Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Morötter till industrin löser inte bristen på nya antibiotika”

Vi ifrågasätter det förnuftiga i att fokusera på incitament som riktar sig till de större läkemedelsföretagen, skriver Otto Cars, Anna Sjöblom, och Kerstin Åkerfeldt från React.

Publicerad: 23 maj 2022, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Otto Cars, Anna Sjöblom, och Kerstin Åkerfeldt från nätverket React – Action on antibiotic resistance.

Foto: Therese Holm


Ämnen i artikeln:

AntibiotikaLäkemedel

För att lyckas med att ta fram nödvändiga antibiotika behövs ett förnyat och behovsdrivet helhetsgrepp inom forskning och innovation. Sverige kan driva fram en ny kurs under det kommande EU-ordförandeskapet. 

Bakteriers förmåga att ständigt utveckla resistens mot antibiotika hotar livsviktig sjukvård i hela världen. En av orsakerna till att frågan haft svårt att hamna högt på den globala politiska agendan har varit en övertro på läkemedelsindustrins förmåga att ta fram nya antibiotika när gamla medel inte längre fungerar. Det är dock uppenbart att antibiotikautvecklingen har stagnerat under mer än tre decennier. 

Läs mer: Läkemedlen som anses kritiska i krig – läs hela listan 

Orsaken till detta framställs oftast som en fråga om otillräcklig lönsamhet för läkemedelsindustrin, trots att det främst är de vetenskapliga utmaningarna som fått många stora läkemedelsföretag att lämna antibiotikaforskningen. Under tiden fortsätter dödligheten i resistenta infektioner att öka och uppgår nu till mer än 1,2 miljoner dödsfall per år, mer än för hiv/aids och malaria. 

Antibiotikaresistensproblemet måste ses som en global utvecklingsfråga och angripas genom systematiska globala samarbeten. Tillgång till nya effektiva antibiotika är en del i ett sådant globalt åtagande. 

Det råder en bred enighet om att incitament för att ta fram nya antibiotika måste frånkoppla utvecklingskostnaden från försäljningsintäkterna. Detta för att undvika intensiv marknadsföring och försäljning och därmed snabb resistensutveckling, men också för att säkerställa tillgång genom rimlig prissättning. I dag pågår en debatt om olika former av sådana ”morötter” för att stimulera innovation. Nyligen Ianserade Lif, branschorganisationen för de forskande läkemedelsföretagen, en handlingsplan som bland annat förespråkar en typ av ersättningsmodeller – så kallade pull incentives – som innebär stora belöningar i slutet av utvecklingskedjan vid godkännandet av läkemedlet. Det kan till exempel handla om att företaget tillåts överföra förlängda patenträttigheter till andra och mycket mer lönsamma läkemedel.

Vi ifrågasätter det förnuftiga i att fokusera på denna typ av incitament som främst riktar sig till de större läkemedelsföretagen, varav de flesta lämnat fältet. Dessa incitament har också kritiserats av EU-initiativet JAMRAI för att vara alldeles för kostsamma. Dessutom är de oförutsägbara och ineffektiva, och skulle göra det svårt att härleda resultatet av offentliga investeringar. 

I stället krävs ett starkt politiskt ledarskap, där regeringar beaktar hela kedjan av aktörer, investeringar och regelverk som krävs för en långsiktigt hållbar kontinuerlig utveckling av antibiotika. Olika förslag till en sådan helhetslösning har nyligen sammanfattats i rapporten ”Ensuring sustainable access to effective antibiotics for everyone – everywhere” från nätverket React – Action on antibiotic resistance.

Över 80 procent av de institutioner som driver forskningen kring tänkbara antibiotikamolekyler under tidig utveckling är akademiska forskargrupper och små och medelstora företag, ofta med färre än tio anställda. En stor barriär för dessa är bristen på tillgång till den rad av olika kompetenser som krävs för att pröva om dessa läkemedelskandidater håller måttet för fortsatt utveckling. För detta krävs ett bredare organiserat internationellt samarbete. Ett sådant exempel är samarbetsplattformen Enable, ett tidigare EU-initiativ som i dag drivs vidare i mindre skala av Uppsala universitet med kortsiktigt svenskt statligt stöd. 

Nästa steg i utvecklingskedjan, innefattande genomförandet av kliniska prövningar, måste också finansieras på nya sätt. I stället för större belöningar som utfaller efter många år när antibiotikan eventuellt nått marknaden behövs andra, mer gradvisa och riktade insatser för att snabbt driva fram utvecklingen och särskilt stötta små och medelstora företag.

Enligt en utredning från Folkhälsomyndigheten kan riktade offentliga ”milstolpebelöningar” styra processen framåt mer effektivt och billigare för en behovsdriven innovation. Eftersom företagens kostnader för utvecklingen i en sådan modell skulle täckas löpande, försvinner behoven av höga försäljningsvolymer och höga priser för att få tillbaka dessa investeringar. Detta underlättar också det globala arbetet för att säkra mer ansvarsfull och rättvis distribution och patienttillgång till nya antibiotika i alla länder.

Sverige har tagit en ledande roll inom EU och globalt på antibiotikaresistensområdet. Detta bör regeringen ta fasta på inför EU-ordförandeskapet 2023, genom att driva fram gemensamma lösningar för utveckling av och rättvis tillgång till antibiotika, baserade på ett förnyat och behovsdrivet helhetsgrepp. 

Antibiotika är syret för såväl basal som specialiserad sjukvård. Det syret håller nu på att ta slut. 

Otto Cars, senior professor i infektionssjukdomar, Uppsala universitet, rådgivare React

Anna Sjöblom, chef React

Kerstin Åkerfeldt, policyrådgivare, React

Läs replik:

”Ekonomiska incitament viktiga för fler nya antibiotika”

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

AntibiotikaLäkemedel

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev