Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag19.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Öppen debatt behövs kring svåra beslut om vården

Publicerad: 2 April 2008, 05:29

Insikt saknas nästan helt om att någon måste besluta om hur stora resurser till exempel cancervård eller geriatrisk vård ska få, skriver Peter Garpenby och Mari Broqvist.


En grundpelare i den svenska hälso- och sjukvården är den gemensamma finansieringen. Den innebär att vi måste dela resurserna mellan olika behov. Det ställer krav på en beslutsprocess som upplevs som rättvis och rimlig av så många som möjligt. En första förutsättning för detta är att de berörda förstår under vilka villkor en gemensamt finansierad sjukvård arbetar. Vi är inte alls övertygade om att den svenska allmänheten känner till detta!

Beslutsfattande som rör enskilda patienter är något som människor i gemen kan föreställa sig genom egen erfarenhet. Att tvingas lämna företräde för andra med större behov på till exempel en akutmottagning kan de flesta relatera till. Likaså förefaller allmänheten via media ha tillägnat sig en bild av beslut om fördelning på samhällsnivån. Skola, vård och omsorg är exempel på samhällssektorer som uppmärksammats i den politiska debatten.

I en intervjuundersökning som vi genomfört bland allmänheten fann vi dock en stor omedvetenhet om att landstingen gör – och måste göra – en fördelning mellan olika behovsgrupper och olika typer av vård. Insikt saknas nästan helt om att någon måste ta beslut om exempelvis hur stora resurser cancervården ska få i relation till geriatrisk vård. Dessa svåra avvägningsproblem, som våra politiker möter, har uppenbarligen inte alls lyckats tränga fram till de personer som vi intervjuat.

Vad kan denna brist på insikt få för konsekvenser för synen på rättmätiga beslutsfattare inom hälso- och sjukvård? Precis som man kunde förvänta sig – vilket också bekräftas av andra undersökningar som till exempel SOM från Göteborgs universitet – fann vi att intervjupersonerna hade en stor tilltro till läkare och vårdpersonal som beslutsfattare. Inte så underligt om man tror att allt beslutsfattande i landstingen är kliniskt beslutsfattande nära patienten!

Men i takt med att intervjupersonerna förstod att en fördelning också måste ske mellan olika delar av vården förändrades bilden av lämpliga beslutsfattare – det stod då klart att även läkare och vårdpersonal kan ha ett eget intresse av att slå vakt om resurser. Bilden av politiker som beslutsfattare blev med ens mer positiv.

Det fanns däremot ingen större tilltro till medborgarna som direkta beslutsfattare vid fördelning av gemensamma resurser. Allmänheten ansågs brista i både kompetens och insikt om de krav som ställs på ett övergripande beslutsfattande. Nej, det optimala verkade i stället vara ett gemensamt beslutsfattande där olika parter samarbetar – motviljan mot maktkoncentration var stor.

Vad ska man dra för slutsatser av det vi nu redogjort för? Undersökningen omfattar trots allt ett begränsat antal individer. Men vi ser ändå klarare än tidigare den problematik som vår demokrati brottas med. Om inte röstberättigade medborgare, likt våra intervjupersoner, inser vilka beslutsproblem som den gemensamma sektorn hanterar då är det naturligtvis svårt att förstå vad vi ska ha våra förtroendevalda till (!).

Sverige brukar betecknas som en mogen demokrati, men uppenbarligen har vi hamnat i en situation där kunskapen om hur den gemensamma sektorn sköts är väldigt svag. Vi upplevde att våra intervjupersoner hade svårt att ta ställning eftersom de saknade information om hur beslutsfattandet går till och hur beslutens resultat ser ut. Inte konstigt att allmänhetens reaktioner blir starka vid de (få!) tillfällen som hälso- och sjukvårdens beslutsproblem offentliggörs.

Vi behöver en motvikt till medias fokusering på individfall i sjukvården och till opinionsundersökningar där uppfattningar om rättvisa och orättvisa, enbart fångas i kvantitativa och onyanserade termer. Vi behöver en öppen debatt som inte förenklar eller förskönar beslutsproblemen i vården och ett mod att lyfta fram frågor om rättvisa till allmänheten. För intresset finns – i vår undersökning uppvisar de intervjua­de en stor klokskap om mänskliga bevekelsegrunder och beslutsproblem. Under förutsättning att de får insikt i hur beslutsproblemen i den gemensamma sektorn ser ut!

Peter Garpenby, Maria Broqvist

Peter Garpenby och Mari Broqvist
är båda projektledare vid Prioriterings­centrum i Linköping.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev