Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Orimligt att kräva att patienten ska ta i hand”

Publicerad: 7 maj 2015, 05:00

Per Köhler, läkarstudent, Lund, Mia Fahlén, överläkare kirurgi, Capio S:t Görans sjukhus, Hedvig Krona, ST-läkare i psykiatri, doktorand i rättspsykiatri, Lund, och Mikaela Dolk, ST-läkare barnkardiologi, Lund.

Alla har rätt till vård, utan krav på motprestation, skriver fyra debattörer.


Nyligen dömdes en läkare i Hässleholms tingsrätt för att ha diskriminerat en kvinna när han vägrade undersöka henne om hon inte tog honom i hand innan undersökningen. Kvinnan, som var troende muslim, ville inte skaka hand med en man och det hela slutade med att läkaren ställde in undersökningen. Diskriminering, ansåg först DO och sedan domstolen och läkarens arbetsgivare döms att betala ett skadestånd om 75 000 kronor.

En seger för rättvisan att åtminstone de mest uppenbara fallen av diskriminering leder till fällande domar, kan man tycka, men alla är inte imponerade. Ett hot mot våra demokratiska värderingar, vår svenska kultur och allas lika värde kallar läkar­studenten Linn Österlund detta i Göteborgs-Posten (18/4) och räknar upp ett antal situationer där troende muslimer gjort henne och andra läkarstudenter obekväma. ”Ett tydligt beslut krävs nu”, av någon ospecificerad instans, för att lära patienterna att respektera läkarprofessionen och svensk kultur, enligt Österlund. Hon får medhåll från Malin Lernfelt på samma tidnings ledarsida (20/4) som kallar patienter med krav på läkare av ett visst kön för religiösa fundamentalister som hotar urholka det svenska sam­hällets värderingar.

Att patienter har preferenser vad gäller den undersökande läkarens kön eller helt enkelt inte vill bli undersökt av en läkarkandidat är naturligtvis inget nytt som vi kan lasta islam eller någon annan religion för. Manliga läkare, från kandidat till specialistnivå, blir dagligen ombedda att hitta en kvinnlig ersättare vid gynekologiundersökningar och det finns oftast goda möjligheter att tillmötesgå sådana önskemål. På Svenska Dagbladets ledarblogg (22/4) avfärdar Sanna Rayman detta som larvigt koketterande, och så kan man väl tycka, men det är icke desto mindre något sjukvården måste hantera. Att det, som hon säger, handlar om ett professionellt möte stämmer bara för den ena parten i vårdmötet: Ingen är patient till yrket.

Patienter är alltid i underläge mot läkare och ofta rädda.

Ett par förtydliganden är på sin plats. Till att börja med: Den nya patientlagen som trädde i kraft i januari ger ingen rätt för patienten att välja läkare inom specialistvården. I det fall där en klinik inte kan gå patientens önskemål till mötes så finns där inget krav på den att slå knut på sig. Men, samtidigt: Vården har en skyldighet att göra patienten delaktig i sin egen vård. Det är i slutänden enklare att om möjligt låta en kvinnlig läkare ta ett cellprov i stället för att behöva ta itu med en livmoderhalscancer för att patienten undvek en onödigt obehaglig undersökning.

Slutligen, och viktigast: Alla har rätt till vård, utan krav på motprestation. En patient behöver inte omfamna svensk kultur, inte respektera läkarprofessionen eller ens vara trevlig. Det enda vården kräver av sina patienter är att de kanske ska vara sjuka – nu eller i framtiden.

Det är olyckligt om tanken att vården bör uppfostra besvärliga medborgare eller försvara den svenska kulturen mot upplevda hot har slagit rot i den offentliga debatten. Något sådant uppdrag finns inte. Den Hippokratiska eden att ”alltid göra det som är gagnerikast för våra patienter” – oftast tolkad som ”ibland bota, ofta lindra, alltid trösta” – gäller fort­farande. Inte att bota dem som behagar oss, trösta dem som kan sederna, lindra det vi känner för. Att läkare lyder under samma lagar som alla andra är inte på något sätt ett hot mot demokratin. Patienter är alltid i underläge mot läkare och ofta rädda. Det ligger på den starka, som har makten på sin sida och uniform på sig, att vara den mest ödmjuka och anpassningsbara i vårdmötet. Aldrig tvärt om.

PER KÖHLER, MIA FAHLÉN, HEDVIG KRONA OCH MIKAELA DOLK

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev