”Regeringens utredare får inte fuska med fakta”

Måns Rosén menar i Dagens Medicin nr 20/18 att Dokument inifrån lagt för stor tonvikt på hans uppgift att mer vårdkoncentration sparar 500 liv om året, och att vi gjort en för stor poäng av att han räknat samma dödsfall flera gånger.

Fyra av tio dödsfall i Roséns grunddata är samma patient som registrerats som död flera gånger (en gång för varje åtgärd som gjorts vid vårdtillfället innan dödsfallet). Nu säger han att 325 liv är den korrekta siffran. Då har han valt de åtgärder vid varje vårdtillfälle som har högst dödlighet.

Men det största problemet med Måns Roséns beräkning är att den inte mäter det han säger att den mäter. Rosén har påstått att beräkningen gäller komplicerad kirurgi, 196 olika åtgärder, men ingenstans i rapporten har han uppgett vilka åtgärder det är. Det framgår inte heller av rapportens bilagor. Uppgiften saknas anmärkningsvärt nog också i utredningens arkiv.

Det kan inte nog betonas hur viktigt det är att utredningar som ska ligga till grund för politiska beslut är opartiska och sakliga

Så vilka operationer är det han har räknat på? Vår granskning visar att endast 19 av de 196 åtgärdskoderna är sådant som utredningen klassat som avancerade ingrepp. Resten är rutin­kirurgi eller inte ens kirurgi. En av de största posterna är åtgärder vid förlossning. Förlösta mammor har blandats med intensiv­vårds­patienter och patienter som vårdas i livets slutskede. Akut vård är mixad med planerad. Underlaget består alltså av disparata åtgärder på olika patient­grupper med vitt skilda dia­gnoser och med väldigt varierande dödlighet.

Vår granskning visar att enbart små justeringar i under­laget förändrar resultatet markant. Det är alltså några få ingrepp som ger tonvikten till hela resultatet.

Trakeostomier, som innebär att man skapar fria luftvägar genom en öppning i halsen, utgör bara en halv procent av underlaget men står för vart tredje (!) av de påstått onödiga dödsfallen. Trakeostomier görs ofta på patienter i respirator. Av sakkunniga beskrivs det som ett tekniskt enkelt ingrepp – skillnader i mortalitet har knappast mycket att göra med själva ingreppet, där­emot spelar patienternas grundsjukdom (som sepsis, multi­trauma eller hjärtstopp) sannolikt en stor roll. Det förefaller ytterst vanskligt att dra slutsatser om samband mellan volym och dödlighet på ett sådant material, utan att först ha justerat för patienternas diagnos och prognos. Men någon sådan justering har Måns Rosén inte gjort.

Förutom trakeostomier handlar de påstått onödiga dödsfallen om sådant som under­bens­amputation, lagning av brutna lårben och några olika dränageingrepp på svårt sjuka patienter. Tar vi bort dessa ingrepp ur underlaget (över en miljon ingrepp återstår fortfarande) försvinner det dos-responssamband mellan volym och mortalitet som Måns Rosén gör stor poäng av. Det går inte längre att påvisa några signifikanta skillnader för sjukhus som gör fler än nio ingrepp per år.

Måns Rosén hävdar nu att hans beräkning saknar betydelse. Sakkunniggrupper ska rätta till hans misstag. Han låtsas inte om att beräkningen ligger till grund för riktlinjen att sjukhus bör komma upp i volymer av minst 50–100 ingrepp per år av varje slag. Utöver att regering och riksdag beslutat snabba på centraliseringen nationellt har Roséns riktlinje fått landstingen att samla canceroperationer på färre sjukhus. Politikerna har bibringats föreställningen att de då räddar liv. I själva verket finns det inget stöd för det i Roséns siffror.

Måns Rosén skriver att han velat se fler personer i dokumentären som är positiva till hans utredning. Att han förvandlar en fråga om fakta och vetenskaplig metodik till en fråga om allmänt tyckande är rent häpnadsväckande.

Det kan inte nog betonas hur viktigt det är att utredningar som ska ligga till grund för politiska beslut är opartiska och sakliga. Och i en tid när fabricerade uppgifter och falska rykten får viral spridning, och när verklig vetenskap pekas ut som fake news, är det viktigare än någonsin att det finns källor vi kan lita på. Regeringens utredare kan då inte hårdvinkla eller fuska med fakta.

ERIK SANDBERG