Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag21.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Överdriven tilltro till KBT på nätet riskerar att missgynna patienter”

Publicerad: 11 December 2013, 12:56

Foto: Photos.com

Internetförmedlad KBT med stöd av en behandlare bör inte ses som en möjlighet att ersätta sedvanlig psykologisk behandling, skriver debattörerna.


Att KBT på nätet bevisligen fungerar för en del patienter med depression och ångest är lovande. Men SBU:s granskning visar att det är oklart för vilka patienter detta är ett bra alternativ och hur stor efterfrågan är. Med orealistiska förväntningar finns risken att resurser satsas fel.

Under drygt ett decennium har svenska forskare lett utvecklingen av internetförmedlad psykologisk behandling. Behandlingen har ännu inte införts i större skala inom hälso- och sjukvården, men ­Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, förbereder nu en teknisk lösning som kan möjliggöra betydligt större spridning.

KBT på nätet väcker stor entusiasm. Som exempel kan nämnas att tidningen 1177 Vårdguiden, som sprids i nära en miljon exemplar inom Stockholms län, beskriver behandlingen som en  succé  (nr 4, 2013). Tidningen skriver vidare att ungefär åtta av tio personer blir hjälpta och att vetenskapliga studier har visat att terapi via internet är lika effektivt som att träffa en KBT-terapeut ansikte mot ansikte.

Men i själva verket är metodens för- och nackdelar endast delvis utprövade, och det är oklart för vilka patienter behandlingen passar. Det konstaterade SBU nyligen i en systematisk litteraturöversikt om internet­förmedlad psykologisk behandling vid ångest- och förstämningssyndrom. Mot bakgrund av att det finns etablerade metoder med dokumenterad effekt, är det därför viktigt att noggrant överväga vilken roll internetbehandling bör ha i vården av dessa tillstånd.

Det finns ett begränsat till måttligt vetenskapligt stöd för att KBT via nätet med stöd av en behandlare minskar symtomen för vuxna med lindrig till måttlig egentlig depression, social fobi, paniksyndrom eller generaliserat ångestsyndrom. Dessa slutsatser gäller effekt på kort sikt jämfört med väntelista, för personer som själva har sökt sig till behandlingen. För behandling av barn och ungdomar är det vetenskapliga underlaget otillräckligt för att bedöma om behandling via nätet har effekt vid ångest- och förstämningssyndrom.

De studier som hittills har gjorts räcker inte för att jämföra effekten av nät-KBT med sedvanlig KBT i grupp eller individuellt. Det bör uppmärksammas att en icke-signifikant skillnad mellan effekten av två behandlingar i en studie inte direkt betyder att de är likvärdiga. Hur en ny behandling, i det här fallet nätbehandling, står sig jämfört med redan etablerade alternativ bör i stället utvärderas i så kallade non­inferiority-studier. Sådana studier kan säkerställa att den nya behandlingen är likvärdig eller åtminstone inte väsentligt sämre än redan etablerade behandlings­alternativ.

En svårighet med noninferiority-studier är att de vanligtvis kräver ett mycket stort antal deltagare. Det har gjorts lovvärda försök men studierna är enligt SBU för små eller har ett för stort bortfall. Det enda undantaget är social fobi hos vuxna, där det finns ett begränsat stöd för att internetförmedlad KBT med behandlarstöd har en effekt som åtminstone är likvärdig med KBT i grupp.

Evidensen för internetbehandling bygger till stor del på studier med motiverade deltagare som aktivt sökt sig till denna behandlingsform. Samtidigt är det oklart hur stor andel av vardagens patienter med depression och ångest som är intresserade av denna behandlingsform, och klarar den grad av självständigt arbete som krävs. Det är därför viktigt att beakta att studierna inte kan ge en bild av hur behandlingen fungerar för personer som inte primärt vill ha detta alternativ.

I SBU:s granskning drar vi slutsatsen att internetförmedlad KBT med stöd av en behandlare kan övervägas som en del av ett bredare utbud av psykologisk behandling vid ångest och depression. Metoden bör inte ses som en möjlighet att ersätta sedvanlig psykologisk behandling, utan snarare som ett komplement. Det finns annars en risk att de grupper som vill träffa en behandlare på sedvanligt sätt ställs inför valet att antingen påbörja en behandling de inte är motiverade för eller att under en längre tid vänta på annan behandling.

Ny kunskap inom detta område tillkommer i snabb takt och det blir viktigt att följa kunskapsutvecklingen. Om internetförmedlad behandling införs i större skala måste det göras på ett sätt som gör det möjligt att vetenskapligt jämföra nytta, risker och kostnader med andra behandlingsalternativ. Samtidigt är det viktigt att hälso- och sjukvårdens huvudmän och professioner säkerställer att vården inte försämras för dem som vill träffa en behandlare personligen.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev