Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag26.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Obegripligt att vårdval införs när befintliga system inte analyserats

Publicerad: 18 November 2008, 13:08

Socialministern borde titta på effekterna av redan genomförda vårdvalsmodeller, skriver bland andra Ania Willman i ett öppet brev till Göran Hägglund (kd).


Regeringen har lagt fram en lagrådsremiss som syftar till en fundamental systemförändring av primärvården redan den 1 januari 2010. Då ska samtliga landsting, tvingade genom lag, ha infört ett vårdvalssystem med fri etableringsrätt. Propositionen kommer att läggas fram utan ytterligare remissförfarande.

Avgörande frågor kring hälso- och sjukvårdssystemet kan självklart inte hanteras på detta vis. Innan en förändring av hälso- och sjukvårdsstrukturen sker måste konsekvenser och alternativ utvärderas och analyseras utifrån de försök med vårdvalsmodeller som i dag pågår.

Dessutom måste förslagen ha politisk stabilitet över tid. Krav på att vårdinsatser ska vara evidensbaserade bör även gälla genomgripande organisatoriska förändringar!

Vi riktar nu sex frågor till socialminister Göran Hägglund (kd).

1. Varför tar sig inte Göran Hägglund tid att genomföra en bättre utredning som redovisar effekterna av införda vårdvalsmodeller?

2. Hur har vår socialminister tänkt säkerställa att personer med störst vårdbehov kommer att prioriteras i vårdvalsmodeller med fri etableringsrätt?

Den svenska hälso- och sjukvårdslagen lyfter fram att målet för vården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen, där personer med större behov ska prioriteras framför andra. Detta är en portalparagraf att vara stolt över.

En fri etableringsrätt riskerar att gynna en utveckling mot efterfrågestyrd vård i stället för en vård som styrs av behov. Det ersättningssystem vi sett i Stockholm riskerar medföra att patienter med enklare åkommor favoriseras framför patienter med mer och krävande behov. Ersättningssystemet måste styras mot prioriterad vård, som tar hänsyn till ålder och socioekonomiska faktorer.

3. Hur menar Göran Hägglund att landstingen ska säkerställa att patienterna har tillgång till den vård de behöver, inte minst i glesbygder och i förorter med sociala och ekonomiska problem? Vad ska man välja om det inte ens finns en vårdcentral där man bor?

Patienten ska i vårdvalssystemet ha rätt att välja vårdgivare. Men med fri etableringsrätt är det vårdgivarna själva som avgör var vårdenheten placeras geografiskt.

4. På vilket sätt ska vårdens begränsade resurser kunna prioriteras och hur ska de som ansvarar för hälso- och sjukvården kunna följa upp att vård­givarna verkligen arbetar utifrån prioriteringarna?

Eftersom vårdens resurser är begränsade behövs prioriteringar för att styra resurser dit de behövs som mest. När det gäller vårdkonsumtion finns sociala skillnader som inte överensstämmer med behoven. Det är därför inte säkert att de mest behövande verkligen söker vård, utan att det är de resursstarka som gör det.

5. Hur har Göran Hägglund tänkt sig att det förebyggande arbetet ska bedrivas i praktiken, när inte längre vårdcentraler, barnavårdscentraler och mödravårdscentraler har ett områdesansvar?

För att det förebyggande arbetet ska ge ett gott resultat behövs kunskap om olika befolkningsgruppers hälsotillstånd och sociala villkor. Målinriktade insatser kan med fördel ske inom geografiska områden och underlättas av en kontinuerlig relation.

6. Hur kan Göran Hägglund utan utvärdering och analys av den föreslagna vårdvalsmodellen försäkra sig om att den leder till en bra vård, som samtidigt är kostnadseffektiv?

Vårdgivare har redan i dag rätt att etablera sig. Med den fria etableringsrätten menas även rätten att få sin verksamhet offentligt finansierad. Utan politisk styrning riskerar man att drabbas av överkonsumtion av vård i vissa områden, samtidigt som det blir en underkonsumtion i andra. Vi befarar att medborgarnas tilltro till hälso- och sjukvård kan skadas om gemensamma ekonomiska resurser riskerar att användas till att administrera pengar och hålla ordning på vem som valt vem i stället för att stärka primärvården som vårdform.

Slutligen undrar vi varför denna fråga behandlas med sådan brådska. Kan det bero på att kritiken från många tunga instanser var så massiv på delbetänkandet Vårdval i Sverige?

Inger Rising
Ingela Wiklund
Ania Willman

Inger Rising
är ordförande i Distriktsköterske-föreningen i Sverige.

Ingela Wiklund
är ordförande i Svenska barnmorske-förbundet.

Ania Willman
är ordförande i Svensk sjuksköterske-förening.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev