Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Riskgrupperna måste förstå nyttan med tarmcancerscreening”

Att många känner obehag, för att inte säga skam, inför tarmfunktion och avföring ökar risken för en låg deltagarfrekvens, skriver professorerna Rolf Hultcrantz och Anna Martling.

Publicerad: 27 maj 2022, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Rolf Hultcrantz, professor i gastroenterologi och hepatologi vid Karolinska institutet. Anna Martling, professor i kirurgi vid Karolinska institutet, överläkare Tema cancer, Karolinska universitetssjukhuset.

Foto: Simon Hastegård/Bildbyrån, Thron Ullberg


Ämnen i artikeln:

TarmcancerToppnyheter CancerBröstcancer

Tarmcancer är en folksjukdom som hamnat i skymundan. Tarmcancer är den tredje vanligaste cancerdiagnosen i Sverige, och den vanligaste som drabbar både kvinnor och män. År 2020, det senaste året med tillgänglig statistik, diagnostiserades cirka 9000 personer med prostatacancer, cirka 7500 personer med bröstcancer, och omkring 7100 personer fick tarmcancerdiagnoser. Tarmcancer är också en av de cancerformer som har högst dödlighet. 

Screening, det vill säga att samtliga individer i en riskgrupp kallas till provtagning, räddar liv. Beräkningar visar att i Sverige kan omkring 300 personer räddas från att avlida i sjukdomen varje år. Tarmcancerscreening minskar risken att avlida i sjukdomen med 15 till 20 procent, och därutöver minskas också risken att alls drabbas av tarmcancer. Flera hälsoekonomiska studier har också gjorts som visar att screening har en stor positiv effekt. 

Läs mer: Få biverkningar i svensk studie av tarmscreening 

Under åren 2014 till 2020 genomfördes en nationell studie för tarmcancerscreening, SCREESCO. Tack vare den studien finns förutsättningarna på plats för nationell screening. De flesta regioner har utbildat läkare inom koloskopi (en undersökning av tjocktarmen med ett kikar-instrument) så att personer som lämnar positiva avföringsprov snabbt och med precision kan få diagnos ställd och om nödvändigt komma under behandling. 

Socialstyrelsen rekommenderar screening av bröst-, livmoderhals-, och tarmcancer bland annat eftersom de är vanligt förekommande, har en symtomfri fas som går att upptäcka, och att det finns behandling som ger bättre effekt om sjukdomen upptäcks tidigt. 

Därtill kommer att testmetoden och den fortsatta utredningen ska accepteras av befolkningen. För landet som helhet ligger deltagarfrekvensen (andel av alla som kallas som deltar) för screening av bröstcancer kring nära 90 procent och över 80 procent för livmoderhalscancer.

Här finns dock skäl till oro när det gäller tarmcancer. Om satsningen på screening ska bli framgångsrik måste de som kallas delta.

Vid all screening är deltagarfrekvensen högst bland personer med hög utbildningsnivå i tätort, och lägst bland nyanlända. Generellt kan sägas att ju bättre kunskap en person har om en viss sjukdom, desto högre är sannolikheten att vederbörande deltar. 

Nu när läget normaliseras efter pandemin har många av landets regioner satt i gång att screena alla mellan 60 och 74 år. I samband med inbjudan att testa sig sänder vården bra, kortfattad skriftlig information till dem som kallas. Informationen förmår många att delta, men långt ifrån alla. För den som har begränsade förkunskaper är det lätt att lägga kallelsen åt sidan. 

I Stockholm, den enda region i landet som screenat enligt Socialstyrelsens rekommendation under en längre tid, har man ökat deltagandet från 60 till 70 procent de senaste åren. Det bra, men lågt jämfört med bröstcancerscreening. 

Man vet förhållandevis lite om genomsnittssvenskens kunskap när det gäller tarmcancer. Men det finns skäl att tro att den är väsentligt lägre än när det gäller andra cancerformer. En enkel översikt över de flesta människors huvudsakliga informationskällor när det gäller cancer – traditionella och sociala medier – ger en nedslående bild. En sökning i artikelarkiv visar att bröstcancer 2021 nämndes drygt 3000 gånger i svenskt tryckt press, prostatacancer cirka 1400 gånger och tarmcancer endast 700 gånger. 

Sökningar via Google på svenska webbsajter ger samma mönster. För varje omnämnande av tarmcancer (även tjock- och ändtarmscancer) går det fem omnämnanden av bröstcancer.

Undersökningar av varför personer som kallas till screening väljer att avstå visar att vid sidan om låg kunskap så spelar även obehag in. Den som uppfattar mammografi och cellprovtagning för livmoderhalscancer som obehagliga drar sig för att delta.  

Screening av tarmcancer sker med avföringsprov. Den som kallats tar själv provet i hemmet och skickar in i en burk till ett laboratorium. Syftet är att detektera spår av blod som kan vara en indikation på tumörer i tarmen. 

Det faktum att många känner obehag, för att inte säga skam, inför tarmfunktion och avföring bidrar till risken för en låg deltagarfrekvens. Så var det när screening av bröst- och livmoderhalscancer infördes. I dag är attityden öppnare och mindre skamfylld. 

Nu när många regioner börjat screena krävs att hälso- och sjukvården börjar samverka med patientföreningar, regionala cancercentrum, medicinska lärosäten, Cancerfonden, medicinteknikföretag och många andra för att åstadkomma ett kunskapslyft och en attitydförändring.

Rolf Hultcrantz, professor i gastroenterologi och hepatologi vid Karolinska institutet, Stockholm

Anna Martling, professor i kirurgi vid Karolinska institutet, överläkare Tema cancer, Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev