”Möjligheten att rekrytera läkare inom EU i farozonen”

Socialstyrelsen har infört nya språkkrav för vårdpersonal från EU. Reglerna har införts med omedelbar verkan utan övergångs­period. Det får stora konsekvenser för arbetsgivarna, för läkare och sjuksköterskor i pågående rekrytering och för de företag som arbetar med utlandsrekrytering och språkutbildning.

Vi ska naturligtvis ha höga språkkrav. Ju högre språknivå desto snabbare och effektivare introduktion på den nya arbetsplatsen och i det svenska sam­hället.

Det är också nödvändigt att känna till det medicinska fackspråket.

Den uppfattningen har också landsting/regioner tydliggjort i kravspecifikationer i offentliga upphandlingar för utlands­rekrytering.

I de nya språkkraven anges ”Svenska 3” från gymnasieskolan eller ”Svenska som andraspråk 3” från Komvux. Den bakgrunden har ingen av de läkare eller sjuksköterskor som rekryteras från andra EU-länder. Återstår då utbildning med efterföljande prov som visar på motsvarande kunskaper.

Enligt de nya reglerna kan endast Tisus-provet (Test i svenska för universitets- och hög­skole­studier) komma ifråga. Men det finns ett antal frågetecken gällande Tisus-provet:

￭ Provet saknar moment som testar medicinsk svenska. Till exempel består en tredjedel av provet av att skriva argumenterande essäer. Erfarenheten säger att en läkare eller en sjuksköterska behöver andra språkliga färdig­heter i sin yrkesutövning.
￭ Provet saknar moment som testar hörförståelse.
￭ Provet kan bara göras två gånger per år. Det blir ett hinder för att kontinuerligt komma i arbete efter avslutad språkutbildning.
￭ Platser för prov utanför Sverige är inte bestämda utan bedöms från fall till fall och kan därför inte planeras för.
￭ Det finns bara ett övningsprov, från 2008. De övriga är sekretessbelagda. Det är svårt att sätta mål och ange metoder för en utbildning utan att känna till kriterierna för slutprovet.

Utlandsrekrytering är en strategisk insats som på lite sikt minskar behovet av hyrläkare.

Dessutom ska provet vara godkänt innan ansökan om svensk legitimation och specialistbevis kan skickas in. Socialstyrelsen säger att handläggningstiden är 3–4 månader. Under den tiden hinner de förvärvade språk­kunskaperna falla i glömska om man inte arbetar med språket. Det gäller i synnerhet efter intensivkurser.

Då arbetsgivaren i Sverige inte är intresserad av att ta emot nyrekryterade läkare och sjuksköterskor utan legitimation så finns bara två alternativ: tillbringa vänte­tiden i hemlandet och glömma allt man lärt sig av det svenska språket, eller förlänga språkutbildningen med mot­svarande tid med ökade kostnader som följd.

Ett annat och mycket bättre alternativ skulle vara om Social­styrelsen ändrade sina handläggningsrutiner och accepterade ansökan om legitimation/specialistbevis utan krav på godkänt språkprov, gjorde klart ärendet och avvaktade med under­skriften till dess att godkänt språkprov uppvisats. Då borde väntetiden kunna minskas till ett par veckor.

Det finns mer ända­måls­enliga metoder, som dessutom skulle fungera i den praktiska verklig­heten, för att säkerställa en hög språknivå än det föreskrivna Tisus-provet:

￭ Folkuniversitetets språkprov på C1-nivå (PSV – prov i svenska för vårdpersonal).
￭ Språkprovet Swedex B2, som kan göras i Sverige och i andra länder flera gånger per år, följt av ytterligare 1–2 månader för att träna medicinsk svenska.

Många landsting och regioner kämpar i dag för att minska hyrläkarkostnader. Ett sätt att göra det är att i stället ha egen anställd personal. Utlandsrekrytering är en strategisk insats som på lite sikt minskar behovet av hyrläkare. Om de nya språkkraven och framför allt reglerna för hur språk­kunskaperna ska verifieras genomförs utan modifiering är risken mycket stor att möjligheten för Sverige att rekrytera inom EU helt försvinner.

ROGER AUGUSTINI