Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Ökad splittring hotar efter regionhaveriet”

Publicerad: 15 december 2016, 10:49

Gustaf Almenberg, konsult i ledarskapsfrågor inom bland annat sjukvården.

Allvarligaste konsekvensen – att sjukvårdens medicinska och organisatoriska behov visat sig vara underordnat landstingspolitikernas behov av att öka sin makt.


Vilka blir följderna för sjukvården av de nu havererade förhandlingarna om storregioner? Att allt fortsätter vara lika bra som nu ­— om det nu är så bra? Förmodligen är det just detta scenario som föresvävar många landstingspolitiker. Men det scenariot betyder ju ingalunda att nuvarande organisation av sjukvården kan möta även framtidens behov! De stora fackförbunden inom sjukvården betvivlar det.

Vi står inte bara inför en alltmer åldrande befolkning med ökade behov av sjukvård, vi står också just inför ett enormt tekniskt genombrott i form av artificiell intelligens, nya it-baserade diagnostiska instrument, ökad användning av ”big data”, skräddarsydda precisionsbehandlingar utifrån gentester etcetera. Varför skulle det vara ens lämpligt att basera en sådan sjukvård på gammal svensk landstingsindelning?

Allvarligaste konsekvensen är väl ändå att det nu blivit uppenbart att sjukvårdens medicinska och organisatoriska behov så tydligt visat sig vara underordnat landstingspolitikernas egna behov av att öka sin makt på helt andra områden än sjukvården. Trots att sjukvården är den helt dominerande verksamheten inom landstingen.

En förmodligen förbisedd följd av detta blir att köp-sälj av tjänster mellan landstingen kommer att öka. Vilket i sin tur bereder marken för mer köp-sälj mellan landsting och privata aktörer. Kanske är detta till och med en medveten strategi från en del landsting i riktning mot ökad privatisering av sjukvården? Men denna splittring skulle försvåra en likvärdig vård för alla i hela landet. Stora privata aktörer skulle sannolikt i den egna verksamheten finna en egen balans mellan central styrning och regionalisering av sin verksamhet där de centralt såg klara medicinska och effektivitetsfördelar. Där ekonomin talade för det. Antagligen skulle vi få en mer splittrad sjukvård i Sverige, med en mängd olika transaktioner mellan många mycket olika aktörer och komma längre bort från målet om en likvärdig sjukvård för alla.

En annan konsekvens av de havererade regionsamtalen skulle kunna vara att de som förordar ett förstatligande av sjukvården nu får vatten på sin kvarn. I statlig regi skulle ju sjukvården kunna organiseras i storregioner utifrån sjukvårdens behov, vilket ju i sak onekligen vore en fördel för sjukvården i framtiden.

Varken sjukvården eller den sjukvårdsbehövande allmänheten har något att vinna på att sjukvårdens organisation underordnas landstingspolitikernas maktbehov på andra samhällsområden! Snarare tvärtom. En bakväg till ett förstatligande skulle kunna vara att man börjar med att förstatliga universitetssjukhusen, sen alla akutsjukhus och primärvården. Men den vägen skapar nya gränsområden med nya friktioner och tempoförluster för sjukvårdens utveckling.

En tredje konsekvens skulle kunna vara att sjukvården blir en tydligare valfråga inför nästa val. Kanske är det just det som behövs, om sjukvården ska kunna utvecklas till att kunna möta framtidens behov. Ett alternativ till att bara ge upp efter de havererade regionförhandlingarna vore att nu tillsätta en partiövergripande beredning för svensk sjukvård utifrån ungefär av samma modell som de försvarsberedningar vi haft och gissningsvis kommer ha även framöver. Skulle sjukvårdens behov vara mindre viktiga att nå en samsyn kring än försvarets?

GUSTAF ALMENBERG

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev