Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Mycket att vinna på avvecklat monopol

Publicerad: 19 september 2007, 03:07

REPLIK Märkligt att kritiker mot avreglering av apoteksmarknaden ­hänvisar till Norge som avskräckande exempel, skriver Arne Överby.


Det finns mycket att vinna på ett avvecklat apoteksmonopol och en fungerande marknad för läkemedel. Ökad tillgänglighet för kunderna, bättre öppettider, större konkurrens om den kompetenta personalen när det finns flera arbetsgivare.

Ändå finns det motståndare till en sådan utveckling. Anna Strand och Torsten Mattsson skriver i Dagens Medicin att det vore fel att överge monopolet för något som är sämre. Märkligt nog hänvisar de till Norge. Men de har enbart gamla uppgifter att komma med, och nämner inte alls den generikareform som gjorts, det så kallade Trinnprissystemet.

Så länge läkemedel är subventionerade, kommer konkurrensen främst att kunna ske med service, kvalitet, tillgänglighet och rådgivning. I Norge, och rimligen också fortsättningsvis i Sverige, är priserna på något sätt reglerade. Reglerade priser leder inte till sänkta priser, om inte prisregleringsmekanismen ändras. Den har i sig inget med strukturen på marknaden att göra.

När det gäller priserna, så är det systemet för subvention och substitution som är det viktiga. Den i allt väsentligt lyckade avregleringen av den norska apoteksmarknaden ledde till en markant ökning av antalet apotek. Prisnivån påverkades dock till en början inte i samma utsträckning.

Trinnprissystemet har, sedan det infördes 2005, sparat norska staten omkring 1 miljard norska kronor. Den reformen visar att priserna kan sänkas, utan att marknadsstrukturen i stort har förändrats. Det är alltså inte så att ett monopol är mer kostnadseffektivt.

Tvärtom finns det dolda kostnader i ett monopol. Människor som är sjuka och inte får sin medicin i tid, för att det är stängt eller för att apoteket ligger för långt bort, är ingen samhällsekonomisk vinst.
Läkemedelshandlarnas motstånd mot apotekskedjor är märkligt. Att ha en effektiv distribution är ett önskemål som förenar alla aktörer på marknaden. Att kunder och patienter ska ha valfrihet och kunna känna trygghet är också positivt.

Läkemedelsföretag får inte äga apotek i Norge, medan det anses som en fördel att grossisterna integrerar vertikalt för att etablera en inköpsmakt.

En debatt som inte tar med alla relevanta faktorer, riskerar att hamna snett. Den norska utvecklingen visar att marknaden fungerar på ett bra sätt. Antalet apotek har ökat, tillgängligheten också. Kunderna är nöjdare. Det problemet handlar inte om monopolets vara eller icke-vara, och därför är det att vilseföra den svenska läsekretsen genom att påstå att prisnivån i Norge är ett resultat av den omreglering av marknaden som gjorts.

Den undersökning som IMS gjorde under våren 2007 visar tydligt att de norska priserna är låga i jämförelse med grannländerna. Om man dessutom vet att norska mediciner har moms, så blir kritiken mot norska läkemedelspriser närmast obegriplig.

Det är självklart att det krävs ekonomiska incitament för att ett system ska fungera väl. Men det är inte lika självklart att alla aktörers intressen sammanfaller: Läke­medels­före­tagen vill ha goda intäkter för att kunna finansiera forskning av framtida läkemedel. Patienter vill få billig medicin. Landstingen vill hålla sina budgetar. Apoteket vill behålla sitt monopol. Andra aktörer vill få tillträde till marknaden. Politiker vill ha nöjda medborgare.

Om man väger samman dessa intressen är det mer rimligt att titta på Norge som ett föredöme än som det avskräckande exempel som Anna Strand och Torsten Mattson försöker måla upp, med illa underbyggda exempel.

Arne Överby

Arne Överby
är vd Norsk Medisinaldepot.

Läs även: Norsk apoteksmarknad – nej tack!

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News