Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Revidera prioutredningen – men av rätt skäl”

Publicerad: 14 december 2015, 06:00

Susanne Waldau, strateg kunskapsstyrning, Västerbottens läns landsting, och Lars Lindholm, professor i hälsoekonomi, Umeå universitet.

Foto: Mattias Pettersson (Lindholm)

En avgörande svaghet är att den ojämlika hälsan och sjukligheten inte adresseras i det svenska prioriteringsbeslutet, skriver debattörerna.


Prioriteringscentrum vill att riksdagens prioriteringsbeslut och prioriteringsutredningen revideras, se Dagens Medicin nr 43–44/15. Vi håller med – men av andra skäl.

Vi anser att en avgörande svaghet är att den ojämlika hälsan och sjukligheten inte adresseras i det svenska beslutet och underlagen. Den nya norska prio­riterings­utred­ningen (NOU 2014:12) baseras på dessa perspektiv och erbjuder det kunskapsstöd och de verktyg vi efterlyser. Den återspeglar forskningsfronten. Dessutom talar den om hur prioriteringsarbetet ska genomföras, vilket ingen i Sverige förklarat.

Den svenska etiska platt­formen ligger till grund för prioriteringarna i Nationella riktlinjer. I övrigt visar alla utvärderingar att beslutet inte genomförts. En ny generation medarbetare saknar kunskap om beslutets innehåll och syfte.

Den norska utredningen föreslår tre prioriteringskriterier: hälso­vinst, resursförbrukning och hälso­förlust (i ett livsperspektiv).

Vi har arbetat med prioriteringsfrågorna sedan tidigt 1990-tal.

Den svenska människovärdesprincipen är ett skydd mot diskriminering, inte en fördelningsprincip. Behov/solidaritets- och kostnads­effektivitets­principerna motsvarar inte helt de tre norska kriterierna. Det norska kriteriet hälso­för­lust ger tydligare vägledning än svenska uttolkningar av behov/svårighetsgrad och solidaritet.

Den norska utredningen bottnar i ett folkhälsoperspektiv, som saknas i den svenska prio­riterings­diskursen. Målet är ”flest möjliga goda levnadsår – rättvist fördelade”.

■ Den ger stöd till horisontella prioriteringar, mellan sjukdomsgrupper.
■ Den ger stöd till folkhälsoinsatser genom att se hälsoförlust i ett livsperspektiv och inte räkna ner (diskontera) framtida hälsovinster.
■ Den beskriver hur alla relevanta lagar, förordningar och ekonomiska incitament behöver justeras/förtydligas för genomslag.
■ Den har ett systemperspektiv. Insikt både om hur hälso- och sjukvården styrs och leds och miljön där vardagsbesluten tas utgör grund för genomförandet.
■ Den identifierar motkrafterna till öppna prioriteringar. De be­höver adresseras.
■ Den beskriver hur ansvaret bör fördelas mellan politiker, myndigheter, sjukhusledningar, professioner och patienter/brukare.
■ Den beskriver behovet av kunskap och utbildning i metod och teori för alla dessa aktörer.
■ Den beskriver behovet av relevant information för prioritering – hälsotillståndet i befolkningen, sjukdomsbörda, hälsovinster av insatser, patientrapporterade utfallsmått, resursanvändning knuten till insatser och variation i nyttjande/tillgänglighet.

Vi har arbetat med prioriteringsfrågorna sedan tidigt 1990-tal. Praktiskt arbete med stora prio­riterings­processer i ett landsting har visat att just detta institutionella stöd behövs. Metodstöd för horisontella prioriteringar saknas helt i dag.

Resursfördelningen i vården är en begränsad men inte oviktig faktor i frågan om den jämlika hälsan. Arbetet för att skapa rättvis fördelning av hälso- och sjukvårdsresurserna i ett folk­hälso­perspektiv förutsätter bättre kriterier och verktyg än dagens.

Relaterat material

”Dags att utveckla den etiska plattformen för prioriteringar”

SUSANNE WALDAU OCH LARS LINDHOLM

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev