Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag23.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Pandemin måste innebära slutet för stuprören i vården”

Publicerad: 25 Juni 2020, 05:00

Anders Boman, Björn Eriksson, Peter Graf, Yvonne Haglund Åkerlind, Mikael Ohrling, Christophe Pedroletti, Mikael Runsiö, Björn Zoéga.

Foto: Erja Lempinen, Anna Molander, Erik Berglund, Marie Pårs Edgren, Clas Fröhling Fotogruppen Sös, Carin Thellström

Vi måste utveckla den samverkan som börjat formas mellan akutsjukhusen, närsjukvården och kommunerna, skriver direktörerna för den offentligt drivna sjukvården i Region Stockholm.


Inget gott finns att säga om den kris vi befinner oss i. Så många har drabbats så hårt. Men coronaviruset har tvingat vården att ställa om, digitalisera i rekordfart och hitta nya samverkansformer. Den utvecklingen måste fortsätta när pandemin till slut släpper sitt grepp om oss. Det har vi lärt oss av den här mycket speciella våren.

Omkring 5 200 personer har fram till i dag skrivits ut efter att ha vårdats för covid-19 på våra akutsjukhus och på geriatriska vårdavdelningar. Många har också vårdats i sina hem och på äldreboenden. Hundratals har behövt avancerad intensivvård, många av dem kämpar fortfarande för att komma tillbaka till ett normalt liv.

Fler än 2 000 personer med bekräftad covid-19 har avlidit i vår region. Varje fall är en tragedi för den drabbade, för barn, föräldrar, makar, vänner. Nära 400 av regionens invånare behöver fortfarande sjukvård efter att de insjuknat i covid-19 och intensivvården går alltjämt för högtryck.

Prognoserna gör att vi börjar våga hoppas på att pandemin är på väg in i en lugnare fas. Det innebär inte att faran är över. Risken för en andra våg i höst är uppenbar och något vi förbereder oss för. Hur väl vi klarar det beror på hur väl invånarna följer restriktioner och råd.

Viruset lär bli en del av vår vardag. Samtidigt kommer många, kanske fler än någonsin tidigare, att behöva vårdens hjälp i höst. Invånare som tvingats se sina vårdbesök skjutas upp, men som nu måste få sin operation eller behandling utförd.

Den senaste tidens erfarenheter och de nya arbetssätt som utvecklats i rekordhastighet innebär också att vi effektiviserat vården. Detta blir avgörande för att vi ska klara de stora utmaningar vården står inför, samtidigt som budgetläget i regionen är extra tufft.

Under våren har kraven på rapportering och detaljstyrning till stor del lagts på is och all fokus har lagts på att klara uppgiften. Det vore ödesdigert att återgå till tidigare arbetsmetoder. Minskad byråkrati skulle både förbättra arbetsmiljön och effektivisera vården.

Vi måste också utveckla den samverkan som börjat formas mellan akutsjukhusen, närsjukvården och kommunerna. Om det är något pandemin och dess konsekvenser har lärt oss så är det att vi inte kan jobba i stuprör. Alla måste hjälpas åt, alla har unik kompetens att bidra med. Med de utmaningar vi står inför finns inget alternativ.

Sjukvården i Region Stockholm har kritiserats, bland annat för bristande samordning av vårdplatser. Vi avfärdar inte kritiken. Det har funnits brister, och det finns alltid möjlighet att göra förbättringar. Att knyta samman små och stora akut- och universitetssjukhus, med olika demografiska förutsättningar, skiftande specialiteter och varierade driftformer, är inte lätt. Men det går – genom fokus på operativa uppgifter och minskad byråkrati.

Under den här speciella våren har sjukvården i regionen ställts på svåra prov och samtidigt samverkat på ett sätt som vi aldrig tidigare upplevt. Tack vare våra kompetenta medarbetare och chefer har intensivvårdens kapacitet tredubblas rekordsnabbt, samtidigt som antalet vårdplatser i hela regionen utökats kraftigt. Förstärkt vård utanför sjukhusen gör det möjligt att i hemmen och på äldreboenden ge värdig och fullt medicinskt rustad vård utifrån de behov som varje individ har. Genom nära samarbete mellan alla aktörer kan patienter snabbt föras till rätt vårdform.

Inledningsvis var bristen på skyddsutrustning ett faktum som riskerade att få katastrofala följder för både sjukvården och pandemins spridning. Snabbt hittade verksamheterna varandra. Lastpallar med munskydd skickades från ett sjukhus till ett annat, lager inventerades och alla hjälptes åt.

Offentliga och privata vårdverksamheter jobbade sida vid sida. Endast tack vare dessa rådiga och snabba initiativ till samarbeten kunde vården fortsätta fungera under den kritiska inledande fasen.

Nästa steg blev att centralisera Region Stockholms hantering av skyddsutrustning till Karolinska universitetssjukhuset, där våra kompetenser och resurser samlades för att skapa en organisation som formligen dammsugit den internationella marknaden på skyddsutrustning. Nu kan vården i hela regionen lita på säkra leveranser av sjukvårdsmateriel.

På samma sätt hittade verksamheterna gemensamma lösningar när vårdplatserna hotade att ta slut samtidigt som vakanserna mångdubblades när medarbetarna följde Folkhälsomyndighetens rekommendationer och stannade hemma vid förkylningssymtom.

Personal lånades ut, snabbutbildades och fick nya arbetsuppgifter där de som bäst behövdes för stunden – på en covidavdelning, i ett materialförråd, som respiratorvakt på en utbyggd intensivvårdsavdelning. Också här finns en stor vilja att hjälpas åt för att klara den extraordinära situation sjukvården befunnit sig i de senaste månaderna. På samma sätt har våra sjukhus på ett självklart sätt stöttat varandra när patienter behövt flyttas för att avlasta en för tillfället fullbelagd avdelning.

Närsjukvården och sjukhusen är kommunicerande kärl för att ge patienten vård där behoven bäst tillgodoses: på en vårdcentral, i hemmet, på äldreboende eller sjukhus. Nära samverkan med kommunernas omsorgsverksamheter har stärkt det gemensamma arbetet.

Pandemin har också haft stor påverkan på den övriga verksamheten, som primärvård och öppenvårdsmottagningar. Säkra platser för att omhänderta patienter med infektionstecken är etablerade separat från annan vård för att hindra smitta. Också här imponeras vi av de initiativ som tagits av våra medarbetare och chefer för att trots svåra förutsättningar kunna ge våra invånare den bästa tänkbara vården. För att inte tala om alla insatser i hemmen. Ett extra sjukhus förbereddes i Älvsjö för att vid en katastrofsituation kunna ta emot för vård. Det har aldrig behövts användas tack vare alla dessa fantastiska insatser i den ordinarie vården.

Digitaliseringen har vunnit mark i rekordfart. Läkare, sjuksköterskor och fysioterapeuter träffar patienterna i regionens app för videomöten, utvecklad i en verksamhet, nu använd av alla. Vårdens chefer och medarbetare möts nu digitalt. Många fysiska möten har ställts in, kanske för gott. Här finns uppenbara möjligheter till effektivisering, så att resurserna kan användas där de verkligen behövs – hos våra patienter. Digitala kontaktvägar gör nu också storskalig provtagning möjlig.

Det pratas ibland om att sjukvården, och hela samhället, ska kunna återgå till ett normalläge, att allt ska bli som förut. Så kommer det inte att bli.

Vi har lärt oss vikten av samarbete, för större patientnytta, högre kvalitet och effektivare vård. Vi ska fortsätta jobba tillsammans, och använda oss av de innovativa lösningar och nya samarbetsformer som fötts och redan blivit självklara i Region Stockholms sjukvård. Det är vårt löfte till regionens invånare inför den tuffa tid vi har framför oss.

Anders Boman, vd, S:t Eriks ögonsjukhus

Björn Eriksson, hälso- och sjukvårdsdirektör

Peter Graf, vd, Tiohundra

Yvonne Haglund Åkerlind, vd, Danderyds sjukhus

Mikael Ohrling, sjukvårdsdirektör, Stockholms läns sjukvårdsområde

Christophe Pedroletti, vd, Södertälje sjukhus

Mikael Runsiö, vd, Södersjukhuset

Björn Zoéga, sjukhusdirektör, Karolinska universitetssjukhuset

ANDERS BOMAN, BJÖRN ERIKSSON MED FLERA

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev