Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Reumatiker undanhålls vård

Publicerad: 23 november 2012, 10:03

Nationella riktlinjer borde kallas för nationella förslag eftersom de inte efterlevs. Tusentals reumatiker får inte den hjälp som de ska ha.


Inom svensk reumatologi har det nu uppstått ett intressant läge om nya medicinska behandlingsprinciper. I juli hölls seminarier och möten i Almedalen angående de nya nationella riktlinjerna och diskussion fördes på hög nationell nivå med Socialstyrelsens företrädare, Sveriges Kommuner och Landsting, landstingspolitiker samt verksamhetsföreträdare, Svensk reumatologisk förening och Reumatikerförbundet.

De nya riktlinjerna som togs i maj 2012 innebär att cirka 1 miljard kronor i extra kostnad årligen skulle behöva skjutas till för att alla patienter i Sverige med reumatisk inflammatorisk sjukdom ska kunna få optimal behandling inom de närmaste kommande åren.

De nya biologiska läkemedel som finns i dag har visat sig vara mycket effektiva för att stoppa reumatisk inflammation och därmed förbättra livskvalitet, funktion och arbetsförmåga för de drabbade. Behandlingsprinciper finns framtagna hur dessa läkemedel lämpligast bör användas. Patienterna och deras framsteg och eventuella biverkningar registreras regelbundet och kan följas i nationella kvalitetsregister.

Men dessa behandlingar och läkemedel är samtidigt förhållandevis dyra för landstingen eftersom kostnaden till stor del hamnar på landstingets läkemedelsbudget samt något ökade personalkostnader. Samtidigt vinner samhället i stort tack vare friskare patienter med minskade sjukskrivningar och förtidspensioneringar.

År 2013 tycks dessvärre, för många landsting, innebära ett steg i fel riktning. Ingen ökning av resurserna till reumatikerna kan skönjas, snarare tvärtom. I kärva tider sparas generellt. Implementeringen eller införandet av de nationella riktlinjerna kommer att bli mycket svårt att klara av, för att inte säga omöjligt inom den planerade tidsperioden, om inte resurser i form av läkemedelspengar och sjukvårdspersonal skjuts till. Och vi frågar oss nu:  Vem bär ansvaret för om Socialstyrelsens riktlinjer införs och inte följs i svensk sjukvård?

Nationella riktlinjer borde kanske annars kallas för nationella förslag eftersom de inte tycks, eller behöver, efterlevas på lokal nivå.

Socialstyrelsen uttrycker att de ska kontrollera att riktlinjerna efterföljs, men hur kommer detta att ske i realiteten och vilka påtryckningar kan egentligen göras mot de landsting som  inte sköter sig ?

Våra landstingspolitiker har inte den ekonomiska kontrollen över sjukvårdens interna resursfördelning. Sjukhusdirektörerna tycks kunna fördela som de önskar avseende de sjukvårdspengar som de har till förfogande utan att Socialstyrelsen eller andra statliga myndigheter i praktiken kan påverka detta.

Om de nationella riktlinjerna inte efterlevs och beaktas, innebär det i praktiken att Socialstyrelsens övergripande roll för jämlik vård i Sverige och som kunskapsfunktion inte tas på allvar.

Det skulle vara av intresse att få veta hur socialministern och hans närmaste medarbetare tänker kring detta. Eller med andra ord: Är Göran Hägglund nöjd med att nationella riktlinjer negligeras? Om svaret är nej: Vad tänker ni göra åt detta på socialdepartementet?

Under tiden som denna fråga om nationella behandlingsriktlinjer för reumatiker bollas runt finns det tusentals sjuka svenska patienter med dagliga och betydande reumatiska ledbesvär som således inte får den behandling och hjälp de egentligen skulle kunna få och borde ha.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev