Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag29.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Relevant kunskap om implementering finns att tillgå”

Publicerad: 27 April 2018, 05:00

Anna Bergström, forskare i global hälsa, Uppsala universitet, och sakkunnig på enheten för implementering och utvärdering, Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholm, Henna Hasson, docent i hälso-och sjukvårdsforskning, Karolinska institutet, och chef för enheten för implementering och utvärdering, Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholm, Per Nilsen, professor i samhällsmedicin med inriktning implementering, Linköpings universitet, och forskningschef i Centrum för verksamhetsstöd och utveckling, Region Östergötland och Lars Wallin, professor i omvårdnad inriktad mot implementeringsforskning, Högskolan Dalarna, och forskningschef Landstinget Dalarna.

Foto: Anna Molander (Hasson)

Staten ska stärka förutsättningarna för införande av ny kunskap, inte detaljstyra vården, skriver fyra företrädare för forskningsfältet.


Vård i världsklass är ett vanligt omdöme om Sverige, men enligt den senaste OECD-mätningen ligger Sverige på plats 7 respektive 9 (kvinnor/män) i det som kallas ”åtgärdbar dödlighet”, vilket antyder utrymme för förbättring.

Hälso- och sjukvården strävar efter att arbeta i enlighet med vetenskap och beprövad erfaren­het, utformad i samråd med patienten. Det låter måhända enkelt, men har visat sig vara svårt. Den medicinska databasen Pubmed innehåller 28 miljoner vetenskapliga artiklar och varje minut tillkommer två nya. Det är således tämligen omöjligt för vårdens medarbetare att identifiera den kunskap som borde föranleda förändring i vården. För att stödja vårdprofessionerna tas därför olika typer av riktlinjer fram, men införandet och användningen av dessa är inte oproblematisk.

Vi företräder forskningsfältet implementeringsvetenskap som undersöker hur ny kunskap kan omsättas till förändrad praktik för att förbättra vårdens kvalitet och resultat. Skriftlig information och utbildningar är vanliga strategier, men dessa har endast effekt om det råder brist på kunskap, vilket inte alltid är fallet. Det handlar oftare om svårigheter avseende de faktiska möjligheterna att realisera riktlinjer i en hektisk vårdvardag. Forskning har visat att det inte finns en enskild strategi, till exempel utbildning, påminnelser, ledningsstöd eller ekonomisk ersättning, som är överlägsen i alla situationer. Däremot finns stöd för skräddarsydda strategier som tar avstamp i en analys av möjlig­heter att använda riktlinjen i en viss kontext.

Det är tämligen omöjligt för vårdens medarbetare att identifiera den kunskap som borde föranleda förändring i vården

Betänkandet Kunskapsbaserad och jämlik vård – Förutsättningar för en lärande hälso- och sjukvård (SOU 2017:48) underströk att kunskapsstyrning kräver strategier på alla nivåer för att förbättra vårdens kvalitet och resultat. Det föreslogs att regioner/landsting ska samverka om kunskaps­styrning, verksamhetschefer i vården ska säkerställa att personalen har goda förutsättningar att utföra sitt arbete i samklang med vetenskap och beprövad erfarenhet samt att det lokala arbetet behöver stödjas mer.

Den samverkan som utredningen menar behöver lagstöd utgörs av den nationella strukturen för kunskapsstyrning som regioner/landsting har utvecklat och som hade officiell kick-off för några veckor sedan. Regioner och landsting vill ta ett större ansvar för en kunskapsbaserad och jämlik vård. Strukturen är uppbyggd med nationella programområden och samverkansgrupper som bland annat ska ta fram riktlinjer. Det är dock oklart hur man ytterst säkerställer att sådana rekommendationer faktiskt används i vårdens vardag, i mötet med patienten.

Initiativet med kunskaps­styrning är lovvärt, men det räcker inte med att bygga stödjande strukturer på nationell och regional nivå. Det behövs också ett systematiskt stöd på lokal nivå. På basis av aktuell forskning, presenterar vi tre principer för framgångsrik implementering av vetenskaplig kunskap och beprövad erfarenhet:

• Förbättra förutsättningarna för att driva en kunskapsbaserad vård, till exempel genom att ha tillgång till personal med kunskap om förändringsprocesser.

• Genomför nulägesanalyser innan implementeringsstrategier lanseras, enbart utbildning och information har begränsningar.

• Fokusera på att underlätta patient­mötet, snarare än öka kontrollen av vårdens produktion och prestation.

När nu regioner och landsting tar ett större ansvar för en kunskapsbaserad vård behöver de också skapa gynnsamma förutsättningar för användning av vetenskaplig kunskap och beprövad erfarenhet där sådan evidens faktiskt ska tillämpas, det vill säga vid patient­möten.

Statens roll är viktig, men inte genom att detaljstyra vården, utan genom att stärka förutsättningarna för införande av ny kunskap. Det behövs en strategisk övergripande styrning präglad av tillit och förtroende. Här finns en hel del relevant kunskap om implementering att tillgå.

ANNA BERGSTRÖM, HENNA HASSON, PER NILSEN OCH LARS WALLIN

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev