Regionala övningscentra skulle höja kompetensen inom vården

Den kliniska utbildningen och träningen ställs ständigt inför nya utmaningar och krav. Den kraftigt ökande kunskapsmassan tillsammans med en snabb högteknologisk utveckling gör sjukvården mer och mer komplex. Subspecialisering nödvändiggör multidisciplinärt samarbete i team med krav på god kommunikation.

Förutsättningarna för den patientnära utbildningen och träningen begränsas av olika skäl mer och mer och dagens patient ifrågasätter med rätta sin roll som "övningsobjekt" samtidigt som rop på bättre patientsäkerhet höjs. Den gamla mästare-gesällmetoden fungerar inte fullt ut längre. Därför söker vården nya vägar för att säkerställa en tillfredsställande klinisk kompetens hos alla som arbetar i sjukvården.

Samtidigt som problemet uppmärksammas i hela västvärlden utvecklas lyckligtvis nya tekniska möjligheter till utbildning i simulerad miljö i så kallade skills centra. I  USA  talar man å ena sidan om bascentra där den mer grundläggande utbildningen av läkare och sjuksköterskor sker och å andra sidan om "comprehensive centres". Dessa centra bygger på simulerad miljö för träning på organ och organdelar, modeller, dockor och allt från enkla datorbaserade simulatorer till de mest högteknologiska virtual reality- och fullskalesimulatorer. Här finns också simulerade operations- eller intensivvårdssalar eller akut- och mottagningsrum för team- och kommunikationsträning.

Skills centra är inte beroende av "riktiga" patienter varför utbildningen kan ges planerat och strukturerat, på dagtid när eleverna är som mest receptiva och den kan följas av omedelbar feedback, eller debriefing. "Brist" på patienter hindrar inte mängdträning och misstag är tillåtna eftersom verksamheten är riskfri och säker. Objektiv bedömning av elevernas prestationer är dessutom möjlig.

Värdet av träning i simulatorer har länge varit känd inom flyget. Det finns hittills 35 publicerade studier av betydelsen av simulatorträning för kvaliteten på rena vårdåtgärder. Av dem visade 29 en signifikant förbättring jämfört med grupper som inte hade tränat i simulator. Inte i någon studie sågs sämre prestationer hos simulatortränade.

Vid avancerade skills centra bedrivs också utvecklingsarbete och de kan på sikt vara en bas för ackreditering av medarbetare i sjukvården. I Sverige har avancerade skills centra nu så sakta börjat etableras. De är ännu i sin linda och färre än en handfull och de har olika omfattning, organisation, målsättning och inriktning. Innan situationen blir alltför cementerad kan det därför vara lämpligt att diskutera den avancerade kliniska utbildningen ur ett nationellt perspektiv.

Vi bedömer det samlade behovet av avancerade skills centra för samtliga discipliner till mellan sex och åtta. Verksamhetens uppdrag får anses vara akademiskt och centrumen bör därför knytas till universitetssjukhus där dessutom ett stort antal specialiteter finns. Koncentration till ett begränsat antal ställen ger förutsättning för god kvalitet och kostnadseffektivitet av en så investeringstung verksamhet som denna. Dessutom ger det större rekryteringsunderlag för lärare/instruktörer, vilka i detta sammanhang alldeles klart är en bristvara. Vi menar också att ett system för ackreditering av aktuella centra måste införas för att få så god och jämn standard som möjligt.

Vi föreslår därför en regionalisering av ackrediterade skills centra. En nationell programkommitté med uppdrag att profilera utbildningarna mellan de olika centrumen bör inrättas förslagsvis inom Socialstyrelsen som de facto har det övergripande ansvaret för att en god kompetens av sjukvårdens personal upprätthålls. Kommittén bör också ha ansvar för att de regionala centrumen ackrediteras till exempel med utgångspunkt från de kriterier som används för "comprehensive" centra i  USA  .

Om klok profilering görs kan vi på sikt bli självförsörjande i Sverige och behöver inte sända våra doktorer eller sjuksköterskor till andra länder för klinisk specialistutbildning. Vissa utbildningar/kurser kommer bara att finnas på ett eller ett par universitetssjukhus som får hela eller halva landet som underlag för rekrytering av lärare. Förutsättningar skapas enligt vårt förslag för att åtgärda de brister som i dag finns i den högre kliniska undervisningen. En bred utbildning av god kvalitet kan då erbjudas med landets egna resurser inte bara till våra egna utan i vissa fall också till vårt närområde, i god Europaanda.

Ingemar Ihse, Ulf Haglund, Peter Naredi,
Jörgen Nordenström

Ingemar Ihse
är professor i Lund.

Ulf Haglund
är professor
i Uppsala.

Peter Naredi
är professor i Umeå

Jörgen Nordenström
är professor
i Stockholm