Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Patientsäkerheten måste hanteras kraftfullare och mer systematiskt”

Publicerad: 5 september 2014, 05:25

Vi saknar analys av risker för vårdskador som konsekvens av förändringarna när Nya Karolinska byggs, skriver Lars Harms-Ringdahl och Henry Nyhlin.


Hälso- och sjukvården i Stockholms läns landsting står inför sin största förändring på många år med tillkomsten av Nya Karolinska universitetssjukhuset, NKS. Detta kommer att innebära en efterlängtad koncentration av högspecialiserad vård för de svårast sjuka, men också en helt ny sjukvårdsstruktur.

Patienter kommer att i högre utsträckning flyttas mellan olika vårdinstanser och i annorlunda vårdkedjor. Det blir en ny verklighet att orientera sig i för patienter och för vårdpersonalen. En välfungerande säker sjukvård förutsätter att de som arbetar i den vet vad de ska göra. Rutiner ska vara kända och lätta att förstå. En säker sjukvård byggs upp under lång tid där formella rutiner bara är en del. Vi har myriader av informella samarbeten inom sjukvården.

Från riskforskningen är det känt att förändringar i verksamheter ofta medför ökningar av riskerna. Exempelvis blir det fler och nya övergångar mellan vårdaktörer som kan leda till ökade risker för fel vid överföring av information. Ett annat problem är tempoförluster, om man får  börja om  på det nya stället.

Riskmedvetna branscher är angelägna om att systematiskt hantera risker med ändringar. Vi har försökt skapa oss en bild av hur patientsäkerheten beaktas i planeringen av den nya vården. Hittills har analyser om framtida risker varit inriktade på ekonomi och förseningar i projektet. Däremot saknar vi analys av risker för vårdskador som konsekvens av förändringarna. Man kan fråga sig varför? Är det kunskap som saknas eller har administrationen inte fått ett sådant mandat av den politiska ledningen?

Kanske finns svaret i landstingets patientsäkerhetsberättelse. Lagen påbjuder att varje vårdgivare ska upprätta en sådan årligen. Stockholm är det enda landsting som inte har gjort detta. Det motiveras med att landstinget inte betraktar sig självt som vårdgivare utan menar att ansvaret ligger på de enskilda vårdgivare som anlitas av landstinget. Rätt eller fel, vår bild är således att det inte finns någon sammanhållen beskrivning eller tydlig ansvarsfördelning för patientsäkerheten. Varken för nuvarande situation eller för de planerade ändringarna.

Professionerna har tagit upp problem av olika slag, och de vittnar om brister i IT-systemen, oklar ansvarsfördelning, överbelastning, dålig arbetsmiljö och bristande patientsäkerhet. Vi menar att den verklighetsbild som de försöker förmedla bör tas på allvar och systematiskt beaktas i riskhanteringen. Ska man bli framgångsrik är det viktigt att ha personalens förtroende och helhjärtade stöd med sig i arbetet för vårdsäkerhet.

I teorin är alla ense om att patientsäkerhet är viktigt. I aktiv handling finns det dock politiska skillnader. Vi menar att en politisk ledning bör lyfta fram patientsäkerheten som en viktig del av framtidens hälso- och sjukvård. Syftet ska inte vara att kritisera vad som gjorts utan att finna så bra system och lösningar som möjligt. Det är nödvändigt med oberoende granskare för att undvika hemmablindhet och jävsförhållanden. Det är en klar fördel med tvärfackliga granskningsgrupper som kan representera perspektiv från patienter och vårdprofessioner, samt från kvalitets- och säkerhetsområdena.

I Stockholms landstings nuvarande planering förefaller det som om riskanalyser är tänkta att göras av de enskilda vårdgivarna när vårdsystemet är relativt färdigplanerat. Det är att starta i fel ände. Man bör börja med helheten och hur den ska fungera. För detta behövs analyserbara systembeskrivningar där övergångarna mellan aktörer är en viktig del. I nästa steg bör man göra systemövergripande konkreta risk­analyser.

Självklart är patientperspektivet centralt och behöver beaktas i alla de processer och vårdflöden som planeras. Även sjukvårdssystemets sociala struktur är viktig och borde beaktas i riskanalysen även om detta är svårt.

Det behövs dessutom en bred syn på patientsäkerheten så att även hälso- och sjukvård för barn, psykiatri och primärvård omfattas. De har inte tagits med i de statistiska studier som brukar göras. Det finns en fara i att låta den högspecialiserade vården dominera tänkandet så att andra områden ses som oviktiga.

Det borde inte finnas politiska motsättningar kring att lyfta patientsäkerheten. Vi menar att den behöver hanteras kraftfullare och mer systematiskt än tidigare. Ett viktigt steg är att politisk ledning och central administration inser att riskerna kan bli betydande och att de måste hantera detta ansvarsfullt. Det behövs en politisk beredskap för en sådan granskning, som eventuellt kan påvisa behov av förändringar. Vi hoppas att det finns en öppenhet och prestigelöshet att i så fall värdera dessa.

En bra plattform för ett sådant arbete kan vara en politisk patientsäkerhetsnämnd, vilket Miljöpartiet tidigare har föreslagit.

Relaterat material

KI-protest mot akutförslag

deb”Höjd patientsäkerhet kräver en långsiktig strategi"

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev