Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Risk för utdraget lidande om 21-veckorsfoster ska räddas”

Publicerad: 5 december 2015, 08:00

Mikael Norman, professor i nyfödd­hets­medicin, Karolinska institutet, och överläkare, neo­natal­verk­sam­heten, Karolinska universitetssjukhuset.

Foto: Stefan Zimmerman

Är det rätt eller fel att försöka rädda alla barn? frågar Mikael Norman, professor i nyfödd­hets­medicin.


Ämnen i artikeln:

Neonatalvård

Nyligen meddelades att barn som fötts före abortgränsen överlevt. På Sveriges Radios hemsida kunde man läsa att ”utvecklingen att rädda extremt för tidigt födda har gjort att det nu finns tio barn födda sent i vecka 21 i Sverige, alltså före dagens abortgräns. Barnen har överlevt i dagar eller veckor och enstaka av dem har inte dött utan skrivits ut efter många månaders vård och mår i dag bra.”

Även om utvecklingen välkomnas för de drabbade familjerna så väcker nyheten frågor.

Rapportering om systematisk överlevnad för 21-veckorsbarn är en stor medicinsk nyhet. Men här finns ingen vetenskaplig tidskrift (där patienter, urval, behandlingar, utfall och tolkningar beskrivs och diskuteras) att luta sig mot.

I den senaste års­rapporten Neonatalvårdens omfattning och resultat nämns inget om 21-veckors­barnen, inte heller i Social­styrelsens rapport om graviditeter, förlossningar och nyfödda barn. Även om det inte finns något skäl att betvivla informationen, så är bristerna i öppenhet och insyn problematiska. Särskilt som uppgifterna används för att framställa beslutsfattare som okunniga eller för att påverka vårdgivare att ändra sina rutiner.

Vården ska bedrivas utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Den vetenskap kring extremt för tidigt födda barn som i dag finns baseras framför allt på den svenska Express-studien (extremely preterm infants in Sweden study). Under 2004 till 2007 inkluderades alla födslar i Sverige före 27 graviditetsveckor, och ­detaljerade uppgifter om mamman, graviditeten, förlossningen och neonatalvården samlades in.

Inte i något annat land rekommenderas aktiv återupplivning av 21-veckorsbarn.

I Express-studien fanns inga överlevande 21-veckors barn. I en av huvudpublikationerna från 2013 slår flera av landets ledande experter fast att på grund av mycket få överlevande, så är fortfarande frågan om hur födslar i vecka 22 ska handläggas obesvarad.

Patienter får inte diskrimineras på grund av låg ålder. Men när det gäller extremt för tidigt födda så ska graviditetslängden i första hand betraktas som den viktigaste riskfaktorn för att barnet ska överleva födelsen utan oacceptabelt lidande och svåra skador. Inte i något annat land rekommenderas aktiv åter­upplivning av 21-veckorsbarn.

Graviditetslängden avgör dock inte enbart prognosen. Barn till kvinnor som inte fått kortison­behandling före födelsen, barn som är oväntat små, pojkar och tvillingar har visats ha sämre utsikter. Om och hur denna ­kunskap använts i de nu aktuella 21-veckorsfallen vet vi inget om.

Är det då fel att försöka rädda alla barn?

Barnläkare har föreslagit att alla levande födda – oavsett graviditetslängd – kan antas ha nytta av återupplivning och intensivvård. Men synsättet medför problem. Om man med övervägande sannolikhet redan på förhand kan säga att barnet inte kommer att överleva så är det fel att utsätta patienten för utdraget lidande. Och om man väljer att försöka få alla 21-veckorsfoster att överleva, när övergår detta till klinisk prövning? Ska alla svenska barnläkare nu återuppliva födslar i vecka 21 så att vården inte uppfattas som ojämlik?

Och eftersom vården av extremprematurer är resurskrävande, har neonatalvården fått tydligt utökat uppdrag och tillräckliga resurser så att traditionella patientgrupper inte kommer i kläm?

Vägen framåt handlar om att utgå från information tillgänglig för alla.

Experter inom förlossnings- och neonatalvård samlas om en månad för att diskutera handläggning av födslar i vecka 22–23. Det är ett bra initiativ. Kanske behövs ett nationellt råd även när det gäller de extremt för tidigt födda barnen?

MIKAEL NORMAN

Ämnen i artikeln:

Neonatalvård

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev