Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Så blir p-pillerregler mer jämlika”

Publicerad: 26 april 2013, 08:43

REPLIK Varken i Inge Erikssons debattartikel eller i vårt möte med SKL har det kommit fram något större intresse av att diskutera hur subventionen kan förbättras, skriver Ulf Janzon, MSD.


Finns verkligen viljan att sätta unga kvinnors bästa i fokus när ungdomssubventionen harmoniseras? Eller handlar det enbart om att förenkla administrationen?

MSD är ett av de ledande preventivmedelsföretagen med mångårig forskning som resulterat i flera  viktiga framsteg.

Vi var den 22 april inbjudna till SKL för att diskutera ungdomssubventionen och  valde därför att inte omedelbart bemöta artikeln för att inte underminera mötet, därför kommer vår replik först nu.

När Inge Eriksson tar upp den angelägna diskussionen om dagens ungdomssubvention börjar han med att ställa tre frågor som vi vill återkomma till.

Men först tvingas vi konstatera att det varken i artikeln eller på mötet med SKL framkom något större intresse av att diskutera hur ungdomssubventionen kunde förbättras för de unga kvinnorna.

Kanske förklaras det av de organisationer som företräder gynekologer och barnmorskor inte bjudits in? I stället presenterades tre tydliga mål för SKL:s arbete: Jämlik vård = Nationella regler. Lätt att hantera = Enkelhet. Kostnadskontroll = Värdering.

Det är givetvis fullt berättigade mål och mycket enkla att uppnå. Det är bara att avskaffa ungdomssubventionen. Det blir jämlikt, lätthanterligt och ger optimal kostnadskontroll.

Men då får vi bortse från de ofrivilliga graviditeter och de ekonomiska och mentala kostnaderna dessa för med sig för unga mödrar med oplanerade barn och för unga kvinnor som i stället valt abort.

Inge Eriksson tar också upp att Norrbotten lyckats minska antalet aborter sedan alla typer av preventivmedel blivit gratis för länets unga kvinnor mellan 15 och 25 år och antar att det säkert ligger  ett idogt arbete med fler komponenter än gratis p-piller bakom de fina resultaten.

Men i stället för att diskutera hur andra landsting kan lära av det goda exemplet så fokuserar artikeln på att kritisera läkemedelsindustrins agerande.

Då spelar det ingen roll att vi, och andra företag, försökt räcka ut   handen och säga att vi gärna bidrar till en lösning där så många unga kvinnor som möjligt ska få  tillgång till ett brett urval av olika preventivmedel för att kunna hitta ett som passar just henne.

Ett bidrag som åtminstone för MSD:s del inte utesluter prisgarantier eller lägre priser till unga kvinnor.

Det är viktigt att framhålla att det inte är några astronomiska summor vi pratar om. När utredaren Anders Milton på socialdepartementets vägnar föreslog en harmoniserad ungdomssubvention uppskattade han merkostnaden för att införa en subvention för alla kvinnor mellan 15 och 25 år, med alla typer av preventivmedel och en egenavgift på 200 kronor till cirka 50 miljoner kronor per år,  alltså 1-4 miljoner per år för ett normalstort landsting.

Vi vill avsluta med att försöka svara på Inge Erikssons frågor:

Varför vissa flickor får gratis p-piller medan andra måste betala fullt pris för samma preparat?

Kommunalt självbestämmande, olika landsting gör olika prioriteringar.

Varför betalar landstingen utan ifrågasättande preventivmedel utan att veta priset – som satts helt fritt av industri och apotekskedjor?

Förhoppningsvis ett bevis på förtroende för branschens aktörer.

Varför drar läkemedelsföretagen tillbaka beprövade p-piller från förmånssystemet?

För att systemet inte fungerar vilket illustreras av att inget nytt preventivmedel godkänts sedan 2004. Systemet passar helt enkelt inte för preventivmedel, kanske beroende på att graviditet inte är en sjukdom.

Vi har förstått att även TLV anser att hanteringen av preventivmedel inte är helt oproblematiska. Lägg därtill att priserna är mycket låga också för de nya preventivmedlen, 3-4 kronor per dag och att det för de flesta är en rent privat kostnad.

För kvinnor över 25 år och de som inte omfattas av ungdomssubventionen ges ingen eller mycket låg subvention genom högkostnadsskyddet för de som inte samtidigt står på annan läkemedelsbehandling.

Vår uppfattning är att SKL:s mål med den nya ungdomssubventionen måste vara större än att vara jämlik, enkel och ge kostnadskontroll.

Att ge varje ung kvinna ekonomisk möjlighet att få ett preventivmedel som passar henne och därigenom bidra till att minska antalet oönskade graviditeter.

Och vi vill upprepa frågan:

Varför väger inte den erfarenhet som finns hos gynekologer och barnmorskor tyngre, att inte alla unga kvinnor är lika?

Relaterat material

”Besluta om en nationell ungdomssubvention av p-medel"

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News