”Rungande nej till ännu fler studenter”

Brist på sjuksköterskor, minskat söktryck till sjuksköterskeprogrammet och lägre andel studenter som slutför utbildningen. Det är problem som finns på många håll i landet, och som inte kan lösas med ännu fler utbildningsplatser. Tvärtom behöver de bli färre än i dag, menar många utbildningsarrangörer.

Kan vi verkligen utbilda fler sjuksköterskor med bibehållen kvalitet? Det var en övergripande fråga när 23 av 25 lärosäten som utbildar sjuksköterskor nyligen samlades till en nationell konferens i Göteborg.

Svaret på frågan blev ett rungande nej. Det råder stor samsyn mellan lärosätena om att kvalitet måste gå före kvantitet. En av slutsatserna från konferensen är att om vi antar färre studenter kommer en högre andel att klara utbildningen.

Kan vi verkligen utbilda fler sjuksköterskor med bibehållen kvalitet?

Regeringen har på senare år beslutat om stora volymökningar av utbildningsplatser, i syfte att lösa sjuksköterskebristen. Tongångarna är desamma från flera politiska håll, men ekvationen går inte ihop.

Senaste årens volymökningar har lett till sjunkande antagningspoäng. Enligt landets lärosäten är de studenter som därför antas inte längre tillräckligt förberedda för högskolestudier och mindre självständiga än tidigare.

Detta leder till sämre studieprestationer och att studenter i högre utsträckning tvingas avbryta sina studier för att de inte uppnår uppställda utbildningsmål. Konsekvensen för lärosätena blir sämre genomströmning och försvårade förutsättningar att dimensionera lärarresurser och platser i verksamhetsförlagd utbildning (VFU).

De stora studentgrupperna är ett annat problem. Det rådde stor konsensus på mötet om att detta hindrar pedagogisk utveckling och att studenterna riskerar anonymitet. Dessutom har lärosätena stora problem med att rekrytera disputerade och erfarna lärare som behövs för att klara dessa pedagogiska utmaningar.

Fokus för VFU blir ensidigt att leverera platser i tillräcklig kvantitet, snarare än att säkerställa kvaliteten på dem. Handledare blir utslitna av ständigt pågående handledning, parallellt med introduktion av nyanställda sjuksköterskor.

På mötet diskuterades också vilken kompetens som är rimlig att förvänta sig av en nyutexaminerad sjuksköterska. Många lärosäten menar att vårdverksamheterna förväntar sig både erfarenhet och ­specialistkunskap hos grundutbildade sjuksköterskor. Sjuksköterskeprogrammet är en generalistutbildning där de nationella målen utgår från att uppnå bas­kompetenser som är oberoende av kontext. Specifik kompetens inom skilda områden behöver utvecklas efter grundutbildning.

Vid konferensen, arrangerad av Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, deltog också företrädare för Socialstyrelsen, Svensk sjuksköterskeförening, Sveriges Kommuner och Landsting, Universitetskanslersämbetet och utbildningsdepartementet, samt sjuksköterskestudenter från utbildningen i Göteborg och lokala företrädare för kommun och region.

Under presentationer, gruppdiskussioner och paneldebatter framkom flera konkreta förslag på hur sjuksköterskans yrkeskompetens kan säkerställas:

• Tydligare utbildningsuppdrag för vårdens verksamheter.
• Förenade anställningar kan öka samverkan mellan vårdgivare och lärosäten.
• Mer interprofessionella aktiviteter med studenter från olika program.
• Viktigt med relevanta exempel från vårdens alla verksamheter.
• Mer förberedelse på kliniskt träningscentrum inför VFU.
• Peer-learning, att studenter under VFU för dialog både två och två och med handledare, för att öka tryggheten och förbättra lärandet.
• Kliniska slutexaminationer som ett sätt att säkra att examensmål uppnås.

SILVANA NAREDI, HELLE WIJK, INGER JANSSON OCH CARINA SPARUD LUNDIN