Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Psykiatrisk vård måste inkludera mångfaldsfrågor”

Det behövs en sammanhållen nationell strategi för att utveckla mångfaldsperspektivet i den psykiatriska vården, skriver tre debattörer.

Publicerad: 2 december 2020, 06:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Psykisk ohälsa är en stor och ökande samhällsutmaning sett till sjukdomsbörda, samhällskostnad och livskvalitet för drabbade och anhöriga. Risken för psykisk ohälsa slår olika mot olika grupper i samhället. På grund av svåra levnadsvillkor är utrikesfödda, särskilt flyktingar, riskgrupper för att utveckla psykisk sjukdom. Vår forskning, och kliniska erfarenhet, visar att utrikesfödda använder psykiatrisk vård i en betydligt lägre grad än svenskfödda. 

För att inte utrikesfödda ska gå miste om den hjälp till förbättring vid psykisk sjukdom som den övriga befolkningen får måste den psykiatriska vården utvecklas, anpassas och ha en tydlig ambition att inkludera alla. Det finns redan flera initiativ med lokala satsningar, men denna utmaning kräver ytterligare kunskapsutveckling och en sammanhållen nationell strategi. 

Görs inte detta riskerar många med behov av psykiatrisk vård att gå miste om tillgänglig hjälp vilket kan få stora negativa konsekvenser för dem själva, anhöriga, och i förlängningen hela samhället då möjligheten till etablering och integration försämras. 

Vi har presenterat studier som på olika sätt visar att utrikesfödda i lägre grad än svenskfödda får vård för psykisk sjukdom. Detta gäller såväl inom primär- som specialiserad psykiatrisk vård för både barn och vuxna. Däremot finns en klar överrepresentation av utrikesfödda vad gäller tvångsvård vid första vårdtillfället för allvarlig psykiatrisk sjukdom (psykossjukdom). Detta tyder på att psykisk ohälsa ofta är obehandlad i tidiga skeden och att utrikesfödda kommer till vård först när situationen är ohållbar.

Det är tydligt att den gängse vården fallerar för denna grupp. Mönstren skiljer sig dock beroende på ursprungsland och vårdanvändandet ökar hos utrikesfödda i relation till vistelsetid i Sverige. Ensamkommande unga som bor i familjehem eller HVB-hem har i högre grad än någon annan grupp (inklusive svenskfödda) kontakt med vården för psykisk ohälsa vilket vi tolkat som att de i högre grad guidas till vård av det omgivande samhället. Dessa skillnader i vårdkonsumtion har implikationer för hur tillvägagångssätten bör se ut för att uppnå en jämlik vård.

För den som är ny i Sverige finns särskilda svårigheter med att komma i kontakt med psykiatrisk vård. I vissa grupper kan det vara okänt att det går att få hjälp vid psykisk sjukdom, eller en missuppfattning om att psykiatrisk vård utgörs av bristfällig tvångsvård. Barn- och ungdomspsykiatrisk vård är för många okänd. Psykisk sjukdom är ofta omgärdad av starkt stigma i stora delar av världen, vilket påverkar hjälpsökande. Det hör till sjukdomsbilden vid posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, som är vanligt bland flyktingar, att undvika kontakter. Språksvårigheter och bristande kännedom om vården är andra hinder för vård. 

Det finns även hinder inom vården. Globaliseringen innebär en omställning för vårdpersonalen, särskilt i utsatta förorter där patienter kan ha olika syn på psykisk sjukdom, symtom, och förväntningar. Kulturella traditioner och social kontext påverkar hur människor beskriver och förstår psykiatriska symtom och förväntningar på hjälp. Exempelvis är upplevelser av ångest och depression universella men verbalisering och förståelse varierar. 

För att undvika missförstånd behövs kunskap och arbetsmetoder som underlättar interkulturell kommunikation. Arbetsmetoder behöver anpassas och utvecklas till att möta mångfald. Det behövs även kunskaper i att kunna identifiera tortyrskador bland flyktingar.

Vårdpersonal möter allt oftare patienter som lever i stor social utsatthet. Tolkas psykiatrins uppdrag snävt utan hänsyn till social situation eller samarbete med andra aktörer är det lätt att tappa hoppet om att kunna hjälpa. Förbättrad psykisk hälsa i kombination med insatser från andra aktörer kan vara det som gör det möjligt att hitta vägar ut ur en svår social situation.   

Hinder till och inom vården kan överbryggas genom följande punkter:

• En lättillgänglig och välfungerande första linjens psykiatri i primärvården underlättar tillgång till psykiatrisk vård. Detta är särskilt viktigt i områden där stigma runt psykisk sjukdom är starkt och kunskap om psykiatrisk vård begränsad. 

• Ett strukturerat samarbete som ingår i ersättningsmodellen mellan primär- och specialistvården och andra lokala myndighetsaktörer. 

• Riktade folkhälsointerventioner kan bidra till förbättrade kunskaper om hur det går att få hjälp. Ett exempel är hälsokommunikatörer som möter grupper av utrikesfödda och på deras modersmål informerar om goda levnadsvanor och om hur hälso- och sjukvården fungerar. De utmanar även stigma och informerar om psykiatrisk vård. 

• Arbetet med språktolkar kan vidareutvecklas. 

• Mer medicinsk information på fler språk än svenska. 

• I den psykiatriska vården behövs anpassning och utveckling av metoder vilket också är en utveckling i linje med personcentrerad vård, som syftar till att arbetsmetoder är anpassade till den enskildes förutsättningar. 

Det pågår många lokala initiativ för att utveckla psykiatrisk vård som inkluderar mångfaldsfrågor. Men våra och andras studier visar att problemen finns i hela västvärlden och att det behövs en sammanhållen nationell strategi för att utveckla mångfaldsperspektivet i den psykiatriska vården som inkluderar forskning, metodutveckling, folkhälsointerventioner och utbildning i grund- och specialistutbildningar. 

Utvecklas inte den psykiatriska vården i denna riktning riskerar den att bidra till ökade klyftor, segregering och lidande. Å andra sidan: om den psykiatriska vården stärks för att möta mångfaldsfrågor blir den ett bidrag i utvecklingen av ett välfungerande mångkulturellt samhälle.

Sofie Bäärnhielm, psykiatriker, docent i psykiatri, Karolinska institutet

Anna-Clara Hollander, leg psykolog, forskare, Karolinska institutet 

Christina Dalman, överläkare i socialmedicin, professor i psykiatrisk epidemiologi, Karolinska institutet

Kommentera

Vill du kommentera den här texten utifrån din yrkesroll i hälso- och sjukvården? Klicka här!

Kommentarer förhandsgranskas.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev