Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Så försvinner riskkapitalbolagen”

Publicerad: 7 mars 2013, 07:00

Kommun- och landstingspolitiker ska inte utöva direktstyrning av operativa verksamheter vilka inte är direkt myndighetsutövande. För sjukvården innebär det en oerhörd besparings- och effektiviseringspotential, skriver Kenneth Svanberg.


Riskkapitalbolagen har länge varit i fokus när det gäller vinster i vården och skatteflykt. Och som vanligt förs debatten på fel ställe av händelseförloppet.

Riskkapitalbolagen är marknadsekonomins gamar. De håller rent, plockar fram dolda värden ur företag och verksamheter, rationaliserar och kastar ut anställda på ett mer empatilöst sätt än framför allt offentliga arbetsgivare gör. På allt detta skapar de vinster.

De tjänar stora pengar på illa skötta verksamheter. Och de gör ingen hemlighet av det. Deras affärsidé är tydlig och enkel: Man ska tjäna så mycket pengar som det går.
Till dessa aktörer lägger kommuner och landsting ut verksamheter med syfte att få det billigare och slippa göra ”skitjobbet” själva. Priset/kostnaden för åtagandet är det helt avgörande.

Upphandlingsunderlagen blir dåliga och försiktiga. Man sitter ju på två stolar. Dels driver man fortsatt verksamhet själva i politiskt styrda verksamheter, dels ska man utvärdera dessa, det vill säga sig själv, och samtidigt ha en vettig uppföljning av den utlagda verksamheten.

Dåliga upphandlingsunderlag ger dålig uppföljning. Man möter professionella affärsmän som strikt går efter avtalen. Och maximerar vinsten. De är inte ute efter att plocka politiska poänger.

Det grundläggande felet är att kommun- och landstingspolitiker inte ska utöva direktstyrning av operativa verksamheter som inte är direkt myndighetsutövande.

I stället ska verksamheter ledas på ett professionellt sätt där de politiska organisationerna specialiserar sig på upphandling och uppföljning oavsett hur ägarbilden ser ut i de fristående verksamheterna.

Det ska finnas professionella styrelser i alla verksamheter utan politiska inslag. Vi får en renodlad roll för politikerna som företrädare för väljarna med att ställa lika krav mot alla och ha en benhård kompromisslös uppföljning med klara sanktioner men också möjligheter till bonuslösningar.

För sjukvården ligger en oerhörd besparings- och effektiviseringspotential i en sådan renodling. Den innebär i praktiken att landstings- och regionpolitikernivån kan avskaffas tillsammans med hela den tjänstemannakader som sitter som överbyggnad i flera led inom vår sjukvård och bara själ tid från sjukvårdsdriften.

Akut- och universitetssjukhusen bör läggas som bolag direkt under staten. Det bör tillsättas professionella styrelser med näringslivs­företrädare, men inga politiker med dubbla roller. Ordentliga uppdragshandlingar bör upprättas. Bolagen ska inte vara vinst-drivande. Vd:n ska vara medicinskt kunnig.

Alla vinster ska stanna kvar i bolagen och fördelas som extralön, utbildning, personalförstärkning, investeringar etcetera. Detta ger i förlängningen en konkurrens genom att lönebilden för vårdkollektivet bryts upp och vi får på köpet en bättre löneutveckling för vårdpersonalen utan att politikerna behöver lyfta in mer pengar.

Detta höjer arbetsengagemang och kvalitet. På lokal nivå ska man göra likadant när det gäller närsjukvården. Enskilda bolag som är kommunägda, personalägda eller privatägda – men med samma upplägg: All vinst ska gå tillbaka till verksamheten. Politikerrollen blir därmed renodlad. Detta skapar naturligtvis en miljö där riskkapitalbolagen inte är speciellt intresserade. De blir säkert inte ledsna för det.

Det finns många andra branscher och företag som behöver ryckas upp.
Enbart genom att slippa landstingspolitikernivån finns där många miljarder att spara. Sjukvården är alltför kvalificerad kunskapsmässigt och processmässigt för att en politisk lekmannanivå ska lägga sig i utförandet och använda den som politisk språngbräda.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev