Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Mindfulness är gammal kunskap i ny förpackning

Publicerad: 21 november 2007, 06:40

Tre slag på den tibetanska klockan och plötsligt drar en mindfulness-våg genom landet. Men sjukgymnaster har arbetat med mental närvaro i 20 år, menar skribenterna.


Vad är det som sker när något plötsligt ”går igång”? Vilka mekanismer underbygger processer som sätter i gång en stark rörelse? Att vara på rätt plats vid rätt tid kan vara en av förklaringarna. Men också att budbäraren har ett budskap som slår an vid just denna tid och som är lagom ”rätt” och lagom ”förenklat” så att gemene man, inklusive politiker och beställarnämnder kan anamma budskapet. Tre slag på den tibetanska klockan och tillvaron klarnar. Här finns äntligen en enkel och rak väg mot lycka och hälsa!

Undrande lyssnar kongress­ledamöter, kursdeltagare och politiker till utsagor om effekterna av mindfulness-träning. Man noterar också hur mindfulness-vågen drar genom landet och hur den anammas av landsting efter landsting med erbjudande om korta och längre utbildningar; kurser som lär passa all personal och de flesta patienter.

Avsevärda summor satsas på att köpa in utbildningspaket och tillsammans med ett kognitivt förhållningssätt skall mindfulness få den psykiska ohälsan att ta stopp.

Hur går detta att förstå? Sjukgymnaster har under de senaste 20 åren utbildats i kroppskännedom eller andra kroppsbaserade psykosomatiska behandlingsformer vid såväl samtliga sjukgymnastutbildningars grundprogram som i långa kvalificerade vidareutbildningar.

Alla dessa utbildningar betonar vikten av att på ett icke värderande sätt uppmärksamma och beskriva det som pågår ”här och nu” i det vi till vardags kallar kropp och sinne. Det vill säga; att koppla på den mentala närvaron och genom upprepad övning stärka denna specifika mänskliga funktion; mental närvaro.

För att tända uppmärksamhetens lampa, den medvetna närvaron, använder sjukgymnasten olika redskap som befrämjar och påkallar denna riktade uppmärksamhet. Att hitta stabilitet och balans i kroppen och låta kroppens rörelser harmonieras med andningen är några centrala aspekter i tränandet av kroppskännedom.

I ett stilla sittande i god balans kan uppmärksamheten riktas mot andningens centrum och sjukgymnasten stimulerar till en värderingsfri observation, riktad mot hur andningsrörelsen kommer och går i ett rytmiskt flöde.

Detta kroppsbaserade arbetssätt som ger acceptans för det som är i uppmärksamhetsfältet, är i dag mer eller mindre förankrat hos alla sjukgymnaster. Sjukgymnaster använder också i ökande grad ett självreflekterande arbetssätt som stödjer både sjukgymnastens egen och patientens medvetna närvaro.

Under hela utbildningstiden läggs stor vikt vid terapeutiskt hållning och hur ett gott bemötande, till exempel ett kognitivt förhållningssätt, går hand i hand med medveten närvaro i kroppen.
Genom sin grundutbildning till aktör inom sjukvården är sjukgymnasten också tränad i att bedöma den enskilda patientens aktuella behov och att anpassa sina metoder till den individuelles rådande hälsotillstånd.

Sjukgymnastdagarna i oktober 2007, professionens återkommande kongress med presentation av de senaste forskningsrönen och nyvunna praktiska erfarenheter, bjöd på ett mycket välbesökt symposium med titeln ”Mindfulness och kognitivt förhållningssätt”.

Föreläsarna, sjukgymnast och psykiater, presenterade på ett pedagogiskt och enkelt sätt begreppen mindfulness och det kognitiva förhållningssättet och dess tillämpningar. Allt gick att ta till sig och allt hade man egentligen hört förut. Så vad var det nya och intresseväckande?

Konceptet var det nya! Förpackningen, framförandet och slutklämmen på föreläsningen om hur man kunde köpa mer av varan.

Vilken är läxan att lära? På samtliga sjukgymnastutbildningar finns sedan många år en kroppskännedoms-profil genom hela utbildningen. Denna pågår parallellt med utbildning i ett kognitivt, beteendeterapeutiskt förhållningssätt. Studenterna övas att bli ”medvetet närvarande” och förväntas klara uppgiften att implementera denna förmåga i sin senare yrkesutövning.

En hel yrkeskår har under mångårig utbildning förvärvat kompetens och legitimitet i att utbilda och behandla patienter och klienter i medveten kroppslig och själslig närvaro.

Så dyker Mindfulness-rörelsen upp på arenan. En rörelse som lutar sig mot i princip samma rötter som den psykiatrisk/psykosomatiska, hälsobefrämjande fysioterapin; det vill säga österländsk praktik och fenomenologisk filosofi, anpassad till västerländsk livsstil, kognitionstänkande och hälsofilosofi. Och då händer något intressant. Landstingen storhandlar, rekommendationer går ut att det är mindfulness och kognitivt man ska satsa på. Biblioteksmässan 2007 samlar hundratals människor som andäktigt lyssnar till tibetanska klockor och finner välbehövlig ro i kongresstolen. En folkrörelse är i gång!

Detta är väl bara gott och väl! Eller är det inte det?  Skulle till exempel sjukgymnastkåren eller andra existerande professioner i vården behöva ställa sig frågan hur man kunnat missa att få en uppslutning kring eget koncept?

Sjukgymnaster som trodde sig ha receptet, ”rörelse”, fick se hur andra hade ett mycket mer säljande sådant. Och som tillika förstod att använda det på ett kraftfullt och intelligent sätt.

Vid sjukgymnastdagarnas öppningsceremoni fick en stor skara ta del av ordförande Anna Herttings utfrågning av tre experter. Tanken var att dessa mentorer skulle hjälpa kåren att förstå hur sjukgymnaster ska göra för att nå ut, och vad de inte bör ödsla sina krafter på.

Ett av de råd som delades ut var att ”utmana maktstrukturerna” och att ”snabbt våga ta plats i aktuella debatter”. En lika viktig uppgift var ”att förmå samhället förstå vidden av vad sjukgymnaster kan och hur denna kunskap kan vara en tillgång, inte minst ekonomiskt, i sjuk- och hälsovård”.

Så mindfulness-läxan blir att det handlar om att lära sig mer om PR.

Att var och en, enskilt och som grupp, faktiskt på liv och död, måste marknadsföra sig, hitta de rätta argumenten och sticka ut hakan – och göra det precis i rätt tid.

Monica Mattsson, Jan Johansson, Riitta Keskinen Rosenqvist

Monica Mattsson
är med dr, leg sjukgymnast och lärare i basal kroppskännedom
Jan Johansson
är leg sjukgymnast och universitetsadjunkt vid Karolinska institutet.
Riitta Keskinen Rosenqvist
är leg sjukgymnast inom Stockholms läns landsting, enheten för kris- och katastrof­psykologi.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News