Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag15.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Riskfyllt att döma ut SSRI-preparat

Publicerad: 30 April 2008, 04:00

Det är bättre att behandla några patienter extra där indikationen är tveksam, än att riskera suicid, skriver Ingvar Sundström apropå Nisse Simonsons krönika i nr 16/08.


Jag har stor förståelse för upprörda känslor om en nära anhörig eller en vän suiciderar och man upplever att suicidet hade kunnat undvikas om sjukvårdens uppföljning av behandlingen varit bättre.
Däremot vänder jag mig mot svepande formuleringar angående effekter av SSRI, som att självmordsrisken ökar på grund av behandling med SSRI eller att effekten av SSRI är jämförbar med placebo.

Inte heller tycker jag att man ska avfärda behandling med SSRI på grund av att det möjligen sker behandling där indikationen är tveksam och nedstämdheten kan betraktas som inom normala variationer.

Självmordsrisken är ökad i början av en medicinsk behandling med SSRI och det är den även med de äldre tricykliska antidepressiva, något som kan förklaras med att risken ökar då patientens hämning på grund av depressionen släpper innan stämningsläget normaliseras.

Jag vet inte om Nisse Simonson såsom kirurg har behandlat många deprimerade patienter.
Det har i alla fall jag gjort genom åren – jag är verksam som allmänmedicinare i Jämtland sedan 1973. Jag är tacksam för att SSRI finns och det är många av mina behandlade patienter också. Med stor sannolikhet har SSRI räddat flera av mina patienters liv.

Jag är också tacksam för att SSRI har ersatt tricykliska antidepressiva preparat i stor utsträckning.
Ingen av mina patienter som har behandlats med SSRI genom åren har suiciderat, men det hände med ett par av mina patienter som behandlades med de tricykliska preparaten. Sannolikt på grund av att de doser som krävdes av dessa preparat för att nå behandlingseffekt gav rätt besvärliga biverkningar.

Självklart är tät kontakt nödvändig med en deprimerad patient, speciellt i början av en behandling. Telefonkontakt minst en gång i veckan där doktorn själv ringer upp, samt täta återbesök ska vara regeln.

Men hellre att man behandlar några patienter extra där indikationen är tveksam, än att avstå från behandling och därmed riskera suicid. Det handlar inte om att förskriva SSRI ”om man känner sig lite nere några dagar”. Troligen sker ändå den mesta förskrivningen av SSRI i Sverige på korrekta indikationer.

I detta sammanhang finns ingen anledning att sortera depressioner i ”bipolära” eller ”unipolära”. Kemin innebärande serotoninåterupptag är densamma.

I samma nummer av Dagens Medicin som Nisse Simonsons krönika är publicerad, nr 16/08, finns en artikel som berättar om att sedan myndigheterna i Kanada varnat för förskrivning av SSRI till barn och ungdomar (och förskrivningen därmed minskade), så ökade självmorden bland barn och unga med 25 procent. Det tycker jag är tänkvärt.

Man kan ha olika åsikter, men bör tänka sig för innan man dömer ut och varnar urskiljningslöst för SSRI-behandling. Det man riskerar åstadkomma är motsatsen till vad man vill, det vill säga fler suicid.

Men att uppföljningen av behandlingen är oerhört viktig håller jag helt med Nisse Simonson om.

Ingvar Sundström
är läkare och privatpraktiserande specialist i allmänmedicin, Östersund.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev