Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Registers koppling till ekonomi styr vården fel

Publicerad: 5 maj 2009, 13:40

Explosionen av kvalitetsregister har med makt över läkarna att göra – inte kvalitet, skriver Bengt Järhult.


Politiker har fått för sig att register och poängsatta jämförelser är framtidens objektiva instrument för ledning. I sista hand ska den så kallade kunden kunna välja sin vård. Det är en illusion.

Explosionen av kvalitets­register har föga med kvalitet att göra. Den har med makt över läkarna att göra och registren borde rätteligen kallas kontrollregister. En tyst majoritet i kåren är medveten om att utvecklingen är farlig. Centrala värden i vården slängs ut, bland annat icke mätbar tröst, lindring och omvårdnad.

Invandrade läkare frågar sig varför Sverige håller på att införa system som de känner igen från forna diktaturer. Och vad värre är, kvalitetsregistren kopplas nu till ekonomiskt utfall som styr vården fel. Räcker det inte att titta på finansvärldens bonussystem? Fel incitament är farligare för vården än för bankerna!

En kollega berättar: ”Jag har sett det kommunistiska nationella sjukvårdssystemet i X-land (Östeuropa) med enorm korruption där väldigt många läkare var tvungna att ta mutor för lönen var så dålig. Folk som ville ha en intresserad och engagerad läkare måste muta sin doktor – och fick då en helt annan behandling än de få som inte hade råd till det.

Sedan utbildade jag mig i Österrike och har jobbat där i ett kapitalistiskt system på sjukhus och i öppen vård flera gånger. Läkarna och till och med sjukhusen konkurrerar med varandra! Det gäller därför att alltid ha fullbelagt på varje avdelning – och ingen blir utskriven förrän man har en ny patient på ingång! Jag har således upplevt P4P (payment-for-performance) i praktiken! Man blir tvungen att göra det som man får mest betalt för! Ett tag byggde man om privata allmänläkarmottagningar så att man fick flera pyttesmå rum – för då kunde man ge infusioner till folk ‘polikliniskt” – eftersom det gav mycket mer ersättning via försäkringssystemet än injektioner – som i sin tur gav mer än om man skrev ut piller!

På en medicinklinik som jag jobbade på fick jag som Assistenz­arzt ge cirka 120 injektioner i.v. till cirka 60 patienter varje förmiddag. På en kirurgklinik tog jag som underläkare emot minst 40 patienter på mindre än 4 timmar för ‘sårkontroll’ och suturtagning en hel sommar! På eftermiddagen assisterade man på olika mer eller mindre nödvändiga operationer.

ÖNH-läkarna hade väldigt stora och fina hus. Det fanns nästan ingen som hade sina tonsiller kvar i hela staden. Hade man haft ont i halsen – eller var ‘kroniskt’ trött – så kunde det ju vara en ‘kronisk tonsillit’. Placebo­effekten av en sådan operation var ju enorm. Jag själv (visste inte bättre då) har mist tonsillerna inte en – utan två gånger!

Hos en privat allmänläkar­kollega i X-stad fick nästan alla kvinnor diagnosen anemi för han hade kalibrerat sin Hb-apparat så lågt. Nästan alla fick sedan injektioner med järn – eller B12 (bra ersättning). Fotledsdistorsioner, även helt enkla stukningar, fick helt underbensgips – med klack i 6 veckor. Gips är billigt och gipsningen utfördes av en stor och stark bonddräng som hade omskolats till gipsare och han behövde inte så hög lön.

Över huvud taget så gäller det i ett P4P- system att aldrig säga till någon att: ‘Du är frisk och behöver inte komma mer och inte oroa Dig!’ Eller att: ‘Det här blir bra utan att vi behöver göra något! ‘. Eller som jag ofta gör nu i Sverige, ‘normaliserar’ olika upplevelser som patienter har men som jag inte uppfattar som sjukdom. I P4P-system gäller det tvärtom att förmedla att: ‘Du är sjuk – men så länge Du går hos mig så är Du i goda händer!‘. ‘Du måste göra som jag säger – och komma regelbundet på kontroller så att...’

Är detta sätt att arbeta effektivt – eller med kvalitet? När jag för ett antal år sedan träffade vår primärvårdsdirektör i länet så var det enda måttet på effektivitet att jag skulle ha tagit emot ’minst 14 patienter varje dag’. Det var hans krav. Vad man har gjort med dem intresserade honom föga. Han insåg inte att det som går att mäta inte alltid är det viktiga.

Hur förmedlar man sådant här till våra makthavare/politiker? Jag vet inte. Jag har tyvärr en stark känsla av att inte ens de flesta av mina kollegor är intresserade i dag. Tragiskt nog känner många kollegor igen det jag säger från sina egna erfarenheter – men man är som anställd doktor i det privata ännu mer maktlös än i dagens landstingsstyrda system.”

Kollegan lägger i sin berättelse in en något vid betydelse i P4P men samma erfarenhet rapporteras från andra länder. Doktorer går dit pengarna finns om än det sker under kulissen ”kvalitets­register”. Värdet av dessa register håller nu på att förstöras.

Bengt Järhult

Bengt Järhult
är distriktsläkare vid Vårdcentralen i Ryd.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev