Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Profylax med vitamin D och kost väl värda att pröva mot influensan

Publicerad: 14 augusti 2009, 11:16

Dessa åtgärder saknar biverkningar och är ganska billiga, skriver Stig Bengmark.


H1N1-epidemin förväntas ta fart framåt hösten. Vacciner produceras för fullt, men hinner inte testas fullt ut före användning. Av olika skäl, som allergi och kostnader, kommer många på jorden inte att kunna få vaccinet. Kompletterande insatser måste anses värdefulla.

En del individer löper en väsentligen större risk än andra att drabbas hårdare av influensan. En trolig för­­klaring är nedsatt funktion av immunsystemet, och åtföljande förhöjd systemisk inflammation i kroppen. En attraktiv hypotes föreslår att infektioner föregås av en längre eller kortare period av förhöjd systemisk inflammation. Om hypotesen stämmer, bör ansträngningar att sänka graden av systemisk inflammation i kroppen kunna medföra möjligheter att motverka sjukdomsutbrott.

Det är välkänt att vissa infektioner, liksom kroniska sjukdomar, är mer frekventa ju närmare man lever Nord- respektive Sydpolen, något som förknippats med en relativ brist på vitamin D. I tropiska länder är frekvensen av dessa sjukdomar, speciellt influensa, lägst och här anses ingen säsongsvariation finnas. På våra breddgrader debuterar, alternativt återkommer, ett antal sjukdomar med fördel på senvinter/vår, något som förknippats med det faktum att de flesta av oss under vinterhalvåret inte får något nytillskott av vitamin D från solen samtidigt som kroppens vitamin D-depåer halveras var sjätte vecka.

D-vitamin har väldokumenterade anti-inflammatoriska effekter. Nära 90 procent av vissa patientgrupper, som hiv-smittade, tbc-smittade, extremt överviktiga och transplanterade har rapporterats ha uttalad vitamin D-brist.

Studier på till exempel patienter som opererats för fetma eller fått ett nytt hjärta visar också en sämre utgång, inklusive fler postoperativa infektioner, för dem med låga nivåer i kroppen av vitamin D.

Ett mindre antal studier med vitamin D-profylax styrker hypotesen om en betydligt minskad infektionsfrekvens hos dem som får vitamin D i något större doser än normalt.Så långt jag vet har hittills bara en förhållandevis liten studie på effekten vid influensa genomförts, i USA (Aloia & Li-Ng 2007). Hos 104 kvinnor, supplementerade med vitamin D, sågs efter tre års uppföljning en tredje­del så mycket förkylnings- och influensasymtom som i en jämförbar kontrollgrupp. En lägre daglig dos vitamin D (800 Ie) eliminerade säsongsvariationer och en högre (2 000 Ie eller mer) praktiskt taget alla symtom på övre luftvägsinfektioner.

En allmän profylax med vitamin D har åter föreslagits. Enligt en nyligen publicerad hälsoekonomisk studie (Gant et al 2009), skulle en generell profylax till EU:s befolkning kunna medföra en minskning med cirka 18 procent av den allmänna sjukdomsbördan inom unionen och därtill ge en direkt och indirekt be­sparing på uppemot 187 miljarder euro.

Också andra kompletterande åtgärder mot influensan kan över­vägas. Ett ökat intag av plantbaserad föda är säkert av värde. Tusentals plantor, liksom vissa probiotika, innehåller rikligt med anti-inflammatoriska substanser.

Speciellt studerad är gurkmeja, en väldokumenterad hämmare av COX-2 och NF-κB, har starka antiinflammatoriska egenskaper. Man kan också överväga att minska sitt intag av föda, rik på inflammations-inducerande molekyler, som ger i princip samma inflammatoriska effekter i kroppen som tobaksrökning. Hit räknas föda som hettats upp över 80-100 grader, till exempel mejerivaror, bröd, fläsk, korv, buljong, basamico-vinäger, coladrycker med mera.

Kunskapen om relation mellan systemisk inflammation och sjukdom är i sin linda. Ovan föreslagna kompletterande åtgärder saknar biverkningar och är därtill förhållandevis billiga. En daglig dos på cirka 400 IE räckte till att eliminera engelska sjukan. Kanske kan en tio gånger större dos bidra till att reducera förekomst av infektioner och kroniska sjukdomar.

Stig Bengmark

Stig Bengmark
var tidigare professor vid Lunds universitet och är sedan 1999 gästprofessor vid University of London där han forskar kring faktorer som påverkar immunsystem och hälsa.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev