”Prioritera äldrepsykiatrin som ett svar på corona”

De som har drabbats hårdast av covid-19-pandemin i Sverige är de äldsta och sköraste. Coronakommissionens första delrapport har tydligt beskrivit de strukturella bristerna i äldrevården, inte minst bristen på medicinsk kompetens i verksamheten. De flesta äldre på särskilda boenden lider såväl av demens eller annan psykisk sjukdom som av kroppsliga sjukdomar. Samsjuklighet mellan psykiatriska och somatiska sjukdomar ökar ofta dödligheten och försämrar prognosen för båda.

Förutom att psykisk sjukdom hos de äldre sannolikt har bidragit till en högre dödlighet hos många med coronasmitta, så har också den psykiska hälsan hos de äldre i många fall försämrats. Detta är bland annat uttryck för att restriktionerna medfört en plågsam ensamhet och inaktivitet vid nedstängda verksamheter, för att psykiska symtom tillhör sjukdomsbilden vid covid-19 hos äldre, och även för att omhändertagandet av psykisk ohälsa hos äldre ofta är bristfälligt. Vi anser att det äldrepsykiatriska fältet fortlöpande försummas i vårt land, varför vi i det följande beskriver varför äldrepsykiatrin i stället behöver prioriteras mer tydligt framöver.

Med äldrepsykiatri avses alla sjukdomar med psykiska symtom hos äldre oavsett orsak, alltså såväl kognitiva sjukdomar som depressioner, ångest, psykoser, kriser med mera, se exempelvis de kliniska riktlinjerna från Svenska psykiatriska föreningen 2013. Kunskapsområdet äldrepsykiatri omfattar inte bara psykiatri utan också geriatrik, allmänmedicin, neurologi, farmakologi, sjukvårdsorganisation och samhälle.

Ansvaret för äldrepsykiatrin i Sverige är delat mellan flera medicinska specialiteter och även kommunerna. Avsaknaden av enhetlig organisation i Sverige har inte underlättat för de äldre psykiskt sjuka. I Stockholm har äldrepsykiatrin å ena sidan en tyngdpunkt av geriatrisk klinik och forskning, medan i Göteborg å andra sidan har äldrepsykiatri även demensutredningar och äldreforskning inom ramen för psykiatrin. Samtidigt ansvarar allmänläkarna och kommunerna för en mycket stor del av demensvården över hela landet. Förutom den heterogena organisationen finns brister i den primära patientverksamheten. Äldre personer erbjuds exempelvis i mycket mindre utsträckning specialistpsykiatrisk vård jämfört med yngre och medelålders vuxna. Psykoterapi erbjuds i stort sett inte alls till äldre, ett vårdmönster som snarast liknar åldersdiskriminering.

Äldres symtom vid vanliga psykiska sjukdomar är ofta inte lika tydliga som hos yngre. Det är typiskt att olika psykiska och somatiska symtom är inflätade i varandra. Kognitiva nedsättningar tilltar med ålder, men handlar inte bara om demens, utan är även vanliga vid exempelvis depression, psykossjukdom och somatisk sjukdom. Äldre personers komplexa symtombild och behov understryker behovet av särskild vårdyrkeskompetens i äldrepsykiatri. 

Framför allt i den anglosaxiska världen är äldrepsykiatri en etablerad medicinsk specialitet. I Sverige är kunskapsområdet däremot styvmoderligt behandlat. Svensk förening för äldrepsykiatri har genomfört två inventeringar, publicerade i Läkartidningen av Allard och medarbetare 2000 och 2009, då varenda tjänst, avdelning, och vårdplats avsedd för äldrepsykiatri i Sverige räknats. Tyvärr halverades de redan små resurserna för äldrepsykiatrin i mellantiden. Sedan 2015 är lyckligtvis äldrepsykiatri en tilläggsspecialitet i Sverige, som påbyggnad till endera psykiatri eller geriatrik. Ännu finns bara tolv specialister i äldrepsykiatri i Sverige, men många är intresserade av att utbilda sig. Fortfarande finns väldigt få tjänster och vårdenheter eller mottagningar för äldrepsykiatri, trots att befolkningen åldras.

Varje region och varje större sjukhus bör ha en äldrepsykiatrisk verksamhet med specialiserade vårdplatser, mottagningar, och konsultationsverksamhet mot övriga sjukvården och mot kommunal äldrevård. Verksamheten bör vara knuten till såväl psykiatrisk som geriatrisk vård. Det behöver tillskapas specifika äldrepsykiatriska tjänster – såväl specialisttjänster som utbildningstjänster – inom de olika vårdyrkeskategorierna. Äldrepsykiatri måste också få ett större utrymme på läkarutbildningarna vid alla lärosäten. Genom att prioritera och långsiktigt utveckla äldrepsykiatrisk utbildning och verksamhet i den svenska sjukvården skulle vi kunna förebygga omfattande psykisk ohälsa hos en stor andel av befolkningen. Därtill skulle sådana satsningar indirekt kunna leda till en bättre somatisk hälsa, och möjligen en lägre dödlighet av pandemier som covid-19.

Coronakommissionen har tydliggjort medicinska brister i äldreomsorgen och vården. Pandemin har medfört stora samhällsförändringar och ett stort lidande för människor av alla åldrar. Nu är det dags att systematiskt och mer slagkraftigt förebygga försummandet av den psykiska ohälsan bland våra äldre medmänniskor. 

Sarantos Stasinakis, ordförande Svensk förening för äldrepsykiatri, överläkare psykiatri, studierektor för ST-kurser vid Metis-kansliet i Stockholm

Mikael Ludvigsson, med dr, specialist i geriatrik, psykiatri, äldrepsykiatri, Linköpings universitet/Universitetssjukhuset i Linköping

Karin Sparring Björkstén, docent i äldrepsykiatri vid Karolinska institutet, specialist i psykiatri, geriatrik och äldre-psykiatri.

Robert Sigström, med dr, ST-läkare i psykiatri, Sahlgrenska universitetssjukhuset

Ingvar Karlsson, docent, överläkare äldrepsykiatri, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet

Hernán Aguilar-Palomino, överläkare, specialist i psykiatri och geriatrik, geriatriska kliniken, Gävle sjukhus

Maria Gustavsson, AT-läkare Region Gotland, sekreterare i Svensk förening för äldrepsykiatri