Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag22.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Myndigförklara patienten som behöver läkemedel”

Publicerad: 13 februari 2014, 06:30

Lagstiftningen kring Läkemedelsförteckningen och Receptdepån är inte anpassade till dagens arbetssätt i vården, skriver Mikael Hoffmann, Nepi.


Varför omyndigförklaras du som patient så fort du är i behov av en  läkemedelsgenomgång? Varför sätter lagstiftning hinder för att du själv  ska kunna ge tillstånd till den som ger dig vård och tar ansvar för din  läkemedelsbehandling att ta del av information om både redan expedierade  recept och fortfarande giltiga recept?

I den nationella läkemedelsstrategin lyfts brister i patientsäkerhet i  samband med läkemedelsbehandling fram. Oklarheter kring vilka läkemedel  patienten ska ta är så vanliga att Socialstyrelsen fastställt inte bara  nya föreskrifter utan även en separat vägledning om  läkemedelsgenomgångar. Målet med en läkemedelsgenomgång är att listan  över en patients läkemedel är uppdaterad och korrekt. I en optimal  situation förutsätter detta en sammanvägning av patientens egen  läkemedelsberättelse, information från patientjournalen samt uppgifter  om faktiskt expedierade läkemedel respektive giltiga recept.

Uppgifter om de recept som har expedierats de senaste 15 månaderna  respektive elektroniskt sparade recept som fortfarande är giltiga för  expediering finns lagrade vid E-hälsomyndigheten (tidigare Apotekens  Service AB), i Läkemedelsförteckningen respektive i Receptdepån. För  både historiska expeditioner och fortfarande giltiga recept kan  läkemedlet i fråga vara utsatt eller fått dosen ändrad av förskrivare.  En logisk följd av många läkemedelsgenomgångar borde alltså vara att  makulera dubletter och inaktuella recept i Receptdepån för att förhindra  fortsatta och potentiellt farliga expedieringar.

Tyvärr är lagstiftningen kring Läkemedelsförteckningen (Lag 2005:258  om läkemedelsförteckning) samt Receptdepån (Lag 1996:1156 om  receptregister) inte anpassade till vare sig dagens arbetssätt i vården  med landstingsanställda farmaceuter och nya roller för sjuksköterskor,  eller till de faktiska behoven utifrån föreskrifter om  läkemedelsgenomgångar. De speglar också en annan tids syn på patientens  autonomi och förmåga att själv styra vem som ska ha tillgång till vilken  information.

1. Historiska expedieringar i Läkemedelsförteckningen

I ändamålsparagrafen i lag om läkemedelsförteckning så kan  förskrivare av läkemedel, legitimerad sjuksköterska samt farmaceut på  apotek, få tillgång till Läkemedelsförteckningen för olika skäl och med  uttryckligt samtycke från patienten.

Men en farmaceut som är anställd inom vården med uppgift att  förbereda och deltaga i en läkemedelsgenomgång och får ta del av  patientens journal har däremot aldrig rätt, inte ens med patientens  tillstånd, att ta del av Läkemedelsförteckningen.

2. Giltiga sparade recept i Receptdepån

Tillgången till Receptdepån regleras genom lag om receptregister.  Enligt ändamålsparagrafen får uppgifterna användas för en rad rent  administrativa ändamål men även av farmaceut för att möjliggöra  receptexpediering. Det saknas möjlighet att använda informationen för  att till exempel ge en förskrivare möjlighet att ge en säkrare vård  eller att makulera recept som inte förskrivits från förskrivarens  sammanhållna patientjournal. Detta trots att en särskild punkt inom den  nationella läkemedelsstrategin (1.3) lett till att en lösning för att  elektroniskt kunna makulera en patients giltiga recept har tagits fram.  En lösning som alltså är stympad av lagstiftningen redan från början  eftersom förskrivaren inte har rätt, ens med patientens tillstånd, att  ta del av, ta ställning till och eventuellt makulera giltiga recept från  andra håll.

Det finns förhoppningar att den Nationella ordinationsdatabasen för  läkemedel, NOD, ska kunna lösa en del av dessa problem genom tekniska  lösningar som innebär att alla giltiga recept skickade från offentlig  hälso- och sjukvård kan sparas som, och med patientens samtycke kan  delas som, annan journalinformation. Men det hade varit mycket bättre  och enklare både för den elektroniska makuleringsfunktionen och för  NOD-projektet om dessa två lagstiftningar setts över med  grundinställningen att ge patienten själv makt att ge tillgång till  information om sina äkemedel till legitimerad personal inom vård  och på apotek som patienten har förtroende för i en vårdrelation eller  vid en expediering.

I samband med det borde man också kunna överväga att ge de patienter  med läkemedel i burkar och kartonger som så önskar möjlighet att tillåta  apotek och vård att hantera informationen om deras läkemedel på samma  sätt som patienter med dosförpackade läkemedel gör, det vill säga att  ett samtycke från patienten att dela viss information kan gälla tills  samtycket återkallas i stället för att det behöver förnyas varje gång.

Det är dags att myndigförklara patienter med behov av läkemedel på 18-årsdagen av receptregisterlagen!

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev