Rynnings slutsats är oförskämd

I en artikel i Dagens Nyheter den 7 mars i år har jag framfört åsikten att barn som har en totalt skadad hjärnbark bör betraktas som hjärndöda. De kommer inte att kunna utveckla ett jag och ett medvetande. Dessa funktioner anses vara lokaliserade till hjärnbarken, vilket jag ingående diskuterat i en artikel i Pediatric Research (65:255-260, 2009). Hjärndödskriterierna gäller nämligen inte spädbarn, särskilt inte för tidigt födda, då de fortfarande kan ha hjärnblodflöde och andas till skillnad från vuxna hjärndöda patienter.

Elisabeth Rynning menar i ett debattinlägg i Dagens Medicin nr 13/09 att mitt resonemang leder till att vi ”förflyttar oss till en tid då oönskade nyfödda kunde sättas ut i skogen, samt åldringar hänvisas till ättestupan”.

Det är en oförskämd slutsats. Jag diskuterar inte barn med funktionshinder – utan hjärndödskriterier, vilket jag närmare förklarat i en artikel i Newsmill. Jag trodde att jurister åtminstone var experter på att tolka texter korrekt.

Angående föräldrars in­flytan­de när det gäller svåra beslut i livets slutskede hos nyfödda diskuteras det på ett nyanserat sätt av framstående jurister, etiker, läkare, sjuksköterskor och lekmän i Storbritannien på webbplatsen Nuffield Council on Bioethics.

Hugo Lagercrantz

Hugo Lager­crantz
är professor i pediatrik vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna.