Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Ökat stillasittande bland äldre får allvarliga effekter”

Samhället var inte förberett för att adekvat hantera denna effekt av restriktionerna för befolkningsgruppen över 70 år, skriver Marina Arkkukangas och Michail Tonkonogi.

Publicerad: 26 april 2021, 03:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Marina Arkkukangas, leg sjukgymnast, doktor i vårdvetenskap, forskning- och utvecklingschef på Forskning och utveckling i Sörmland. Michail Tonkonogi, professor i medicinsk vetenskap, Högskolan Dalarna.


Nu har det gått ett år sedan hela vår vardag och våra förutsättningar för att bibehålla en aktiv livsstil förändrades. 

Det var inte bara sociala sammanhang och aktiviteter som stoppades för befolkningen generellt, utan det blev även specifika restriktioner för åldersgruppen 70 år eller äldre, som till stor del avråddes från att vistas ute i samhället. 

För denna grupp, som redan innan pandemin visat sig ha låg fysisk aktivitetsnivå kombinerad med en stor del stillasittande tid, blev dessa restriktioner en ren hälsofara. Samhället var inte förberett för att adekvat hantera denna effekt av restriktionerna för befolkningsgruppen över 70 år. 

Vi vet att rörelse är livsviktigt och vi vet att vi under en pandemi inte rör oss tillräckligt mycket. Vi har sedan tidigare en gedigen kunskap om att fysisk aktivitet är viktig för vår hälsa ur en rad olika synvinklar. Däremot är beteendeaspekter kring detta fenomen inte klarlagda i samma utsträckning.

I en systematisk översikt som Cunningham med flera presenterade 2020 har författarna visat att såväl fysiska som mentala aspekter är viktiga när det gäller hälsotillstånd i den äldre populationen. Men hur tar vi oss an dessa utmaningar med den bakgrund och erfarenhet som pandemin medfört?

Jo, vi vet att sociala aspekter är essentiella för äldre personer. Deltagande i olika aktiviteter och gruppträning av olika slag är generellt positivt för de äldres hälsa. Speciellt inom området fallprevention har det visat sig att just gruppträning är en effektiv form, i många fall effektivare än andra träningsformer. 

Men denna form av träning används i väldigt liten utsträckning inom hälso- och sjukvården i Sverige. Detta är problematiskt med tanke på att fallolyckor sannolikt kommer att öka efter en period av ökad inaktivitet och stillasittande orsakad av pandemin. 

Lyckligtvis besitter vi redan en del kunskap som vi har inhämtat under 2020 gällande vilka faktorer som är viktiga för att bibehålla fysisk aktivitet för äldre personer under en pandemi.

Det finns i dag även möjlighet att genomföra träning och olika aktiviteter genom att använda sig av digitala verktyg och många äldre personer har en positiv attityd till att använda digitala verktyg, vilket speciellt har aktualiserats under pandemin. 

Givetvis kommer ett stort fokus nu inom hälso- och sjukvården att vara att släcka bränder, ett reaktivt arbete. Men det som vi parallellt behöver satsa på är det proaktiva arbetet, att jobba hälsofrämjande, förebyggande och långsiktigt, baserat på den kunskap och erfarenhet vi har.

För att ge landets kommuner och regioner möjligheter till ”samverkan och utveckling” har staten och Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, en överenskommelse om en god och nära vård 2021, vilken innebär att det finns medel som avsätts för just detta. Därför kommer vi nu med en uppmaning att passa på att satsa på det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. 

Det är just nu som vi behöver agera. En minskad fysisk aktivitetsnivå och ökat stillasittande bland äldre under pandemin kommer med all säkerhet ge väldigt allvarliga effekter om inget görs för att reducera problemet. 

Ett stort behov finns av att se över och undersöka hur olika digitala träningsformer inom hälso- och sjukvården kan implementeras. Det kan även vara en framtida nyckel till framgång utifrån den demografiska utveckling som vi står inför. 

Vi bör därför gemensamt arbeta för att motivera individer till en ökad fysisk aktivitet och minskat stillasittande. Att använda fysisk aktivitet på recept i en större utsträckning kan vara ett sätt, men framför allt att erbjuda äldre personer olika sociala sammanhang och aktiviteter, digitala eller inte.

Marina Arkkukangas, leg sjukgymnast, doktor i vårdvetenskap, forskning- och utvecklingschef på Forskning och utveckling i Sörmland

Michail Tonkonogi, professor i medicinsk vetenskap, Högskolan Dalarna

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här!  Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev