Rehabiliteringskoordinator införs i företagshälsovården

När regeringen tillträdde saknade närmare en och en halv miljon människor i arbetsför ålder möjlighet att delta på arbetsmarknaden eller arbetade mindre än de skulle vilja. Den allra största delen bestod av människor som hamnat i långtidssjukskrivning eller sjuk- och aktivitetsersättning, den ersättningsform som tidigare hette förtidspension. Det leder för den drabbade till ekonomiskt och socialt utanförskap och ofta till ytterligare ohälsa.

Att så många människor ställts utanför arbetsmarknaden är i grunden en följd av att staten mot slutet av 1990-talet förlorade kontrollen över sjukskrivningsprocessen. Från 1998 till 2003 tredubblades antalet långa sjukskrivningar. Det är arvet från dessa försyndelser som vi nu alla tvingas bära. Allra störst är bördan för de 550 000 människor som i dag är förtidspensionerade.

Det är därför som regeringen har tagit fram nya åtgärder för att garantera att människor som är på väg mot långtidssjukskrivning och förtidspension får stöd och hjälp i tid. Det handlar inte i första hand om att sänka sjukfrånvaron, utan om att ta fram ett nytt regelverk som förhindrar att det sammanbrott för sjukförsäkringen som inträffade mot slutet av 1990-talet återupprepas.

Rehabiliteringskedjan är regeringens förslag till nya regler för sjukskrivningsprocessen. Tanken med rehabiliteringskedjan är att det ska ställas tydligare krav, men samtidigt att det ska finnas bättre stöd och hjälp än i dag. Kedjan består inte bara av lagändringar, utan också av omfattande satsningar på rehabilitering.

Staten satsar 3,4 miljarder kronor på att förstärka företagshälsovården och att förbättra den medicinska rehabiliteringen. Regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting har nyligen undertecknat det ramavtal som ska definiera den nya företagshälsovården; hur statens och landstingens satsningar ska fördelas och vilka krav som kommer att ställas för att bedriva företagshälsovård med sjukvård.

Tanken är att företagshälsovården ska bli en fullvärdig första linjens kontakt med hälso- och sjukvården. Landstingen, staten och arbetsgivarna ska tillsammans stå för kostnaden för denna sjukvård. Det ska vara frivilligt för enskilda landsting att ansluta sig till modellen och arbetsgivarna har ansvar för att upphandla eller bedriva företagshälsovård i egen regi.

Statens roll i sammanhanget kommer, förutom delfinansiering, vara att godkänna företagshälsovård när det gäller den del av verksamheten som handlar om uppföljning och tillämpning av medicinska riktlinjer, samt koordination av insatser för att främja en snabb återgång i arbete.

Inom företagshälsovården ska det också finnas tillgång till rehabiliteringskoordinatorer. Koordineringen gäller i första hand åtgärder från sjukvård, arbetsplats och försäkringskassa. Individen får därmed tillgång till en personlig koordinator som genom tidiga sjukvårdskontakter väl känner personen och arbetsförhållandena och därigenom har bättre förutsättningar att bedöma individens arbetsförmåga och möjligheter att arbeta.

För patienten är det förstås viktigt att företagshälsovården omfattas av det högkostnadsskydd som gäller sjukvård i allmänhet och att fritt vårdval tillämpas. Eftersom de olika landstingen har organiserat sjukvården på olika sätt måste företagshälsovårdens organisation anpassas lokalt.
 Företagshälsovården har unika förutsättningar för att kunna utgöra en bro mellan arbetsgivaren, sjukvården och Försäkringskassan. Den nya företagshälsovården är därför en av de viktigaste länkarna i rehabiliteringskedjan.

Cristina Husmark-Pehrsson, Anders Knape