Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Nödvändigt att diagnoserna hålls på ett rimligt antal”

Publicerad: 24 september 2014, 05:45

Tiden för diagnossättning har ökat kraftigt för dem som vill hålla hög kvalitet. Hos andra har användandet ökat av till intet förpliktigande ”slaskdiagnoser”, skriver företrädare för Sfam och Nationella primärvårdsregistret.


Öppet brev till Socialstyrelsen: Svensk allmänmedicin och primärvård behöver Socialstyrelsens stöd för att kunna hålla hög kvalitet på diagnossättningen. Vi utgår från att Socialstyrelsen och Svensk förening för allmänmedicin, Sfam, har ett gemensamt mål.

Vår utgångspunkt är att diagnosförteckningen behöver:

■ Vara av rimlig längd och hanterbar.  
■ Korrespondera mot ICD-10-SE.
■ Vara enhetlig över landet.

För att nå detta önskar vi en rekommendation från Socialstyrelsen att svensk primärvård använder den särskilda primärvårdsvarianten KSH97-P som diagnosförteckning och att en uppdatering av denna påbörjas under hösten 2014.

Lite bakgrund: För att få bra kvalitet i kodning av diagnoser är det nödvändigt att antalet diagnoser hålls på rimligt antal. I primärvård handläggs sjukdomar inom alla organsystem. Därför använder de flesta utvecklade länders allmänläkare ett diagnossystem som är anpassat för allmänläkare: ICPC med cirka 700 olika diagnoskoder.

Sverige har valt en egen väg där man har använt det mer omfattande ICD även för allmänläkare. Detta har kunnat fungera genom att man skapat en särskild primärvårdsvariant i KSH97-P där man begränsat antalet diagnoser till cirka 980. Dessa diagnoser täcker hela ICD-10-SE (den svenska versionen av ICD-10), exklusive koder för yttre orsaker till sjukdom och död.

Under de senaste åren har det från Socialstyrelsen kommit signaler som av åtskilliga landsting uppfattats som att primärvården ska använda fullständiga ICD-10-SE med cirka 12 500 olika diagnoser. Därutöver tillkommer krav på kodning av 21 000 yttre orsakskoder. Man har därför på många håll inom vården stängt ner KSH97-P.

Detta har skapat stora problem. På en normal vårdcentral används under ett år cirka 600 av de runt 980 olika koderna i KSH97-P. En övergång till ICD-10-SE innebär att man under ett år behöver använda mera än 5 000 olika koder. Detta har medfört att kvaliteten i själva diagnossättningen har försämrats.

Stramagruppernas uppföljningar har visat att det på många vårdcentraler har uppstått olika lokala traditioner för vilka diagnoskoder som används. Detta medför i sin tur att jämförelser mellan vårdcentraler allvarligt störs. Vidare torde den kommande inrapporteringen till det nationella primärvårdsregistret, NPR, försvåras.

Övergången till ICD-10-SE har även i hög grad försvårat både uttag ur datajournalsystem och bearbetning av dessa data, det vill säga hindrar den viktiga förbättringsdrivande återkopplingen till dem som arbetar i primärvården.

Det finns evidens för att jämförbarheten mellan olika läkare minskar när detaljeringsgraden (antalet olika koder) ökas. I en studie av KSH97-P fann Nilsson et al 59 procents överensstämmelse mellan olika allmänläkare i val av kod (se Methods Inf Med 2000;39 (4–5):325–31). Motsvarande siffra i en tysk studie av ICD-10 var endast 12 procents överensstämmelse (se Wockenfuss et al Scand J Prim Health Care. 2009;27(3):131–6).

Tiden för diagnossättning har ökat kraftigt för dem som vill hålla hög kvalitet. Hos andra, som vill hålla igen på tidsåtgången, har användandet ökat av till intet förpliktigande ”slaskdiagnoser”.

Även inom WHO har man sett behovet av en särskild primärvårdsklassifikation. Arbete pågår för att en sådan ska kunna lanseras samtidigt med ICD-11. Den svenska KSH97-P har en viktig roll i det arbetet. Det vore därför tragiskt om vi i Sverige skulle sluta använda KSH97-P.

KSH97-P är helt kompatibel med ICD-10-SE. Inom gemensamma journalsystem kan man utan problem använda KSH97-P och ICD-10-SE parallellt i primärvården och på sjukhusen. Detta gör att man kan behålla samma diagnos(-kod) då en patient överförs mellan till exempel sjukhus och primärvård. Sjukhusdiagnoserna kan bibehållas på patienterna även i primärvården. Vid sammanställningar kan dessa sjukhusdiagnoser obehindrat mappas mot KSH97-P. Dock finns det ett behov av en mindre uppdatering av KSH97-P.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev