dessa åtgärder hör bland annat konstens olika yttringar i form av musik, dans, litteratur med mera. Därav Sigurdsons metafor om konsten som läkemedel.

Mats Reimer hänvisar i sin blogg, under rubriken ”Kultur skapar inte hälsa!” till den förra tiden då allt var bättre, på dr Bjursells tid. Men är det riktigt sant undrade jag som inte känner den nämnde doktorn och professorn närmare? 2009 kom boken ”Kulturen och Hälsan”. Essäer om sambandet mellan kulturens yttringar och hälsans tillstånd. En av bokens två redaktörer var Gunnar Bjursell. Jag antar att han var redaktör med uppfattningen att frågan om kulturens betydelse för hälsan var intressant och sannolikt också relevant. Den dörr som boken ville öppna mellan ”de två sedan länge separerade kulturerna”, som Bokförlaget Santérus skrev på sin hemsida och som Sigurdson som en av författarna också pläderade för, ville nu Mats Reimer åter stänga, eller snarare slå igen.

Om jag förstått forskningen rätt, så har den nu lyckats bevisa att kulturella uttryck som till exempel musik kan ha betydande känslomässig betydelse och att det påverkar hjärnans belöningssystem, vilket i sin tur kan bidra till snabbare rehabilitering. Jag vill referera till ”Hjärnans dag” 2011 och Gunnar Bjursells föreläsning ”Den kulturella hjärnan”. Jag kan inte tolka honom på annat sätt än att han menar att det finns bevis för konstens betydelse för rehabilitering. Han hänvisar till de allra mest ansedda tidskrifterna där det föreligger ett stort antal artiklar med ”biologiska bevis” för kulturens betydelse vid återhämtning. Så nu är kulturen förankrad på säker biologisk/medicinsk grund. Eller annorlunda uttryckt: ”Konstens roll som läkemedel = sant”.

Men varför bryr jag mig om detta som praktiserande arkitekt och nu också som forskare på Centrum för vårdens arkitektur (CVA) på Chalmers? Jo, för att jag och forskningen menar att också arkitekturen kan bidra till återhämtning efter sjukdom genom att minska patienternas stressnivåer och genom att bidra till positiva upplevelser. Bland annat uppmärksammade Gunnar Bjursell, i den refererade föreläsningen, den internationellt mycket erkände och nu på Centrum för vårdens arkitektur verksamme miljöpsykologen Roger Ulrich. Om detta, om Arkitektur som medicin och mycket mer hade jag velat berätta, men så kom bloggen emellan.

Slutligen Mats – Se upp med morgonkaffet, det kan fördärva omdömet!

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev