Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag16.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Så blir hyrläkare något annat än dyra och oönskade”

Publicerad: 12 Februari 2014, 06:00

Det kan inte vara arvodet som gör att hyrläkare kallas dubbelt så dyra som anställda, skriver Tom Davidsson, hyrläkare inom allmänmedicin och psykiatri.


Var och varannan vecka kan man läsa i media att inhyrda läkare kostar dubbelt så mycket som anställda. Jag vill påstå att det faktiskt kan bli dyrare än så, men då syftar jag inte på arvodeskostnaden.

Jag har gjort en kostnadsjämförelse, se denna pdf, mellan en inhyrd specialistläkare i allmänmedicin och en anställd. Beräkningen baseras på en heltidstjänst och omfattar arbetsgivaravgift, avgiftsbestämd tjänstepension, förmånsbestämd tjänstepension, overheadkostnader samt betald ej produktiv tid (semester, helgdagar, externa utbildningsdagar med mera). Jag fann att den inhyrde läkaren kostar motsvarande 82 000 kronor i månadslön, alternativt cirka 17 procent mer än medianlönen, 70 000 kronor/mån, för en anställd allmänläkare i Värmland. Den direkta kostnaden för en inhyrd läkare är således inte högre än en rimlig vinstmarginal för entreprenad inom tjänstesektorn. Den påstådda fördubblade kostnaden för en inhyrd läkare måste därför förklaras på annat sätt.

Inhyrda läkare har aldrig betraktats som en komplementär uppdragsform, utan mer som ett nödvändigt ont, där kostnadsaspekten varit det främsta argumentet.

Valet att arbeta som inhyrd läkare eller kontraktsläkare som jag hellre kallar det, kan bero på olika saker. Några är entreprenörsanda, utmaning och att vilja vara verksam efter pension. Därför finns det också en hög kompetens hos många inhyrda läkare som finns tillgängliga. Min övertygelse är att de flesta läkare vill och bör ha sitt uppdrag som anställda då det är både tryggt och bekvämt. Men det bör också finnas utrymme för dem som attraheras av utmaning och frihet.

De allra flesta inhyrda läkare i dag finns inom psykiatri och allmänmedicin. Kompetensen hos dem som hyrs in skiftar påtagligt. Läkarbrist finns både på väl fungerande vårdenheter och på mindre väl fungerande vårdenheter. De mer eftertraktade inhyrda läkarna finner vi oftast på den välfungerande vårdenheten, där de oftast har långtidskontrakt. På den mindre välfungerande enheten gäller vanligen korta uppdrag med många olika läkare som inte integreras i verksamheten eller dess utveckling och lite cyniskt kan betraktas som ”produktionsrobotar”. Följden blir ett vi/de-scenario.

För att tydliggöra konsekvenserna av en dåligt fungerande vårdenhet har jag valt att beskriva det i en fotbollsmetafor:

Laget Vården IF är kort på spelare och tar därför in en spelare utifrån. Man instruerar spelaren om gällande förhållningsregler. Spelaren ska springa så mycket som möjligt och förflytta bollen framåt när detta är möjligt. Däremot hålls spelaren utanför taktiskt upplägg och socialt samspel eftersom dennes främsta syfte är att fylla luckan i laguppställningen.

Vården IF byter tränare. Man är åter en spelare kort och samma spelare tas in utifrån. Den nya tränarens grundfilosofi är annorlunda. Här är varje spelare en del av helheten och därför ska alla spelare utan undantag delta i lagets taktiska upplägg och sociala samspel. Den som ställer sig utanför det ställer sig också utanför laget.

I det korta perspektivet får man sannolikt samma resultat oavsett tränare, men i det längre perspektivet är jag övertygad om att den senare tränaren för sitt lag till en betydligt mer framskjuten position.

Korta uppdrag leder ofta till att beslut och handläggningsprocess tappar tydlig riktning kring både utredning och behandling av patienten. Korta uppdrag leder också till att flera läkare efter varandra involveras i patientens problematik och det blir svårt för någon av dem att skaffa sig en helhetsbild eller tolka det som döljer sig bortom det som sagts. Dessutom väcks en frustration hos patienten att ständigt träffa nya läkare.

Läkekonst är betydligt mer än att följa ett flödesschema. Effektivitet handlar inte om hur många patienter man hinner möta under en viss tid utan vad varje patientkontakt egentligen leder till. Detta förutsätter kontinuitet och tid för att bygga följsamhet och förtroende.

En annan viktig faktor som ofta förbises när man anlitar inhyrda läkare är att dessa ofta saknar kännedom om lokala rutiner, kontaktnät med andra specialister samt kunskap om remissförfarandet inom sjukvårdsområdet.

Men den främsta fördyrande orsaken när man anlitar inhyrda läkare är, enligt min uppfattning, något helt annat än det som jag hittills beskrivit. I en verksamhet där man har tappat insikten om synergism, vi-känsla och framförhållning uppstår vanligen en otrivsel där medarbetarna väljer att utföra sina uppgifter i enskildhet utan att ta ett gemensamt ansvar.

Slutsatsen av mitt resonemang är att beställaren, för att slippa se en inhyrd läkare som en oönskad och dyrbar investering, blir mer noggrann i rekryteringsprocessen så att:

Man är mer tydlig med sitt önskemål angående den inhyrde läkarens kompetens.

Man eftersträvar långa uppdrag, 6–12 månader, med initialt kortare prövotid.

Man integrerar den inhyrde läkaren både socialt och i verksamhetens utvecklingsarbete och drar nytta av dennes erfarenhet från tidigare verksamheter.

Kortare uppdrag bör endast vara aktuella om det är en och samma läkare som med jämna mellanrum återkommer till vårdenheten eller om man har en väl fungerande verksamhet där man endast behöver en mycket tillfällig avlastning.

Tyvärr verkar de korta uppdragen vara förbehållna de sämre fungerande vårdenheterna och skälet till detta är att de mer eftertraktade inhyrda läkarna ställer högre krav på verksamheten där de har sina uppdrag. En vårdenhet som har många korta uppdrag med inhyrda läkare borde granskas bättre av huvudmannen. Vanligen är bristande ledarskap den bakomliggande orsaken.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev