Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag21.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Psykiatrin behöver omvårdnadskompetens

Publicerad: 18 Juni 2008, 04:18

Farmakologi är inte sjuksköterskans huvudsak, skriver Git-Marie Ejneborn-Looi och Sebastian Gabrielsson.


Sjuksköterskor har som ledare och utvecklare av omvårdnadsarbetet en avgörande roll i att införa och utveckla evidensbaserade metoder och förhållningssätt i psykiatrin. Detta förutsätter att sjukvården ändrar sin syn på vad en duktig sjuksköterska är och förmår att ta vara på sjuksköterskornas faktiska kompetens, en utveckling som är lika viktig som ekonomiska incitament för att stimulera grundutbildade sjuksköterskor att specialistutbilda sig.

Den som i dag läser till sjuksköterska får en omfattande vetenskaplig skolning och gedigen kunskap i att söka, värdera och i sitt arbete använda sig av aktuell forskning, en kompetens som inte alltid efterfrågas och tillvaratas. I stället lever föreställningen kvar att en  duktig  sjuksköterska besitter praktiska färdigheter och medicinska kunskaper, medan omvårdnadsforskning är något man kan roa sig med på universitet och högskola.

Det medicinska fältets status gör att många sjuksköterskor ser sjukdomslära och farmakologi som prioriterade kunskapsområden, men medicinsk vetenskap är inte och bör inte vara sjuksköterskans huvudsakliga ansvarsområde.

De negativa konsekvenserna av ett synsätt som framför allt premierar praktiska färdigheter blir tydliga i psykiatrisk vård. Att vara duktig blir då detsamma som att göra: dela ut piller, ge injektioner, utföra tvångsåtgärder, renbädda, duscha.

Därmed blir det mindre viktigt vad sjuksköterskan är: empatisk, inkännande, lyssnande, kritiskt reflekterande, etiskt medveten, teoretiskt kompetent, utvecklingsbenägen. Poängen är att sjuksköterskan både ska kunna  vara  och  göra , men att  vara  måste komma före  göra . Den som inte är omvårdnadskompetent och kan bygga en relation, vinna förtroende och motivera en patient har föga nytta av att kunna sätta en kateter eller ge en injektion.

Genom att fokusera på och värdesätta människosyn, attityd, bemötande, medvetenhet om riskfaktorer, kunskap i riskbedömning och förståelse för patientens upplevelse av sin situation kan hot och våld förebyggas och tvångsåtgärder undvikas. Muskelmassa och färdigheter i självförsvar blir då mindre viktiga.

Att landstingen ändå efterfrågar praktiska färdigheter i första hand tror vi till stor del förklaras med ett kortsiktigt tänkande och okunskap om vad sjuksköterskor kan bidra med. Det behövs i första hand någon som kan dela ut mediciner, ge injektioner, sätta nål och hänga på dropp. Övrigt patientnära arbete omfördelas eller delegeras till skötare. Detta medför att ambitiösa, omvårdnads- och utvecklingsinriktade sjuksköterskor snabbt ledsnar och söker sig vidare eftersom de i princip aldrig kommer ut ur läkemedels- och rapportrummen.

Genom att i stället skapa förutsättningar för sjuksköterskor att dels omsätta sina omvårdnadskunskaper i praktisk handling och dels på arbetstid söka ny kunskap och utvärdera befintliga metoder kan man rekrytera och behålla kompetenta sjuksköterskor och höja kvaliteten på vården.

Obalansen mellan vad verksamheterna efterfrågar och högskolorna erbjuder hanteras bäst genom att psykiatrin tillvaratar den kompetens som nyutbildade sjuksköterskor faktiskt besitter. Brister i praktiska färdigheter kan enkelt hanteras genom att den som är ny tillåts vara ny, och i stället för att mötas av krav på fulländning möts av god introduktion och handledning. Detta gagnar såväl patientsäkerhet som möjligheterna att rekrytera och behålla duktiga sjuksköterskor.

Landstingen har även ett stort ansvar för att höja kvaliteten på den verksamhetsförlagda utbildningen och att faktiskt använda den ekonomiska ersättningen från högskolorna till att höja handledarkompetensen och avsätta tid för arbete med studenter. Det går att göra mycket för att förbättra psykiatrin. En stor del i detta arbete handlar just om att ändra attityder och synen på vad som är viktigt. Genom att både säga och visa att ett gott bemötande, god omvårdnad, mycket patientkontakt, nöjda studenter och en ständigt pågående utveckling är viktigt och värdesätts går det att komma långt.

Git-Marie Ejneborn-Looi, Sebastian Gabrielsson

Sebastian Gabrielsson, Boden
Git-Marie Ejneborn-Looi, Luleå

båda specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev