Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Ny medicin kan få med läkarna i behandling mot fibromyalgi

Publicerad: 7 juni 2007, 05:41

Det behövs nationella riktlinjer för behandling av patienter som får diagnosen fibromyalgi. Många patienter upplever en frustration över att inte bli trodda, skriver Anne Carlsson från Reumatikerförbundet och överläkare Ralph Nissel.


Fibromyalgi är en diagnos som det diskuteras och skrivs mycket om i medierna. Sjukdomen kan bäst beskrivas som ett generaliserat kroniskt muskulärt smärttillstånd vilket drabbar främst kvinnor. Orsakerna till fibromyalgi är inte kända men miljöfaktorer och långvarig stress kan spela en roll för sjukdomsutbrott.

Fibromyalgi fick status som medicinsk diagnos redan under 1980-talet, men det är först på senare år som man kan börja tala om genombrott i forskningen. Förståelsen av sjukdomens och smärtans bakom­liggande mekanismer har ökat betydligt. Kunskapen om sjukdomen ökar och det finns stora utbildningsbehov för att möta patientgruppen, såväl hos behandlande vårdpersonal som hos myndigheter som exempelvis Försäkringskassan.

Det saknas i dag nationella riktlinjer för behandling av patienter som får diagnosen fibromyalgi. Några landsting har i dag lokala vårdprogram där fibromyalgi ingår, men det saknas generellt accepterade och nationella riktlinjer. Detta har medfört att behandling och bemötande av patienter med dessa smärttillstånd varierar i mycket hög grad.

En diagnos som många läkare har problem att fastställa och kanske ännu svårare att ge en effektiv behandling mot, skapar givetvis en svår situation för dem som drabbas. Många patienter upplever hopplöshet och frustration över att inte bli trodda eller för att de inte får en adekvat behandling och rehabilitering. Ibland ifrågasätts även fortfarande om diagnosen fibromyalgi finns vilket givetvis kan upplevas än mer kränkande.

Dessa problem visar sig tydligt i statistiken över patienternas sjukfrånvaro. Fibromyalgi och liknande generaliserande smärttillstånd har den allra högsta kostnaden för sjukförsäkring i relation till reella behandlingskostnader. Totalt beräknas denna sjukdomsgrupp kosta mer än 12,5 miljarder kronor per år i så kallade indirekta sjukvårdskostnader, det vill säga i utgifter för arbetsoförmåga på grund av passiv sjukskrivning och förtidspensioner.

Bakom dessa siffror finns en stor andel kvinnor i yrkesverksam ålder med stort fysiskt lidande. Symtomen smärta och trötthet samt i många fall en känsla av att inte få hjälp av vården kan utmynna i en mycket svår social situation för den som drabbats. Förutom att individens privata familjesituation påverkas, försvårar också långvariga sjukskrivningsperioder en återgång till arbetslivet. Det finns således mycket starka skäl att få fram botemedel och beprövade behandlingsmetoder för denna stora patientgrupp.

Trots alla problem och svårigheter finns det dock förutsättningar för att skapa en positiv förändring. Socialdepartementet har visat intresse för att ta fram nationella riktlinjer för fibromyalgi och generella smärttillstånd. Försäkringskassan har också uttalat mål om att bli bättre på bemötande av patienterna. En mer professionell handläggning av ärenden kan garantera lika behandling och rättssäkerhet för enskilda patienter i socialförsäkringen.

Det finns också stora förhoppningar om att nya läkemedel inom kort kan godkännas för behandling av fibromyalgi. Detta torde bli ett viktigt genombrott i behandlingen vilket skulle få med läkarna som en aktiv aktör i terapin och som därmed får nya medicinska behandlingsmöjligheter att hjälpa dessa patienter. Men givetvis får man inte glömma bort andra väsentliga terapier såsom fysisk aktivitet, träning, stöd, kognitiva terapier vilka är viktiga delar av multimodala rehabiliteringsinsatser.

En samordnad insats kommer att kunna minska de höga sjuktalen för den stora patientgruppen med fibromyalgi. Med nationella riktlinjer för behandling, fortbildning av vårdpersonal, nya läkemedel, resurser för att ta emot patienterna i högre grad samt en förbättrad handläggning av Försäkringskassan finns det goda förutsättningar till att ändra på den nuvarande situationen.
 Detta skulle innebära stora framsteg ur såväl medicinsk, social och samhälls­ekonomisk utgångspunkt.

För den enskilde patienten är vinsterna självklara. Det kan innebära en återgång till ett aktivt yrkesliv med framtidsplaner i stället för ett liv med kronisk smärta och utanförskap.

Anne Carlsson
 Ralph Nissel

Anne Carlsson
är ordförande i Reumatikerförbundet.

Ralph Nissel
 är docent och överläkare, reumatologi, Karolinska universitetssjukhuset.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev