Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Riv hela fuskbygget, Anders Printz!

Publicerad: 11 oktober 2012, 12:27

Som regeringens nationella psykiatrisamordnare har Anders Printz chans att utveckla en tydlig organisation, skriver Carina Hellström, över­läkare och specialist i psykiatri.


Öppet brev till Anders Printz, regeringens samordnare för ”PRIO psykisk ohälsa 2012–2016”.

Vi sågs på Dagens Medicins Psykiatridag den 12 september. Du presenterade dig själv och regeringens syn på hur psykiatrin ska hanteras. Mikael Kramers, Statskontorets utredare, hade presenterat den färska utvärdering av psykiatrisatsningen 2007–2011, som visade att miljardsatsningar inte lett till förbättringar, vårdrelaterade självmord har exempelvis inte minskat.

Jag deltog i den paneldiskussion som följde. Tiden var knapp så jag hann inte säga så mycket av det jag tänkt. Du har nu ett digert ansvar för min arbetsmiljö, så jag vill delge mina tankar.

Att vara psykiater är att bli fördomsfullt bemött, inte minst av politiker men även av våra chefer. De förra tror att vi klagar för att gynna egna intressen. De senare upplever klagomålen som obekväma och vill se dem som irrelevanta.

Hjärnan är extremt komplicerad. En psykiatrisk undersökning ska inte bara identifiera symtom utan även söka orsaker – psykologiska, neurologiska, medicinska, endokrinologiska, farmakologiska, psyko-sociala och självklart psykiatriska. Detta måste integreras i patientmötet. För att göra det korrekt och effektivt krävs lång läkarerfarenhet.

Men nu har mina kunskaper börjat ersättas med olika skattnings- och diagnosformulär. De ger mätbara siffror men falska resultat. Vanlig statistik är annars inte anpassad att mäta det kvalitetsarbete som psykiatrin borde tillhandahålla. För hur mäter man en viktig insikt som landat hos en patient? Regeringen ser felaktigt formulären som kvalitets­garanti.

Psykiaterbristen har gjort dem extra lockande. Ingen utbildning behövs för att läsa frågorna och sedan kryssa svaren, räkna ihop, jämföra i diagnos­mallen – klart! Att knappa in mått i kvalitetsregister kräver bara handlag. Glömde man en fråga kan man hitta på ett eget svar.

Den intellektuella utarmningen leder snart till demens även hos ambitiösa psykiatrer, komiskt kanske, men oroande. Särskilt som kunskaperna hos nya specialister mest verkar sträcka sig till en utvecklad kunskap om alla skattningsskalor. De sitter med knäna fulla av dessa ifyllda men helt oreflekterade pappersskattningar efter ett patientsamtal. Även psykologerna drabbas.

Nyligen handledde jag en psykolog i ”diagnostiskt tänkande” i en utredning. Psykologen hade ägnat all tid åt sina formulär men inte ställt kreativa följd­frågor. Resultatet sade inget om individens funktionsnivå. En patient kan tro men inte veta vad som blir bäst för honom eller henne. Undersökarens nit med formulär kan verka tryggt, men resultatet blir oftast en felaktig diagnos.

Yngre psykiatrer borde även oroas över sin oförmåga att identifiera missbruk. Detta gäller även hela enheter inom missbruksvården, vilket du förresten borde titta närmare på. Missbrukare blir aldrig bättre av allmän psykiatrisk behandling och när de till slut kommer fulla, bakis eller påtända, stå man häpen och frågar då mig om det kan vara ”något neuropsykiatriskt, kanske?”

Diagnostabbar kan få förskräckligt allvarliga konsekvenser och det var ju inte syftet med alla skattningsskalor och register.
ST-läkarens numera primära men hemliga uppgift är att fylla en läkarvakans och handledningen ser bra ut bara i verksamhetschefens statistik.

Många inom psykiatrin är extremt missnöjda med bristerna på struktur, uppskattning och respekt från arbetsgivare, chefer och mellan yrkesgrupper, en orimlig arbetsbelastning med psykiaterbrist, personalomsättning och ständiga omorganisationer. Men få vågar tala öppet.

Kritik straffas på kännbara sätt. Chefer mörkar och tystnad råder i politiker­örat.
Ska jag som välutbildad och erfaren specialist, nu i tillgänglighetens och statistikens namn, bara fylla i usla formulär och enklast låta patienterna få den diagnos och behandling de vill ha? För det är där vi är nu!

Jag har djärvare idéer – riv hela fuskbygget. Ställ mycket högre kvalitetskrav än i dag. Låt specialistläkarnas (ännu) breda och djupa kunskapsfält vara garanti och förutsättning för en tillgänglig, trygg och säker vård med rätt problemformuleringar och behandlingar på en evidensgrund.

Alla specialistläkare bör också ges ansvar för klinisk kunskapsutveckling av unga kolleger med nödvändig, ömsesidig utveckling som följd. Vi behöver också få ärliga och modiga verksamhetschefer. Låt oss utveckla en tydlig och enkel organisation med tydlig arbetsstruktur, klara yrkesroller och rätt ansvarsfördelning.

Du är varmt välkommen att kanske bli den första byråkrat som förstått våra behov!
Till sist, ett par råd på vägen: Du är jurist så jag förstår att du är tränad i kritiskt tänkande, använd det! Var uppmärksam på dina fördomar, du kan ha dragit på dig ett antal under ditt tidigare arbete inom psykiatrin. Lycka till!

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev