Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Rättssäkerhet och trygg vårdkedja i fara om psykosvården blir privat

Publicerad: 20 februari 2008, 06:41

Den offentliga vården är bättre för de svårast sjuka, skriver läkare vid psykosenheten i Järva.


Det har tagits beslut om att privatisera den psykiatriska öppenvården i Stockholm. Beslutet togs med exempellöst kort varsel. Vi anser det ogenomtänkt att bedriva psykossjukvård med vinstintresse.

Vid Järva psykiatriska mottagning, psykosenheten, har vi drygt 500 patienter. Patientgruppen är mycket resurskrävande och kräver omfattande samverkan med andra aktörer. Vårdkedjan är komplex. Sjukdomarna präglas av labilitet och ställer höga krav på kontinuitet, tillgänglighet och flexibilitet från vår sida. Vi har en andel patienter som är mycket svårt sjuka, med grava symtom trots medicinering, parallellt med en mycket bristande sjukdoms­insikt. Det handlar om patienter i en utsatt situation med usel ekonomi, undermåligt boende och låg behandlingsmotivation.

De får hos oss gratis läkar­besök och mediciner mot psykos. Bedömningen är att den ökade kostnaden balanseras av den minskade risken att dessa patienter ska gå utan behandling och kontaktytor mot psykiatrin och då riskera såväl sitt eget som tredje mans välbefinnande. Den öppna psykiatrin är en buffert mot våld och händelser i samhället där psykiskt sjuka är inblandade. De händelser som inträffat är tragiska, men i en helhetsbild sällsynta, undantag i psykiatrins vardag.

Vi tror inte att en privat huvudman som förväntas ge avkastning åt sina investerare kommer att fullfölja denna vårdideologi. En säljare säljer ju inte var 20:e produkt gratis.

Vi arbetar med en omfattande mellanvårdsinsats. I den ingår en mobil enhet, bemannad 8-21 alla dagar, en sjuksköterskemottagning där patienter får depåinjektioner och tablett­delning, samt insatser för att främja patienternas somatiska hälsa.

Vi har en omfattande paramedicinsk organisation med arbetsterapeuter, kuratorstjänst samt psykologer. Varje patient har en egen kontaktperson och vi ger utbildning till anhöriga. Vi har utvecklat en mycket god samverkan med slutenvården varför vårdkedjan fungerar smidigt och obyråkratiskt.

Genom vår modell ser vi till att även de svårast sjuka behåller kontakten med oss och får läkemedel i stället för att gå obehandlade på gator och torg.

Vi har fått höga betyg av våra patienter vad beträffar tillgänglighet, kvalitet i vården och patientinflytande. Vi har svårt att tro, att detta förtroende baseras på  ej tillgodosedda vårdbehov  som i ett tjänsteutlåtande till hälso- och sjukvårdsnämnden anförs som ett av skälen för behovet av privatisering.

En privatisering av psykossjukvården skulle bland annat leda till:

■  Sämre rättssäkerhet. Vården får inte bedrivas med tvångsåtgärder om den är privat. Ska tvångsåtgärder genomföras måste privatanställda läkare antingen få personliga delegeringar från Socialstyrelsen eller arbeta genom offentliganställda läkare, som blint får lita på privatläkarens bedömningar. Det handlar om frihetsberövande insatser som utgör starka ingrepp i individens integritet.

■ Förlorad kontakt med de svårast sjuka. Svåra tillstånd med rösthallucinationer och vanföreställningar ger ökad risk för självmord, självskadebeteende och skada hos tredje man. Indragning av gratis läkarbesök och medicin riskerar skapa isolering för patienter med dessa sjukdomar och förvärrade symtom. Att sluta ge dessa patienter gratis vård och medicin leder till ökade risker för såväl patient som allmänhet.

■ Ökade kostnader för offentlig slutenvård. Då en vinstdrivande verksamhet rimligen inte vill ge gratis vård åt de svårast sjuka är det troligt att dessa hamnar i sluten vård. Institutionalisering skapar hospitalisering av människor, vilket leder till försvårande av rehabilitering. Samhällsekonomiskt skulle den offentliga sektorns utgifter öka och det pressade platsläget på slutenvårdsklinikerna riskera att försämras.

■ Splittrad vårdkedja. Vi har en gemensam huvudman i sjukvården. Läkarna i den öppna psykos­vården samarbetar nära med läkarna i den slutna vården. Vi har varje vecka telefonkonferens där vi samordnar och planerar våra insatser. Vårdkedjan präglas av gemensamma mål och definitioner. Det höjer den medicinska säkerheten och rättssäkerheten, likväl som tredje mans säkerhet. En intakt vårdkedja ger avlastning av akutmottagningen, då vi kan arbeta med direktinläggningar till slutenvården utan att gå via akuten. Detta riskerar slås sönder vid privatisering då entreprenören byts ut vid upphandlingar. En viktig kontinuitet och stabilitet i verksamheten riskerar gå förlorad.

Sammanfattningsvis hävdar vi att den offentliga vården ger större flexibilitet och bredd, större rättssäkerhet; en bättre kontinuitet och en bättre vård åt de svårast sjuka. Det ger minskad risk för att tredje man drabbas av våld som går att undvika genom medicinering och kontakt med mycket svårt sjuka patienter.

Vi rekommenderar våra politiker att studera exemplet från Lund där det visade sig vara en allt för komplex process att privatisera psykossjukvård. Vi har mycket svårt att förstå, varför en sådan process skulle vara mindre komplex i Stockholm.

Mats Örneborg
 överläkare

Antoinette Lund­ahl
 överläkare

Sabina Kupfer
 överläkare

Kristoffer Halvardsson
 underläkare

Torkel Karlsson
 underläkare

Samtliga vid Järva psykiatriska mottagning, psykos­enheten.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev