Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Nytt ersättningssystem slår hårt mot socialt utsatta områden

Publicerad: 13 juni 2007, 05:56

Den modell för ersättning till primärvården som diskuteras inom Stockholms läns landsting ger mer till områden med många äldre patienter och mindre till de områden som är socioekonomiskt mest utsatta och har en yngre befolkning. Det menar Eva Olsson och Janina Cettner från Storvretens vårdcentral.


Inom Stockholms läns landsting pågår en förändring av ersättningsmodellen för primärvård. Hittills har primärvården haft ett områdesansvar och i avtalen har lokala förhållanden vägts in.
Alliansen vill dock ändra på detta och honnörsord är patientval och mångfald, det vill säga det ska finnas ett stort utbud av aktörer för patienten att välja från och man vill därför att många fler aktörer etablerar sig.

Områdesansvaret har tagits bort och alla vårdgivare ska få ersättning enligt samma mall.
Ersättningen innehåller två huvuddelar: kapitering och besöksersättning. Kapiteringen utgår för de patienter som valt att lista sig hos en vårdgivare, oavsett om de gör några besök.

Besöksersättningen utgår per besök, och betalas till viss del direkt av patienten. Den är alltså för vårdgivaren en ersättning för det utförda direkta vårdarbetet.

Denna modell, med både kapitering och besöksersättning, har använts hittills. Om man frågar om logiken bakom kapiteringen får man just det till svar: ”Det är den modell vi använt hittills.” I brist på svar kan man rent spekulativt gissa att kapiteringen är till för att ersätta sådant arbete hos vårdgivaren som inte direkt kan hänföras till det direkta vårdarbetet, till exempel information till områdets befolkning.

I en ersättningsmodell som presenterades vid ett möte den 15 maj i år hade man valt att göra kapiteringsdelen starkt åldersrelaterad. I åldersgruppen 0–6 år var kapiteringen 714 kronor per listad patient, i åldersgruppen över 75 år var kapiteringen 2 136 kronor.

Gamla människor beräknas av naturliga skäl tillhöra de största vårdkonsumenterna. Men om ålder, som i alliansens förslag, är den enda faktor som beaktas uppstår problem.

Flera studier visar att etnicitet och klass också påverkar behovet av vård. I fattiga områden med stora sociala problem drabbas invånarna av ålderssjukdomar som hjärtsvikt, diabetes och högt blodtryck 15–20 år tidigare än normalbefolkningen. Dessa områden, som till exempel Fittja, Vårby, Tensta och Storvreten, har oftast en mycket ung befolkning som kommer från jordens alla hörn. Där behöver de unga lika mycket vård som de gamla från mindre utsatta områden.

Förmodligen kommer länets patienter att lista sig där de bor, eftersom det är naturligt. Då får man, beroende på åldersstrukturen, en mycket skev ersättning för olika områden i länet. På till exempel Östermalm, med en stor andel patienter äldre än 65 år, skulle medelkapiteringen vara 826 600 kronor per tusen listade patienter.I Rinkeby, med liten andel äldre patienter, skulle medelkapiteringen vara bara 682 200 kronor per tusen listade patienter.

Det ska här påpekas att den tjänsteman som presenterade förslaget fått ta del av dessa beräkningar och då replikerade att detta inte var ett tjänstemannaförslag och att siffrorna bara var ett räkneexempel. Man avser dock enligt uppgifter att behållas en starkt viktad kapitering.

Förslaget får alltså effekten att Stockholms läns landsting ger lägre ersättning i socioekonomiskt utsatta områden!

Förslaget slår mycket orättvist mot de invandrartäta, socioekonomiskt utsatta områdena. Från alliansens håll vill man inte höja kapiteringen för denna grupp av patienter, eftersom det vore att peka ut dem.

Dessa yngre högkonsumenter av vård verkar inte vara lika mycket värda. För dem kommer förslaget att påverka vården negativt: färre läkare, längre väntetider och sämre möjligheter till förebyggande vård.

Hur ska man då komma till rätta med problemet?

Den enkla lösningen är: Låt kapiteringen ersätta sådant arbete som inte är direkt vårdrelaterat. Då ska den vara rak, det vill säga lika för alla patienter. Höj i stället besöksersättningen.

Inte nog med att det blir mer rättvist, det gör det också lättare för små aktörer att våga etablera sig. En liten aktör är ju mer sårbar för ändringar i antalet gamla, listade patienter än vad en stor är. Och patienternas valfrihet gör att de kan lista om sig till någon annan vårdgivare som kan verka mer lockande. Om kapiteringen däremot är rak spelar detta en mindre roll, det man får betalt för är ju främst verkligt vårdarbete.

Förslaget med en åldersrelaterad kapitering är inte endast omotiverat och djupt orättvist, det kan också motverka mångfalden. Enfaldigt?

Eva Olsson
Janina Cettner

Eva Olsson
är hus­läkare på Storvretens vårdcentral.

Janina Cettner
är husläkare på Storvretens vårdcentral.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev