Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Öppna jämförelser är inget slutgiltigt betyg för landstingen

Publicerad: 21 november 2007, 06:30

REPLIK  Vi vet att jämförelser stimulerar till förbättringar, och de som förlorar mest
på att sådana inte görs är patienterna, skriver Håkan Sörman på SKL i en replik.


Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, och Socialstyrelsen drog medvetet igång arbetet med Öppna jämförelser utan att ha den perfekta uppsättningen kvalitetsindikatorer. Mats Granvik och Anders Paperin menar i Dagens Medicin nr 45/07 att rangordningen är orättvis.

Vi är väl medvetna om att det fortfarande saknas data på väsentliga områden för att utveckla vårdens kvalitet och effektivitet. Ett sådant område är patienternas erfarenheter. Men vi ville inte falla i fällan, att i avvaktan på fullständiga data inte göra något alls. Vi vet att jämförelser stimulerar till förbättringar och de som förlorar mest på att sådana inte görs, är patienterna. Vår avsikt är att kontinuerligt förbättra datatillgången.

Vi har själva diskuterat det lämpliga i att använda en enkel färgläggning för rangordningen av landstingen. Resultaten för varje indikator presenteras så att de sju landsting som har de bästa resultaten ges grön färg, de sju med de sämsta resultaten röd färg och de däremellan gul färg. Vi menar att den tillräckligt väl ger en överblick bland de många indikatorerna.

Dock verkar Paperin och Granvik ha feltolkat färgläggningen. Rött respektive grönt utfall ska inte översättas till  ogynnsamt  respektive  gynnsamt  resultat, i en absolut mening. Tvärtom, visar färgläggningen enbart ett landstings position i förhållande till andra landsting för den aktuella indikatorn.

Det är i princip möjligt att använda en mera sofistikerad färgläggningsmodell, där enbart statistiskt signifikanta skillnader i utfall markeras. Men detta ruckar inte på det verkliga problemet: Egentligen skulle en färgläggnings- eller poängmodell ta sin utgångspunkt i en bredare värdering av vilket resultat som är bra, acceptabelt eller dåligt. Men det förutsätter att det finns fastställda målnivåer för de olika kvalitetsindikatorerna, vilket inte är fallet. Därför uppmanar vi rapportens läsare och landstingsledningar att göra bredare värderingar av utfallen, inte bara som jämförelser med andra landsting. Även landsting med grön markering kan ha en betydande förbättringspotential.

Vi betonar starkt att resultaten i Öppna jämförelser inte är facit, ett slutgiltigt betyg för landstingen och en definitiv rangordning dem emellan. Resultaten ska både ge medborgarna en översiktlig bild av landstingens resultat och stimulera till förbättringar.

Självfallet kan slumpen förklara en del av skillnaderna mellan landsting. Det är just därför vi har markerat osäkerheten med konfidensintervall. Liksom så många andra attityd­undersökningar är Vårdbarometern en urvalsundersökning. Men skillnaderna ger ändå en signal om att undersöka närmare. Skulle vi kräva att skillnaderna skulle vara så stora att vi med 95 procents sannolikhet kan säga att medelvärdet skiljer sig skulle inte mycket bli gjort. För den som vill förbättra för patienterna är det mer konstruktivt att utgå från att det finns något att lära av skillnader och att det kan komma patienterna tillgodo.

Granvik och Paperin efterlyser också en uppdelning av resultaten från Vårdbarometern efter kön. Paperin och Granvik har en poäng i detta. Skälet till att data inte delas är att datamängderna per landsting blir för små varvid den statistiska osäker­heten bedömdes som alltför hög.
 nu pågår ett arbete som syftar till att införa en nationell patientenkät i Sverige, som ska omfatta såväl primärvård som specialiserad vård. Huvudsyftet är att denna ska vara ett stöd för lokalt förbättringsarbete. Men att den blir nationell innebär också förbättrade möjligheter att jämföra patienternas erfarenheter av primärvården i olika delar av landet. Med en sådan enkät skapas förutsättningar att redovisa resultaten uppdelat för män och kvinnor.

Granvik och Paperin föreslår också att i redovisning av data från Vårdbarometern bör man korrigera för i vilken mån vårdcentralen har fast läkarbemanning respektive är beroende av stafettläkare. Detta är en typ av korrigeringar som enligt vår mening inte bör göras. Om en vårdcentral visar ett dåligt resultat i en patientenkät, så kan landstinget och den lokala ledningen söka förklaringen till detta exempelvis i en svag läkarbemanning, men att korrigera bort detta utfall i presentationen vore missledande.

Öppna jämförelser är långt ifrån fullgånget i sin nuvarande utformning. Vi har tagit ett antal viktiga steg och lyft frågan om vårdens resultat på dagordningen vilket stimulerar till förbättringar för patienternas bästa. I det avseendet är vi helt överens med Granvik och Paperin.

Håkan Sörman

Håkan Sörman
 är vd för Sveriges Kommuner och Landsting.

Läs också debattartikeln Är det inte dags att bryta upp storlandstingen?

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News