”Öka användningen av egenmonitorering inom cancer”

Egenmonitorering inom cancer ger förutsättningar för mer självständiga individer, effektivare vård och utveckling av life science-sektorn, skriver vi i rapporten ”Tillsammans ökar vi användning av egenmonitorering inom cancer”. Vi vill nu ta nästa steg och bjuda in fler aktörer för en ökad samverkan mellan patientföreträdare, vård, industri och akademi, för att ta fram förslag som leder till att egenmonitorering är en självklar del av hälso- och sjukvården i framtiden.

I omställningen till nära vård behöver sjukhusens, primärvårdens och den kommunala hälso- och sjukvårdens funktioner stärkas. Egenmonitoreringen möjliggör innovationer (service och teknik som gör kvalitativa språng för patientens bästa) och är en viktig del i omställningen för att nyttiggöra nya tekniker. Tillsammans behöver vi intensifiera våra insatser när det gäller att utveckla och tillhandahålla digitala stöd och hjälpmedel, vilket också kan möjliggöra en mer jämlik vård. Egenmonitorering är en viktig komponent för att stärka individen och bidra till en personcentrerad vård och hälsa.

Läs mer: Lika långtidsresultat för kirurgi och strålning

Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, som samordnar arbetet med nära vård, har identifierat egenmonitorering som ett viktigt område och skriver: ”Egenmonitorering, där patienter med hjälp av digital teknik kan mäta sina värden där de befinner sig, är en viktig del i omställningen. Patienten blir medskapare av sin vård, med en ökad kunskap, trygghet, kontroll och delaktighet i den egna vårdprocessen som resultat”.

Flera vårdgivare genomför insatser och arbetet har i stora delar kommit att handla om primärvårdens arbete med till exempel astma, kol, diabetes och hjärtsvikt. Nu är det hög tid att hitta sätt att börja flytta den mer högspecialiserade vården närmare patienten.

Cancervården har de senaste åren gjort fantastiska framsteg och detta har lett till viktiga medicinska resultat där allt fler diagnostiseras, överlever och lever med cancer. Den relativa 10-årsöverlevnaden har förbättrats avsevärt. I dag lever närmare 600 000 personer med cancer. Det är nästan en fördubbling jämfört med situationen för 20 år sedan.

I och med denna utveckling så ses cancer i allt högre grad som en kronisk sjukdom, vilket innebär att vårdens roll och uppdrag breddas och förändras. Vad gäller funktionsjusterade levnadsår (DALY) för cancer framkommer, när vi jämför med andra kroniska sjukdomar, att de som lever med cancer mår relativt sämre. Det finns indikationer på att vårdens resursutveckling inte är i takt med de nya och växande behoven. Det finns således ett stort behov av nya funktioner och utvecklade arbetssätt för att individer som lever med cancer ska kunna förbli en samskapare (med ökad kunskap, trygghet, kontroll och delaktighet i den egna vårdprocessen som resultat, enligt SKR:s beskrivning). En lösning är utbyggd egenmonitorering och därmed även utvecklingsmöjligheter för såväl individen, professionen och vården som industrin och life science-sektorn.

Totalt 15 organisationer har gått samman och skrivit en rapport om möjligheterna med egenmonitorering inom cancer. Den presenterades i ett webbinarium den 16 mars. I rapporten lyfter vi bland annat behovet av fördjupad samverkan, kunskapsutveckling och utvecklade gemensamma mötesplatser. Rapporten lyfter viktiga komponenter för att bidra till en egenmonitorering som förstärker dialogen mellan individen och vårdgivaren, till mer ändamålsenliga och anpassade behandlingar, bättre kliniska resultat, ökad kontinuitet, självständigare patienter, en effektivare vård och en life science-sektor som i partnerskap utvecklar vårdens möjligheter.

För att lyckas behövs insatser inom flera områden. Det handlar bland annat om metodstöd för införande av nytt teknikstöd, arenor för lärande mellan aktörer, och beslutsstöd som stödjer en effektiv och ändamålsenlig användning. För att ta tillvara teknikutvecklingens möjligheter behövs en digital infrastruktur som underlättar ett bredare nyttiggörande av såväl data som systemen för egenmonitorering i sig. Vi tror att samverkan mellan patientföreträdare, vård, industri och akademi kan påskynda utvecklingen genom att samla och öka kompetens och resurser för att nå gemensamma mål. Därför föreslår vi följande:

Stärk de nationella satsningarna inom egenmonitorering av cancer

1. Inkludera egenmonitorering som ett viktigt område i canceröverenskommelser och i det nationella cancerarbetet.

2. Tag med cancer i kommande upphandlingar av system för egenmonitorering.

Samverka, bygg kunskap och förbered verktyg inför breddad användning

3. Nyttiggör de samlade resurserna och säkra långsiktighet genom bred aktörssamverkan. Ta hjälp av förmedlare.

4. Möjliggör öppna algoritmer och andra verktyg som förenklar egenmonitoreringen.

5. Utveckla ett metodpaket och lärandearenor för bra införande av fungerande innovationer och användning.

6. Avsätt medel för forskning och lärande om egenmonitorering i praktiken.

Skapa långsiktiga förutsättningar för användning av hälsodata

7. Förtydliga nationella samordningsroller och mandat att föreslå och följa upp förutsättningar för interoperabilitet.

Vi vill bidra till att flera målinriktade, handlingsorienterade och breda samverkansinitiativ inleds, liksom att frågan om egenmonitorering inom cancer lyfts på nationella agendor.

Margareta Haag, ordförande, Nätverket mot cancer

Mattias Elg, professor, Linköpings universitet

Anna Lefevre Skjöldebrand, vd, Swedish Medtech

Jörg Schulze, vd, Bristol Myers Squibb Norden

Anna-Lena Engwall, chef, Astra Zeneca Norden

Linn Mandahl, vd, Abbvie Skandinavien

Jan von Zweigbergk, Healthcare and Life Science Cluster Leader och partner, IBM

Jon Arwidson, branschansvarig healthcare och partner, PWC

Mats Johnson, vd, Tamro

Göran Henriks, strategisk rådgivare i hälso- och sjukvårdsfrågor