Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag27.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Njurar som handelsvaror saknar stöd hos patienter

Publicerad: 28 Februari 2007, 06:01

Professor Gunnar Tydén har sagt att ekonomisk ersättning till levande njurdonatorer kan vara ett sätt att komma tillrätta med organbristen och har nämnt en halv miljon kronor som rimlig. För den som är njursjuk skapar förslaget stark olust, skriver Håkan Hedman, ordförande för Riksförbundet för njursjuka.


I programmet Drevet i  TV4  den 24 januari visades ett reportage om en njursjuk medelålders man i Danmark som köpt en njure i Pakistan. Säljaren var en fattig man som sålde sin ena njure för att klara familjens akuta behov av pengar. Drygt 20 svenskar har transplanterats utomlands under liknande omständigheter.

Professor Gunnar Tydén, transplantationskirurg vid Karolinska universitetssjukhuset, medverkade i programmet och sade bland annat att ekonomisk ersättning till levande njurdonatorer kan vara ett sätt att komma tillrätta med organbristen i Sverige. I tidigare offentliga sammanhang har Tydén hävdat att en halv miljon kronor borde vara en rimlig ersättningsnivå. Några debattörer har anslutit sig till Tydéns uppfattning och till och med pläderat för att organhandel bör legaliseras.

Gunnar Tydéns förslag har inte stöd hos oss patientföreträdare eller hos den medicinska professionen i Sverige. De flesta i västvärlden har markerat ett starkt avståndstagande från transplantationer där organen betalas med pengar. Den svenska transplantationslagen gör dessutom kommersialisering omöjlig.

Organhandel är en smutsig verksamhet som innebär att den som säljer njuren är den som får den absolut lägsta ersättningen. Förtjänsten går i stället till mellanhänder och de sjukhus som utför transplantationerna. Säljaren lämnas alltid vind för våg utan någon medicinsk efterkontroll. Att mottagarna löper stora risker och att till och med dödsfall inträffat bland svenska patienter är en annan sida av saken som inte har framkommit i medierna.

Alla de tusentals njurdonationer som genomförts i Sverige under drygt 40 år har kommit till stånd av altruistiska skäl. Över 40 procent av alla njurtransplantationer i Sverige sker med en levande donator. En internationell jämförelse visar att Sverige i detta avseende befinner sig i topp. Donationsviljan bland närstående till njursjuka är otvivelaktigt mycket stor. Det finns därför inga som helst skäl att införa ett annat ersättningssystem än det som gäller i dag, det vill säga att donatorn får ersättning för förlorad inkomst.

En levande njurdonator gör en insats som saknar annan jämförelse. Denne ska därför visas uppskattning genom att bekräftas av sjukvården och alltid behandlas som en  VIP  -patient livet ut. Det är dessutom en självklarhet att donatorns rättmättiga ersättning för förlorad inkomst aldrig ska ifrågasättas. Tyvärr sker det alltför ofta att sjukvårdshuvudmännen både prutar och ifrågasätter, vilket är synnerligen kränkande för den berörde.

Det råder ingen tvekan om att Gunnar Tydéns avsikter är goda och bör få en saklig diskussion. Grundprincipen är dock att pengar aldrig får utgöra ett påtryckningsmedel. Om Tydéns förslag vinner gehör finns risker att en motsatt effekt infinner sig och att människors donationsvilja minskar. För den som är njursjuk skapar förslaget starka olustkänslor.

Det är förståeligt att den långa väntetiden på en njurtransplantation kan uppfattas som svår och att en del frestas av tanken att resa utomlands och köpa sig en njure. För att få balans i diskussionen om dialys kontra transplantation är det viktigt att framhålla att man kan leva ett mycket gott liv med dialysbehandling. Endast en femtedel av landets dialyspatienter bedöms ha medicinska förutsättningar att klara en transplantation. De allra flesta som sätts upp på väntelistan blir förr eller senare transplanterade.

Transplantationerna i Sverige kan också öka genom att sjukvården tillskapar särskilda resurser för donation av organ från avlidna. Något som riksdagen dessutom har beslutat ska genomföras. Att få svenskar hittills har gjort sin vilja om donation känd orsakar de svåraste problemen då närstående ställs inför frågan om donation. På grund av ovissheten svarar därför omkring hälften nej. Fortsatta informationsinsatser till allmänheten är en förutsättning om antalet organdonationer ska öka.

Håkan Hedman

Håkan Hedman
 är förbundsordförande i Riksförbundet för njursjuka.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev