Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag20.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Personalbristen gör att nyfödda separeras från sina föräldrar”

Publicerad: 9 Juni 2016, 05:00

Fredrik Larsson, Annika Tidell och Helena Ljungbäck, barnläkare, Stockholm.

Varför har inte ett sjukt nyfött barn samma rätt till sina föräldrar på sjukhuset som en femåring som vårdas för brutet ben? frågar tre barnläkare.


Ämnen i artikeln:

FörlossningsvårdNeonatalvård

En redan hårt ansträngd förlossningsvård i Stockholms län står inför stora utmaningar.

I debatten som förts har vi glömt bort de för tidigt födda och sjuka nyfödda barnen – en grupp som inte kan föra sin egen talan. Enligt sjukvårdslagen ska sjukvården vara patientsäker, jämställd och tillgänglig för alla, men vår åsikt är att detta inte uppfylls för gruppen sjuka nyfödda barn och deras föräldrar i Stockholmsregionen.

I Stockholms län föds cirka 30 000 barn per år varav cirka 10 procent vårdas inneliggande på sjukhus under sin nyföddhetsperiod. Svensk neonatalvård är i världsklass och landvinningar i vården av framför allt mycket för tidigt födda barn har gjort det möjligt att rädda allt fler barn. I Stockholmsregionen finns dock ett stort gemensamt problem – den sedan flera år ökande bristen på kvalificerad vårdpersonal.

Den alarmerande bristen på kvalificerad vårdpersonal inom neonatalvården i Stockholm gör att endast cirka 75 procent av länets fysiska vårdplatser kan hållas öppna. Orsaken är huvudsakligen en svårig­het att rekrytera och behålla specialist­sjuk­sköterskor. Befintlig personal tvingas arbeta dubbla pass, övertid och hoppa över raster.

Denna kompetens­orsakade brist på vårdplatser leder inte sällan till onödiga ambulanstransporter såväl inom Stockholm, som till sjukhus utanför länet.

En annan konsekvens av personalbristen blir att vårdenheter överbeläggs, vilket riskerar spridning av vårdrelaterade infektioner. För tidigt födda barn är mycket infektionskänsliga med ökad risk för blod­förgift­ning och livslånga skador som följd. För att förhindra smittspridning behöver barnen ibland isoleras, vilket ytterligare ökar lokal- och personalbehoven.

Peter Carpelan, forsknings- och personallandstingsråd i Stockholm, antyder i Svenska Dagbladet den 20 maj gällande personalbristen att lönen inte är den springande punkten. Vi håller inte med, ekonomin ligger i huvudsak bakom. Det krävs en ändring i landstingets budget för att höja reallönerna, förbättra arbetstiden och anställa fler sjuksköterskor.

Sjuk­husen har delvis också en läxa att göra – det krävs insatser och nya lösningar från alla instanser för att vända detta.

Nu väntar en sommar med ytterligare försämrade personalresurser.

Nu väntar en sommar med ytterligare försämrade personalresurser. Att neonatalvården på BB Sophia har stängt har ytterligare ökat belastningen på kvarvarande enheter. Marginaler saknas redan vilket ger oacceptabel vårdtyngd. För att lösa behovet av vårdplatser och samtidigt upprätthålla den medicinska säkerheten så minimeras möjligheten till samvård av barn och föräldrar på Södersjukhuset; ett sjukhus där lokalerna redan är dåligt anpassade för detta.

Det är oacceptabelt att vårdplatsbristen leder till att nyfödda barn separeras från sina föräldrar. Det bryter mot barnens grundläggande rättigheter samt mot FN:s barnkonvention, en konvention som nyligen föreslagits ges status som svensk lag. Varför har fortfarande inte ett sjukt nyfött barn samma rätt till sina föräldrar på sjukhuset som en femåring som vårdas för brutet ben?

Vårt krav till ansvariga politiker är kraftfulla åtgärder för att minska kompetensflykten av sjuk­sköterskor inom neonatalvården i Stockholms län.

Neonatalvården har under alltför lång tid själv tagit ansvar för situationen. Vi har nu nått vägs ände och kan inte finna nya lösningar som inte påverkar vårdkvaliteten eller barns rättigheter till sina föräldrar.

Vi kräver raka besked från landstingsråden Anna Starbrink (L) och Ella Bohlin (KD) samt övriga beslutsfattare kring vad de tänker göra – både för att lösa den akuta och långsiktiga problematiken.

FREDRIK LARSSON, ANNIKA TIDELL OCH HELENA LJUNGBÄCK

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev