Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Okritisk acceptans av elöverkänslighet ansvarslöst”

Publicerad: 26 april 2013, 11:19

Att göra politik av frågor som ännu inte behandlats klart av vetenskapen är i längden inte bara ansvarslöst utan i viss mån också farligt, skriver Arvin Yarollahi.


Jag läser två svar på min ursprungliga artikel i Dagens Medicin nr 12–13/13 angående  elöverkänslighet varav den ena ifrågasätter min medkänsla och den andra såväl mina vetenskapliga belägg som min läkaretik.

Låt mig därför klargöra mina ståndpunkter. Politik ska inte föregå vetenskapliga resultat för att tillfredställa röster i samhället. Gör man en noggrann litteratursökning finner man två systematiska översikter och en metaanalys i frågan om elöverkänslighet. Alla tre med liknande frågeställningar och inklusionskriterier: dubbel-singelblinda provokationsstudier.

Ingen av dessa lyckas påvisa en länk mellan elektromagnetiska fält, EMF, och angiven symtombild. Som kollegan Wilhelm Jülke med rätta påpekar visar dock Reflexstudien att vissa celler påverkas av låga doser EMF.

Men forskarna understryker i sin sammanfattning följande: ”From a scientific point of view, it has to be stated very clearly that the Reflex data do not prove a causal link between EMF exposure and adverse health effects”.

Vi bör öka anslagen till forskning i frågan snarare än spendera pengarna på behandlingsmetoder som vi inte vet ger effekt.

Enligt Dr Jülke är det etiskt fel att avvisa elöverkänslighet som ”bara tro”. Jag hoppas att jag ovan försäkrat läsarna om att mina belägg inte grundar sig i tyckande. Etiskt fel i detta hänseende vore att utan förbehåll acceptera och tro på alla som upplever sig vara elöverkänsliga.

En systematisk översikt med 63 inkluderade studier, genomförd 2011, visade alarmerande nog att det saknas fasta, homogena kriterier för inklusion i forskningsstudier och vid diagnostik av elöverkänslighet.

Studier och diagnostik baserar sig därför än i dag på av patienten rapporterade subjektiva besvär. Behandlar vi alla som uppger sig lida av el­över­känslig­het riskerar vi således inte bara att missa underliggande psykiatriska, behandlingsbara sjukdomar utan skapar därtill en tillflyktsort för alla de tusentals individer som saknar diagnos för sina icke-specifika symtom.

Patienter i Sverige bör ha tillgång till behandling som grundar sig i vetenskap och beprövad erfarenhet. Att göra politik av frågor som ännu inte behandlats klart av vetenskapen är i längden inte bara ansvarslöst utan i viss mån också farligt.

Källor till ovan nämnda artiklar

1)  Röösli et al. ”Wireless communication fields and non-specific symptoms of ill health: a literature review.” Wien Med Wochenschr. 2011 May;161(9-10):240-50

2) Rubin et al. ”Do people with idiopathic environmental intolerance attributed to electromagnetic fields display physiological effects when exposed to electromagnetic fields? A systematic review of provocation studies.” Bioelectromagnetics. 2011 Dec;32(8):593-609.

3) Augner et al. ” Acute effects of electromagnetic fields emitted by GSM mobile phones on subjective well-being and physiological reactions: A meta-analysis”. Science of The Total Environment Volume 424, 1 May 2012, Pages 11–15

4) Rubin et al. ” A systematic review of treatments for electromagnetic hypersensitivity. Psychother Psychosom. 2006;75(1):12-8.

5) Baliatas et al. ”Idiopathic environmental intolerance attributed to electromagnetic fields (IEI-EMF): A systematic review of identifying criteria. BMC Public Health 2012, 12:643.

Relaterat material

”Det finns gott om belägg för elöverkänslighet”

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News