”RMV:s granskning kan inte utesluta systematiska fel”

Rättsmedicinalverkets, RMV:s, modell för medicinska åldersbedömningar har kritiserats och granskats i en lång rad artiklar i bland annat Svenska Dagbladet och Läkartidningen. Bedömningarna baseras på magnetkameraundersökning av knäleden (MR-knä) och röntgen av visdomständer. Om minst en av dessa undersökningar visar full mognad, bedöms resultatet tala för att personen är vuxen.

En central del i kritiken har varit valet av den aldrig tidigare använda metoden MR-knä. Utöver ett svagt vetenskapligt underlag och nya forskningsresultat som talar emot dess användande för 18-års­gränsen, har det även framkommit frågetecken kring de svenska bedömningarna av MR-bilderna.

Sammantaget har 150 av RMV:s bedömningar genomgått eftergranskning (second opinions). Eftergranskningen av MR-knä har utförts av två tyska forskare som ingår i den forskargrupp som ligger bakom de två mest relevanta studierna för RMV:s metod. Av de 137 fall där RMV hade bedömt knäleden som fullmogen, bedömde tyskarna i 75 fall att knä­leden inte var mogen.

Problemet är att man inte tittat på det som i samman­hanget är relevant

Eftersom bedömningen av huruvida knäleden är fullmogen eller inte kan påverka bedömningen av ålder, är en så stor diskrepans allvarlig. Som en följd av dessa avvikelser utförde RMV nyligen en kvalitetsgranskning för att undersöka förekomsten av eventuella systematiska fel. Resultaten visade god överensstämmelse mellan bedömare.

Problemet är att man inte tittat på det som i samman­hanget är relevant.

RMV lät två svenska radiologer eftergranska 209 fall där de svenska bedömarna (RMV:s upphandlade radiologer) var överens om att knäleden var fullmogen. De granskande radiologerna instämde i de ursprungliga bedömningarna i 89,5 procent av fallen. Detta säger dock ingenting om eventuella systematiska skillnader mellan de svenska bedömarna och de tyska experterna på medicinsk åldersbedömning. RMV kommenterade detta på presskonferensen med att de följt tyskarnas definition i sina bedömningar, och att det är svårt att avgöra vem som har tolkningsföreträde.

Emellertid bygger RMV:s MR-metod på den tyska gruppens forskning. RMV hänvisar fortfarande till tyskarnas resultat om vid vilken lägsta ålder knäleden kan mogna – och dessa siffror är framtagna med tyskarnas metod att bedöma MR-bilder. Gör man då bedömningar på ett annat sätt så kan man inte använda dessa siffror, eftersom de i praktiken har tagits fram med en annan metod. Det blir i sammanhanget inte relevant att argumentera för vem som bedömer på ”rätt” eller ”fel” sätt. Om RMV hävdar att de bedömer på rätt sätt, måste myndigheten redovisa egna studieresultat baserade på sitt sätt att bedöma.

RMV hävdade på pressträffen att man nu uteslutit systemfel. Som framgår av det ovanstående har man dock endast undersökt samstämmighet mellan olika svenska bedömare och inte mellan svenska bedömare och tyska experter, vilket är vad kritiken handlar om. För att undersöka den misstanke som fortsatt finns om systematiska skillnader måste man få till ett samarbete med de tyska forskarna. Att döma av den e-postkorrespondens som rapporterats i media verkar dock ett sådant samarbete inte vara möjligt.

RMV har uttryckt irritation över de tyska experternas ovilja att samarbeta, men dessa är uppenbarligen bekymrade över att deras metod använts på ett felaktigt sätt och vill undvika att metoden – och därmed deras egna studier – hamnar i vanrykte. Man kan tycka vad man vill om detta, men faktum kvarstår att RMV har försatt sig i en situation där man använder en oprövad metod som man nu inte kan validera med mindre än att man gör en egen studie (Socialstyrelsens pågående studie använder en annan variant av MR-teknik, och kan därför inte användas för att validera RMV:s metod – vilket heller inte var syftet med Socialstyrelsens studie).

Denna validering skulle ha gjorts, och hade troligen kunnat göras i samarbete med den tyska forskar­gruppen, innan man tillämpade metoden i mer än 10 000 undersökningar.

HENRIK DRUID, ANDERS ERIKSSON OCH INGEMAR THIBLIN.