Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag21.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Nationell styrning är inte lösningen”

Publicerad: 9 Oktober 2020, 05:00

För att få sjukvården att fungera optimalt krävs en sammanhållen sjukvårdsorganisation med rätt typ av specialister, skriver läkaren Per-Gunnar Larsson i en replik.


Sjukvården måste vara sammankopplad för att fungera; det vill säga sjukhus och öppen vård måste ingå i samma organisation. Ett nationellt program enligt Göran Sjönells idéer i Dagens Medicin nr 37/20 löser sannolikt endast marginellt problemen med primärvården. I grunden är problemen att den är bemannad med fel kompetens på läkarna och dess vildvuxna organisation och styrning.

Provinsialläkarsystemet avvecklades 1970 och sedan dess har man försökt utveckla sjukvården med allmänläkare, men hela tiden misslyckats. Varför skulle man plötsligt lyckas nu med de aktuella utredningar som är på gång, när man i grunden fortfarande jobbar med allmänläkarstyrd primärvård?

När sjukvården ska organiseras och bemannas så bör utgångspunkten självklart vara vilka behov som ska försöka tillgodoses; alltså vad är det som de potentiella patienterna behöver hjälp med. Har den frågan ställts av utredarna? Patienterna behöver till exempel hjälp med ögonsymtom, öron-, näs- och halssymtom, psykiatriska symtom, hudsymtom, neurologiska symtom, hjärtsymtom, mag-tarmsymtom, urinvägssymtom, gynekologiska symtom, reumatiska symtom, ortopediska symtom, allergiska symtom, astmatiska symtom, diabetes och så vidare.

Varför ska då patienterna söka en allmänläkare, som inte kan ha de djupa kunskaper som en specialist inom relevant sjukdomsområde har? När det gäller tändernas sjukdomar så är patienterna betrodda att söka tandläkare direkt. Varför ska inte samma förhållande gälla för de olika medicinska sjukdomarna? Patienterna vet mestadels vad de har för symtom och kan säkerligen söka rätt typ av specialist och därmed som i dag slippa segdragna remitteringar till specialister.

Med över 45 000 läkare i riket så torde befolkningens sjukvårdsbehov kunna tillfredställas under förutsättning att läkarna har rätt specialistutbildning. Dessutom borde också genomlysas om inte specialistutbildningarnas utbildningsgång kan förändras och snabbas upp. Som exempel borde hudläkare, öron-, näs- och halsläkare, ögonläkare, allergologer, lungläkare, psykiatriker, patologer med flera typer av specialister kunna direktutbildas till specialist på samma sätt som gällt för tandläkare i 100 år.

Alltså: för att få sjukvården att fungera optimalt krävs en sammanhållen sjukvårdsorganisation med rätt typ av specialister. Utförarna bör kunna vara både privata och offentliga; jämför Capio S:t Görans sjukhus.

Organisationen av sjukvården kan byggas upp med nedanstående modell:

■ Sjukhusen ska vara basen för all offentlig sjukvård och ha geografiskt väldefinierade upptagningsområden.
■ Sjukhusen ska ansvara för organiserandet av all öppenvård/primärvård och på lämpligt sätt bemanna den med olika specialister samt ha ett tydligt utbildningsansvar.
■ Personalen inom den öppna vården ska räknas som en resurs i sjukhusens/sjukvårdens dygnet runt-verksamhet och vid behov kunna arbeta på sjukhusen.
■ De geriatriska eller intern-medicinska klinikerna ska i sin uppgift inkludera ansvar för sjukvårdsbehoven och den allmänna omvårdnaden på sjukhem och äldreboenden inom sina geografiska upptagningsområden.
■ Patienter ska ha en tydlig tillhörighet till olika sjukhus och dess öppenvårdsmottagningar.

Per-Gunnar Larsson, före detta flygöverläkare i Flygvapnet, före detta distriktsläkare i Göteborg, specialist i allmänmedicin och företagshälsovård, medlem i Kristdemokraterna.

”NATIONELL STYRNING ÄR INTE LÖSNINGEN”

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev