Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag19.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Patienter utsätts för risker och läkare för omänskliga arbetstider”

Publicerad: 5 Februari 2014, 06:00


I Sverige fanns i början av 1970-talet cirka 7 000 läkare. I dag finns det 43 000 läkare, en över sexfaldig ökning. En familj med fyra personer och en medelinkomst betalar i skatter och avgifter omkring 150 000 kronor varje år till sjukvård och äldreomsorg enligt Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Det saknas uppenbarligen varken läkare eller pengar inom svensk sjukvård. Därför är det helt obegripligt varför till exempel Västra Götalandsregionen, med Sveriges näst högsta läkartäthet (efter Stockholm), inte klarar av en adekvat läkarbemanning och en effektivt fungerande verksamhet. Det saknas läkare inom öppen- och specialistvård i Göteborg, Alingsås, Trollhättan/Vänersborg, Skövde, Borås, Kungälv med flera orter.

Jag arbetade under hösten 2013 som inhyrd överläkarvikarie på en kvinnoklinik i Västra Götalandsregionen med omfattande jour- och förlossningsverksamhet. Jag arbetade som sjukhusbunden primärjour, vilket innebär att man ensam på sjukhuset är ansvarig för förlossning, akutmottagning, BB- och gynekologavdelningarna. Arbetsbelastningen under jourtid är hög, med telefonsamtal, spring mellan akutmottagning, BB-, gyn- och förlossningsavdelningar. Sjukhus- och klinikledningen tillåter att inhyrda läkare jobbar 90 timmar i veckan och 25 timmar långa primärjourpass. Kliniken har 26 anställda specialister respektive gynekologer under utbildning. Man undrar vad det är för en organisation som inte klarar en jourbemanning med 26 anställda läkare? Samtidigt åker jourkomplediga doktorer till Norge och vikarierar där. Varför tillåter landstingsledningen inte att doktorer jobbar på den egna kliniken mot extra betalning i stället?

Under 2013 och 2014 jobbade jag på en kvinnoklinik i Jämtland som överläkarvikarie. Kvinnokliniken har under flera år använt sig av inhyrda läkare eftersom sjukhus- och klinikledningen inte klarar av att ordna en adekvat bemanning. Även där arbetade jag som sjukhusbunden primärjour med ensamt ansvar för förlossning, akutmottagning, BB- och gynavdelningarna. Den totala arbetstiden under veckan varierade mellan 70 och 108 timmar inkluderande schemalagd arbetstid och jourtid. Längsta jourpasset varade i 52 timmar.

Dessa förhållanden är inte unika för Jämtland och Västra Götaland. Kronan på verket är Norrbottens läns landsting. På en kvinnoklinik i Norrbottens landsting är de längsta jourarbetspassen 72 timmar. Man jobbar som primärjour med ensamansvar, det vill säga utan bakjour från fredag klockan 8.00 till måndag klockan 12.00. Veckoarbetstiden är häpnadsväckande 143 timmar!

Ovan beskrivna arbetsförhållanden är i strid med både EU:s och Sverige arbetstidslag. Enligt EU-direktiv 2000/34/EG bör läkarnas veckoarbetstid inte överstiga 48 timmar. Vilken pilot, busschaufför eller operatör i ett kärnkraftverk skulle tillåtas att jobba över 24 timmar långa arbetspass? Piloter och taxichaufförer har 13 timmar som längsta tillåtna arbetstid. Veckoarbetstiden för piloter är enligt EU-regler begränsad till 47,5 timmar men kan uppgå till 60 timmar med dispens.

Jobbet som  hyrläkare  eller vikarie är frivilligt och den ekonomiska ersättningen är hög. Arbetsförhållanden gör dock att man når en kritisk gräns för vad som kan anses vara en acceptabel arbetsmiljö. De extremt långa arbetspassen innebär också en ökad risk för misstag och patientskador. Att landstingen, sjukhus- och klinikledningarna tillåter att läkare jobbar så långa arbetspass och så långa veckoarbetstider är högst oansvarigt mot både patienter och läkare.

Man kritiserar och kontrollerar gärna privata företag, men är det okej när landstingen bryter så eklatant mot arbetstidslagarna? Varför ska landstingen kunna köpa sig fria från att följa arbetstidslagarna bara för att de inte klarar av att skapa en fungerande arbetsorganisation?

Om man tittar på vilka enorma resurser som används årligen för svensk sjukvård och äldreomsorg så blir det uppenbart att det pågår ett omfattande slöseri.

Resurser försvinner i onödig byråkrati, anslås till onödig forskning och förbrukas i onödiga möten.  Möteshysterin är en kräftsvulst inom offentlig verksamhet , enligt Percy Barnevik, före detta ABB-chefen. Resultatet är sämre sjukvård till onödigt höga kostnader för medborgarna. Att patienterna dessutom utsätts för onödiga risker, och läkare för omänskliga arbetstider, måste stoppas omedelbart.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev