Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Möjligheten till god utbildning i sjukvårdsyrken är i farozonen

Publicerad: 15 oktober 2008, 04:35

Skolor fyller på redan överlastade läkarutbildningar med studenter och låter diffusa omvårdnadsteorier utgöra grunden i viktiga vårdutbildningar, anser Henrik Johansson.


Det finns allvarliga brister i dagens medicinska och vårdvetenskapliga utbildningsprogram. Brister som i slutändan riskerar att drabba sjuka människor i behov av god vård. Högskoleverket samt fria studentsammanslutningar som Medicine studerandes förbund, MSF, har vid flera tillfällen riktat kritik mot olika utbildningar där främst den kliniska utbildningstiden berörs.

Man kan tycka att det borde vara en självklarhet att all akademisk verksamhet ska ha sin grund i vetenskap och beprövad erfarenhet. Frågan är på vilket sätt som landets högskolor och universitet använder sig av en ansvarsfull analys och ett vetenskapligt förhållningssätt när de fyller på redan överlastade läkarutbildningar med studenter eller när de låter diffusa och oklara omvårdnadsteorier utgöra grunden i viktiga sjukvårdsutbildningar.

Den för studenter så viktiga kliniska träningen har på många håll i landet fått en undanskymd roll och det finns orsak att misstänka att de pengar som ska gå till klinisk handledning och träning i stället
 försvinner in i landstingsverksamheten. Detta blir studenterna varse under den kliniska delen av sin utbildning och i slutändan märker även patienterna indirekt av detta i vården.

Den utbildning som ska förbereda studenten för praktisk sjukvård influeras inte alltför sällan av ren ämnesutfyllnad. Vad är då rimligt att sjukvården ska kunna ställa för krav på läkare, logopeder, sjuksköterskor, sjukgymnaster, dietister, biomedicinska analytiker, podiatriker och så vidare? Är det rimligt att en utexaminerad läkare ska kunna lägga ett gips och behärska sutur? Dessvärre är verkligheten en helt annan än den som borde vara självklar efter flera års akademisk utbildning.

En orsak till att verklighetens sjukvård blir en chock för många studenter är att det finns en mosaik av stiliga titlar som egentligen inte säger ett skvatt. Denna inflation i titlar riskerar inte bara att förvirra patienterna utan även att vilseleda studenterna och få dem att tro att utbildningen är något helt annat än den i själva verket är.

När studenten en dag kommer ut i den svenska sjukvården råder en helt annan ordning än den hon blivit itutad sig under utbildningsåren. Där är alltjämt biomedicinska analytiker laboratorieassistententer och lönen har inte rört sig ett öre till följd av förlängd utbildning och legitimationsåtagande. Den enda skillnaden är att namnskylten pryds av texten legitimerad biomedicinsk analytiker. Kanske är det på tiden att minska ned antalet titlar och i stället börja arbeta för högre kvalitet.

Jag hävdar att nuvarande situation på de nationella läkarprogrammen samt även vid många vårdutbildningar äventyrar studenternas reella möjlighet till en god utbildning. Den kliniska kopplingen och ämnesrelevansen är svag. Det enda riktiga vore att låta arbetslivet vara mer delaktigt i utbildningssnickeriet.

Det vore även på sin plats att skolorna började nämna saker vid dess rätta namn. Varför inte införa valbara fria kurser i stället för stelbenta program så att studenterna själva kan välja relevanta kurser som efterfrågas.

Mycket är också bra, ja till och med beundransvärt vid de svenska akademierna. Dessvärre är det dock så att många i universitetsvärlden tror att skönmåleri ska råda bot på de verkliga framtida utmaningarna. Ibland måste man våga sig ut på djupa vatten för att nå fram till torra land, men detta kräver att man har fått lära sig att simma. Sveriges vårdutbildningar borde börja med bassängövningar innan de kastar ut sina studenter i oceanerna.

Henrik Johansson

Henrik Johansson
 är före detta ledamot av Umeå universitets Bolognaarbetsutskott och utbildningspolitisk debattör.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev