Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Ovetenskapligt när röstning avgör kostråd

Publicerad: 10 oktober 2007, 04:15

REPLIK Uffe Ravnskov bemöter Åke Bruces försvar av Livsmedelsverkets kostråd.


I sitt svar till Lars Werkös kritik av kostråden skriver Åke Bruce i Dagens Medicin nr 40/07 att kostråden vilar på vetenskaplig grund därför att de i stort överensstämmer med WHO:s. Bruce, liksom de flesta andra, handlar givetvis i god tro; vem tvivlar på att de som skriver riktlinjer avsedda för miljoner människor inte är de bäst lämpade?

Den senaste tiden har det emellertid publicerats flera böcker och artiklar i internationella medicinska tidskrifter med kritik av de officiella riktlinjerna. Bland kritikerna finner man bland annat förre chefredaktören för New England Journal of Medicine, Marcia Angell, och förre chefredaktören för Lancet, Richard Horton. Huvudinvändningarna är att de ofta baseras på studier med låg evidensgrad och att många av författarna har bindningar till läkemedels- och livsmedelsindustrin. Hur är det då med WHO:s riktlinjer?

Låt mig exemplifiera med en av huvudpunkterna i alla kostrekommendationer, varningarna mot det mättade fettet. I WHO:s riktlinjer från 2003 kan man läsa följande:  the relationship between dietary fats and CVD, especially coronary heart disease, has been extensively investigated, with strong and consistent associations emerging from a wide body of evidence .

Stödet för detta är en hänvisning till en konsensusrapport från The Nutrition Committee of the American Heart Association.

I denna rapport finns det emellertid blott två argument för det mättade fettets farlighet. Det första är att mättat fett höjer kolesterolet; det andra är en av Willett-gruppens studier, som författarna menar har funnit att sjuksköterskor som fått hjärt­infarkt har ätit mer mättat fett än andra.

Att mättat fett höjer kolesterolet är det man kallar ett surrogat­utfall, alltså indirekt evidens. Om det är sant är dessutom tveksamt då många nya studier, där en kolhydratfattig kost med tre till sju gånger mer mättat fett än WHO rekommenderar inte haft minsta inverkan, vare sig på LDL- eller på totalkolesterol.

Det andra argumentet håller inte heller därför att sambandet i Willett-gruppens studie försvann när man korrigerat för andra komponenter i kosten, och mer än trettio liknande studier har inte heller kunnat visa något samband. Konsensusgruppen har dessutom ignorerat mer än hundra andra kliniska och epidemiologiska studier, inklusive nio kontrollerade och randomiserade kostexperiment, som effektivt falsifierat WHO:s påstående.

I våras träffade jag Ronald Krauss, tidigare ordförande i nyss nämnda Nutrition Committee. Ronald Krauss är också den som upptäckt att det finns ett omvänt förhållande mellan LDL-partiklarnas storlek och risken att dö i hjärtinfarkt; ju fler små, täta LDL-molekyler det finns i blodet, desto större är risken. Han har också visat att ett högt intag av mättat fett leder till att mängden av de små och täta minskar medan de stora och fluffiga ökar, alltså stick i stäv med vad man skulle ha förväntat sig. Jag frågade honom därför varför man vidhåller att mättat fett är farligt.  Jo, du förstår , svarade han,  att om vi är oense i kommittén då röstar vi och det finns ett flertal i kommittén som har den åsikten .

Werkös förslag om en oberoende granskning av sambanden mellan kost och hälsa förefaller mer än rimligt.

Uffe Ravnskov

Uffe Ravnskov
 är med dr och docent i Lund.

Läs även: Kolhydratråd saknar evidens

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev