”Sänkta kompetenskrav utan riskanalys”

Stockholms läns landsting, SLL, framhålls ofta som ett prehospitalt föredöme genom kravet att bemanna ambulanser med minst en specialistsjuksköterska. I det avtal som SLL tidigare tecknat med tre ambulans­bolag, Ambulanssjukvården i Storstockholm AB, Falck Ambulans AB och Samariten AB, som verkar i Stockholms län, går att utläsa en rad ska-krav.

Bland annat stipuleras i avtalet att varje ambulans ska bemannas med minst en specialistutbildad sjuksköterska och en ambulanssjukvårdare eller allmänsjuksköterska.
Ambulansbolagen har förbundit sig att följa avtalet. SLL har i sin tur för medborgarnas räkning förbundit sig att tillhandahålla en god och säker vård samt därtill försäkra sig om att ambulansbolagen hedrar ingångna avtal. Så långt allt gott.

Den 22 februari fattade hälso- och sjukvårdsnämnden utan remissförfarande ett beslut om att bevilja dispens från avtalskraven, vilken nu ger ambulans­bolagen rätten att frångå kraven på specialistkompetens och den tid som en sjuksköterska ska ha verkat inom sluten vård innan tjänst inom ambulanssjukvården.

Det påstås råda en akut brist på ambulanspersonal med specialistutbildning. Påståenden som dessa rubbar dock inte fakta och det torde inte ha undgått SLL att ambulanspersonalen i pluralis slutat till följd av orsaker som knappast löses med att sänka kraven och frångå ingångna avtal.

Avtalet mellan ambulansföretagarna och landstinget tycks i realiteten vara tandlöst och sakna tillräcklig uppföljning, då verklighetsfrånvända beslut nu fattas, helt i avsaknad av risk- och konsekvensanalyser, och i frånvaro av de individer som verkligen berörs av sänkta kunskapskrav och en påfrestande arbetsmiljö.

Det kan nu vara på sin plats att ge SLL och ambulansföretagarna en handfast genomgång av begreppen  specialistsjuksköterska  och  ambulanssjukvårdare  och därtill förklara varför många individer väljer att lämna sina arbeten inom ambulanssjukvården.

Vidare är det också nödvändigt att göra ambulanssjukvården mer transparant, då SLL, antingen som en följd av trötthet, nonchalans eller låtgåanda, inte tycks hysa den blekaste aning om verkligheten. Tolkningsfriheten synes vara obegränsad avseende ambulansavtalet.

En specialistsjuksköterska har efter sin sjuksköterskeexamen motsvarande tre år genomgått en vidareutbildning på ett år inom exempelvis ambulanssjukvård, narkos, anestesi eller intensivvård, och har då efter fyra års akademiska studier en specialistkompetens. En ambulanssjukvårdare har efter sin grundutbildning till undersköterska läst en påbyggnadsutbildning inom ambulanssjukvård motsvarande 20 eller 40 veckor.

Det fanns tidigare även en ambulanssjukvårdarutbildning motsvarande två års studier via Örebro universitet. Innan 1993 såg studieordningen annorlunda ut då sjuksköterske- respektive undersköterskeutbildningen var tvååriga, påbyggnadsutbildning var då 20 veckor.

Vid universitet och högskolor är dessa evidensbaserade specialistutbildningar mycket populära. De utspel som nu görs från SLL, där man med lugn hävdar att ett slopat krav på specialistkompetens i ambulans inte riskerar patientsäkerheten, leder oss till frågan varför SLL då alls valde att skriva detta som ett skall-krav.

Vi har i likhet med många andra intressenter och enskilda individer belyst att ambulansbolagen systematiskt begagnar sig av en märklig avtalstolkning. Är det måhända bolagen som sätter agendan för ambulanssjukvården? Det tycks i vart fall ske med ambulansläkarnas och politikens goda minne.

Vi identifierar att det saknas uppföljningsrutiner, vilket kan innebära att ambulansbolagen har driftavtal på felaktiga grunder, vilket drabbar seriösa organisationer och deras vilja att delta i offentlig upphandling, eller utmana verksamheten. Om den avtalstolkning som SLL tillämpar skulle råda inom andra samhällsarenor skulle snart den civilrättsliga principen  pacta sunt servanda , avtal ska hållas, suddas ut.

Avhoppen från ambulansen lär knappast komma som en nyhet för SLL och bolagen. Arbetsmiljöverket har riktat skarp kritik avseende den psykosociala arbetsmiljön. Arbetsvillkoren inom ambulanssjukvården kan omöjligt undgått ambulansbolagen och SLL.

Det beslut som SLL nu tagit är enligt vårt sätt att resonera att betrakta som ett hån mot sjukvårdens delägare, det vill säga skattebetalarna, och ambulanspersonalen som operativt arbetar i verksamheten. De individer som investerat tid och pengar i en utbildning och därtill valt att sätta tilltro till att avtalsparterna följer det som stipuleras i avtalet kan nu konstatera att chanstagning går före en säker ambulanssjukvård.

Fakta är att ambulansbolagen i föga grad klarar av att leva upp till avtalet, tätt följt av SLL som uppenbarligen vare sig har kraft eller mod att kräva att ambulansavtalet efterföljs.
I normala avtalsrättsliga sammanhang betyder det i logisk ordning avtalsbrott, och därmed en final upplösning av avtalet.

Det finns ingen lösning i att sänka uppsatta krav. Snarare borde det självklara vara att försäkra sig om att avtalen följs. Det kan vara på sin plats att föra en dialog med ambulanspersonalen och därtill inhämta konstruktiva idéer och bereda väg för drägliga arbetsvillkor. Nu blir ambulanspersonalen Svarte Petter i spelet där ambulansbolagen inte mäktar med att följa ingångna avtal. SLL anpassar lydigt avtalet utan analys och reell riskbedömning, vilket bevisar att den överenskommelse som parterna fört pennan till, inte är annat än en chimär.

Alarm ambulansförbundet är ett fackförbund som omsluter ambulanssjukvårdare och sjuksköterskor som arbetar inom nationell ambulanssjukvård. Till skillnad mot

Vårdförbundet och Kommunal har Alarm ambulansförbundet inte slutit kollektivavtal med arbetsgivarparten Vårdföretagarna. Under mars månad har våra fackliga medaktörer möjlighet att säga upp kollektivavtalet, vilket vi anser vore på sin plats. Ett ambulansbolag utan kollektivavtal får betydande svårigheter att fakturera det allmänna för tjänster som det inte mäktar med att leverera, helt till följd av bolagens personalpolitik. Landstinget tiger, när det egentligen borde tala.

Men kanske är det så att de som talar tystas medan de som tiger hyllas. Svarte Petter är utsedd i samma stund som ett verklighetsfrånvänt beslut att frångå avtalet fattas. Ur den utåt sett så ädla ambulans­bolagsmanteln, prydd med livets stjärna, kan skönjas bockfötter vars avtryck i myllan stavas profit.